Rekordlågt oljepris kan tvinga Ryssland på knä
Ryssland går mot svårare tider än på länge. Det beror inte så mycket på de västliga sanktionerna som på det rekordlåga oljepriset. Många tror att politiska oroligheter är att vänta om några år ifall levnadsstandarden sjunker drastiskt.
– Oljepriset? Det är ingen som oroar sig för det. Pengarna går ju ändå inte till folket, säger Jaroslav Borisenko (49).
Han har precis tankat sin bil på en bensinmack vid Timirjazevskaja metrostation i norra Moskva. Trots det sjunkande värdet på oljan har bensinpriset stigit med 0,2-0,3 procent i Ryssland sedan början av året. Enligt Rysslands vice premiärminister Arkadij Dvorkovitj kommer bensinen att bli ungefär 10 procent dyrare i år.
Just nu ligger oljepriset på knappt 50 dollar per fat, vilket är det lägsta sedan krisen 2008. Över hälften av intäkterna i den ryska statsbudgeten kommer från olje- och gasinkomster. Men Borisenko, som är före detta företagare, bry sig inte om att vara orolig.
– Vad ska det tjäna till? Allt går åt skogen i varje fall. Jag har sålt min business, det lönar sig inte att vara företagare i det här landet. Byråkratin och korruptionen tar död på allt. Den dagen samhället fungerar som i Europa blir allt bra. Det vill säga när lagarna följs. Innan dess kommer ingenting att bli bättre.
Konstantin Knjazev (20), som studerar till läkare, är orolig.
– Jag har bil och märker att bensinen har blivit dyrare. Det är visserligen små förändringar, men de syns överallt. Allt har blivit dyrare, också mat och kläder. Samtidigt höjs varken löner eller studiestöd. Jag förstår inte hur det är möjligt att vi är ett oljeproducerande land med bensinen dyrare samtidigt som oljepriset går ner?
Ingenjören Vladimir (64) tror att oljepriset förblir lågt en lång tid framöver.
– Det vore bra om det åtminstone ledde till lägre bensinpriser, men så fungerar det inte. En stor del av bensinpriset består av acciser och skatter. Just nu vill Saudiarabien hålla oljepriset nere. Det finns inget vi kan göra åt saken. Vi får leva med det, säger Vladimir, sätter sig i sin stora terrängbil och kör ut på den hårt trafikerade Dmitrovskoje-leden.
Precis som många andra Moskvabor kör han hellre egen bil och köar i trafiken än åker tunnelbana. Privatbilismen är utbredd i den ryska huvudstaden och bensinkonsumtionen är hög.
"Ryssland är oljenarkoman"
Under Putins presidentperiod har oljepriset nästan ständigt pekat uppåt. Som högst låg det på 145 dollar år 2008. Samma år sjönk det till 45 dollar, men klättrade därefter snabbt uppåt igen.
De ryska beslutsfattarna har vant sig vid en bottenlös skattkista. Ryssland är i dag är mycket mer beroende av priserna på olja och gas än år 2000 då Putin blev president.
– Då kom nio procent av inkomsterna i den ryska budgeten från oljan och gasen. I fjol var samma siffra 52 procent. Ryssland har i praktiken blivit en oljenarkoman, säger Michail Krutichin som är analytiker och journalist i Moskva. Han är specialiserad på energifrågor.
Finansminister Anton Siluanov sade i mitten av januari att regeringen drar ner på alla utgifter i budgeten med 10 procent – med undantag för militära utgifter.
– Inkomsterna i den ryska statsbudgeten har minskat med en fjärdel sedan priset på oljan föll. Regeringen planerar att minska utgifterna inom hälsovården, utbildningen och kulturen. Pensionerna kommer troligen inte att indexjusteras. Köpkraften minskar därför hos många grupper, speciellt äldre och statsanställda. Nedskärningarna kommer däremot inte att röra armén, polisen och säkerhetsstrukturerna, säger Michail Krutichin.
När det går dåligt för oljeföretagen går det också dåligt för den tunga industrin i Ryssland. Ofta är den nämligen kopplad till oljebranschen.
– De tillverkar olika slags tunga maskiner och utrustning för oljeindustrin. Det låga oljepriset leder till att många företag blir utan beställningar. De blir i sin tur tvungna att avskeda folk, säger Krutichin.
Stora, ineffektiva, statliga företag
I början av Putins presidentperiod talades det mycket om att oljebranschen skulle privatiseras. I praktiken har det gått precis tvärtom. Privata oljebolag som Jukos, TNK-BP och Udmurtneft finns inte längre i Ryssland, påpekar Kruticihin – de har alla gått upp i Rosneft, det jättelika statliga bolaget som grundades framför allt på spillrorna av Jukos, ett privat oljebolag som ägdes av Michail Chodorkovskij. Det styckades upp efter att han fängslades år 2003 och slukades genom mellanhänder av Rosneft.
– Nu domineras marknaden av enorma statliga, ineffektiva bolag som Rosneft och Gazpromneft. De har inte öppnat ett enda stort oljefält därför att de inte är intresserade av att investera i teknologi eller ta risker. De drivs av statliga tjänstemän som i motsats till privata affärsmän inte behöver bry sig om att minimera utgifter och maximera vinster. Staten står ju för alla förluster. Tjänstemännen maximerar sina egna privata vinster och ingår kontrakt med andra, lika korrupta byråkrater inom de statliga strukturerna, säger Michail Krutichin.
Eftersom inga nya, betydande fält öppnas minskar också oljeutvinningen i Ryssland på sikt.
Tvingas importera
– Redan år 2020 kommer den att ha minskat med 15 procent. År 2030 blir vi eventuellt tvungna att importera energi. Det är inget nytt. På 1990-talet såldes bensin från Finland i S:t Petersburg, säger Krutichin.
För att modernisera oljebranschen krävs grundliga reformer, framför allt i skattesystemet. I dag betalar ryska energibolag skatt på mängden olja och gas de pumpar upp, inte på vinsten.
– På grund av det vansinniga skattesystemet kan ett oljebolag som öppnar ett nytt fält inte gå med vinst förrän om 7-9 år efter att oljan har börjat pumpas upp. Om Ryssland ska klara av att pumpa upp all sin olja behöver vi mindre, privata oljebolag på marknaden, sådana som vågar ta risker och satsa på ny teknologi. Men i den här situationen utvecklas inga sådana bolag. Det är inte lönsamt. Det är ingen slump att de privata oljebolag vi har kvar i Ryssland – Lukoil, Basjneft och Tatneft – har placerat en tredjedel av sin verksamhet utomlands, säger Michail Krutichin.
Han anser att både den ryska lagstiftningen och oljebranschen är i skriande behov av grundliga reformer.
– Det borde ha gjorts seriösa reformer för länge sedan. Men eftersom Putin inte har gjort dem tidigare har jag svårt att tro att han kommer att göra dem nu. Oljepriset kommer visserligen att stiga förr eller senare, men inte i år eller nästa år. Putin knuffar hela tiden problemen framför sig.
Gasavtalet med Kina en förlustaffär
En stor triumf för Putin var dock gasaffären med Kina, som gjordes i november. Gazprom hoppas på att från 2018 i trettio år framåt kunna sälja gas till Kina för ett värde av 400 miljarder dollar. Kreml anser att den här affären bevisar att Ryssland inte längre behöver Europa vare sig ekonomiskt eller politiskt. Men enligt Michail Krutichin är denna affär betydligt mer fördelaktig för Kina än för Ryssland.
– Det var ett politiskt beslut att bygga gasledningen, inte ett ekonomiskt. Kina utnyttjade Putins ambitioner. Ryssland är inte Kinas enda gasleverantör. De får gas även från Turkmenistan och Kazakstan och de håller på och utvinner sin egen skiffergas. De kommer därför att kunna förhandla ner priserna på rysk gas. De enda som tjänar på affären är Putins vänner som bygger gasledningen till Kina.
Konstantin Sonin är professor i ekonomi på Högre ekonomiska skolan i Moskva. Han bedömer att levnadsstandarden i Ryssland kommer att sjunka brant om dagens situation blir långvarig.
– Om inte oljepriserna höjs till samma nivå som före krisen så sjunker Rysslands bnp med 3-5 procent i år. Med en inflation på 10-15 procent kommer det att leda till anmärkningsvärt sänkt levnadsstandard. I förlängningen kan det betyda politisk instabilitet.
Oroligheter att vänta?
Putin stöds i dag av drygt 80 procent av befolkningen. Den viktigaste orsaken till hans popularitet är att folk har fått det materiellt bättre ända sedan han blev president i maj 2000, då oljepriset var 39 dollar per fat. Därefter sköt det i höjden på ett spektakulärt sätt och pengarna bara strömmade in i den ryska statskassan. Statsfinanserna var under flera år i utmärkt skick, mycket tack vare den internationellt erkände finansministern Aleksej Kudrin. Han avskedades av Dmitrij Medvedev år 2011 eftersom han vägrade godkänna de skenande utgifterna för upprustningen och sociala utgifter. De var avsedda att skapa lojal väljarskara bestående av pensionärer och statsanställda. Det lyckades över förväntan.
Nu finns inte de här pengarna längre. Sänkta löner för statsanställda kan i längden betyda problem för Putin, tror Sonin.
– Om befolkningen får sänka löner i 5-10 år kommer missnöjet att sprida sig. Just nu är regimen i alla fall stabil. Allt beror på ifall Putin gör något stort misstag, till exempel en fullskalig invasion av Ukraina.
Samtidigt säger Sonin att den här situationen också kan leda till något gott.
– Regeringen kommer aldrig att jobba för en diversifierad ekonomi. Det enda som kan tvinga fram den är ett lågt oljepris.
Före detta finansminister Aleksej Kudrin är av samma åsikt. På Davoskonferensen i Schweiz sade han nyligen att det höga oljepriset aldrig har varit normalt.
– Ryssland behöver strukturella reformer. Det höga oljepriset var konstgjort och nu är vi äntligen på normal nivå. Det innebär att vi kan börja med reformerna, sade Kudrin i Davos.
Enligt Kremlanalytikern Olga Krysjatnovskaja är Kudrin alltjämt en av Putins viktigaste ekonomiska rådgivare, vid sidan om den hökaktige Sergej Glaziev som är på EU:s och USA:s sanktionslistor.
– Putin vet att när det gäller ekonomi är han tvungen att ha rådgivare. Han lyssnar på både Kudrin och Glaziev.
"Det värsta ligger framför"
Men på gatorna i Moskva är många oroliga.
– Hela vår statsbudget är ju beroende av oljepriset. Än så länge har ingenting skett. Det värsta har vi framför oss, säger Anna Gerojeva, 33-årig journalist som i december delade upp sina rubelbesparingar i rubel, euro och dollar.
– Jag hann göra det innan banken höjde styrräntan. Ändå förlorade jag tre miljoner rubel (ca 40 000 euro) på kuppen.
Men sjusköterskan Irina Aleksandrovna (54) är inte orolig.
– De bara pratar och pratar om krisen. Jag har inte märkt någon skillnad. Staten betalar fortfarande ut våra löner. Allt är normalt. Jag tänker inte alls på hur det kommer att bli – som om vi skulle kunna påverka det.