En stadsdels förvandling
Att promenera upp längs med Abbot Kinney i Venice är ungefär som att befinna sig på en sommargata någonstans på Södermalm i Stockholm, om man bara lägger till palmerna och de dyra bilarna.
Flanörerna är noggrant avslappnat klädda enligt det senaste hipstermodet, männen har skägg, kvinnorna nittiotalssolglasögon. I februari öppnar det svenska strumpföretaget Happy Socks en egen affär på gatan. Abbot Kinney är vid sidan om strandpromenaden den kändaste gatan i Venice. Nu för tiden också en av de dyraste.
När Nicole Vann stängde sin frisörsalong i Beverly Hills för några år sedan valde hon att öppna en ny på Abbot Kinney eftersom hyrorna där fortfarande var relativt låga och det var lätt att få tag på ett tillräckligt stort affärsutrymme. Men så började teknologiföretagen söka sig söderut från San Francisco och Silicon Valley. På bara några år steg Vanns hyra från 2 000 dollar i månaden till drygt 10 000. Hon hade ingen chans att klara av en sådan höjning. År 2013 fanns det inte ett enda affärsutrymme på Abbot Kinney som gick att hyra för mindre än 13 000 i månaden. Vissa hyror gick upp till 44 000 i månaden.
– Min hyresvärd fick ett anbud om att sälja och det var ett så pass bra erbjudande att hon helt enkelt inte kunde tacka nej. Den nya hyresvärden trissade upp hyrorna till max.
Vann bor själv några kvarter mot havet, i hörnet av Brooks Avenue och strandpromenaden Venice Boardwalk. Hennes enda chans var att öppna en salong i sitt eget hem.
– Den största förändringen med flytten är helt klart utrymmet. Jag kan inte längre dela salong med andra frisörer och är därför tvungen att själv betala alla kostnader, många sådana som jag förut delade med andra. Jag hade ett lovande företag på Abbot Kinney, men nu för tiden trampar jag bara vatten. Trots att jag har tillräckligt med kunder klarar jag mig knappt varje månad, förklarar hon.
Vann berättar att grannskapet förändrats fort från konstnärligt kreativt till affärsorienterat och kapitalistiskt.
– Många flyttade till områden som Mar Vista eller Culver City där hyrorna är avsevärt förmånligare. Ännu fler flyttade söderut till Long Beach. Den här fastighetsbubblan har gjort många konstnärer och småföretagare arbetslösa. Det är ironiskt eftersom Venices profil bygger på det lilla och det konstnärliga. Företag flyttar hit för att de vill parasitera på just den imagen, men förändrar den själva.
Enligt Vann finns ett allt tydligare gap mellan dem som har mycket och de som hade tillräckligt förut, men inte lägre har råd att stanna kvar. Vann säger att hennes boendekostnader för några år sedan tog 25 procent av hennes inkomster. Nu äter hyran upp minst 75 procent av vad hon får in. Medianhyran i USA är 30 procent av den totala inkomsten.
– Att Venice Beach nu för tiden kallas Silicon Beach är direkt pinsamt. Det leder till att hela stadsdelen likriktas. Allt kreativt och konstnärligt sköljs bort. Venice är ingen intressant stadsdel länge.
Vann är besviken på att staden inte ens använder skatteinkomsterna från de stora företagen till att hålla området säkert och snyggt. Hon tror ändå inte att hon själv kommer att flytta igen. Om det bara är ekonomiskt möjligt stannar hon på Brooks Avenue i Venice.
– Det var förödande för mitt företag att flytta en gång. Trots att det bara handlade om några kvarter var det överraskande besvärligt att locka med mig kunderna.
Just nu ligger Vanns salong alldeles intill strandpromenaden Venice Boardwalk, som visserligen är ett centralt ställe, men också smutsigt och stökigt.
Turister, knarklangare, gatuförsäljare, skejtare och uteliggare trängs på samma gågata. Vann säger att hon tycker sättet polisen och många av företagarna behandlar hemlösa på är obehagligt.