Paleface protesterar på tallriken
Många är de "sanningar" som dagligen matas i oss via medier, reklam och politiker. En stor del av dem sväljer vi också snällt med maten, säger rapparen Paleface. Han deltar i den nu aktuella kampanjen Veganutmaningen för att uppmana folk att kritiskt granska vad de egentligen äter.
– Jag vill ha babybönor med svans! ropar 4-åriga Rebecca från vardagsrummet till sin pappa, musikern Karri "Paleface" Miettinen. Han står i köket och dukar fram en lunch bestående av ångkokt potatis, broccoli, kikärter, tomat och gurka. Och så babybönorna med svans, förstås. Alltså groddade mungbönor.
Den här månaden äter familjen vegankost sedan pappa Karri ställt upp som ansikte utåt för kampanjen Vegaanihaaste (Veganutmaningen). Kampanjen ordnas av Oikeutta eläimille och Veganförbundet och går ut på att äta vegankost under hela månaden. För Paleface är omställningen ändå inte särskilt stor.
– Jag tänker ganska aktivt på vad jag stoppar i mig, vilket har lett till att jag för det mesta äter oprocesserad vegetarisk mat. Det enda jag riktigt saknar under veganmånaden är en stor kopp latte, säger han.
Med sitt deltagande i kampanjen vill han uppmana folk att känna efter hur de mår om de äter annorlunda. Veganism i en månad är ett bra sätt att testa sig själv.
– Kosten spelar en avgörande roll åtminstone för mitt välbefinnande. År 2013 hade jag ett helt saltfritt år och det påverkade också mitt psyke – jag kände mig mindre aggressiv och irriterad. När hälsokuren sedan tog slut unnade jag mig en god köttbit på restaurang. Och vad hände? Jag vaknade med en fruktansvärd baksmälla. En "ren" kropp reagerar tydligen på en normalt saltad måltid som om den blivit förgiftad. Det får en att tänka till och på allvar ifrågasätta saltmängderna i det västerländska köket.
I Miettinens kök finns en bokhylla från golv till tak som är fylld med både recept och kritiska röster. Mats-Eric Nilssons Äkta vara och Ruokapyramidihuijaus av Susanna Kovanen och Harri Lapinoja är tummade och vällästa. För Karri Miettinen handlar maten lika mycket om politik som om hälsa.
– I Finland har vi ett heltokigt matbutiksmonopol. De två stora kedjorna, S och K, har ett järngrepp om marknaden och kan köpslå om priserna precis hur de vill.
Gurkmeja som medicin
Enligt honom är maten förknippad med en massa myter som långsamt blivit nationella sanningar.
– Ett exempel är mjölkhysterin. Finland är förvisso ett mjölkproducerande land men det rättfärdigar inte den massiva mjölkpropaganda som vi hela tiden utsätts för. Åtminstone mitt sunda förnuft börjar protestera när man uppmanar mig att dricka flera glas mjölk varje dag och när man marknadsför fettfria mjölkprodukter som hälsosamma.
Det är inte bara matindustrin som häcklar säsongsveganen – något har också gått snett i läkarvetenskapens syn på kosten. Eller snarare i avsaknaden av den.
– När vår dotter för ett par år sedan började få svåra magproblem besökte vi flera olika läkare. Då fick vi höra att maten inte spelade någon roll fastän det var just magen som var sjuk. Det kändes helt absurt! Problemen försvann till slut när vi hittade till en ayurvedaläkare som kunde rekommendera rätt sorts kost.
Den indiska ayurvedatraditionen beskriver rätt kost och livsstil som nyckeln till hälsa . Hemma hos Miettinens behandlas numera mindre åkommor med ayurvediska huskurer. Gurkmeja mot inflammationer, till exempel. Paleface vill ändå inte alls kalla sig någon medicinmotståndare.
– Den västerländska läkarvetenskapen är fenomenal på sjukvård och har gjort otroliga framsteg inom kirurgi och smärtlindring. Men läkarna är inget vidare på förebyggande friskvård. Det har förstås sina orsaker – de stora pengarna finns hos läkemedelsföretagen vars mediciner hjälper när hälsan redan vacklar. Men man kommer faktiskt väldigt långt med livsstilsförändringar. Jag har sett ayurveda hjälpa mot både psoriasis, leverproblem och reflux, säger Miettinen.
Flottigt förflutet
Karri Miettinens vardag är numera väldigt grön men han berättar generöst om sitt flottiga förflutna. Under många långa år var det mest snabbmat och pizza som gällde.
– När jag var ungkarl och reste en massa var jag helt beroende av ABC-kedjornas mat. Det blev långa pauser mellan måltiderna och sedan åt jag mig övermätt. Jag mådde inte riktigt bra så en dag bara bytte jag riktning och började laga egen mat som jag tog med mig i turnébussen. Folk skrattade åt mig, men sånt bjuder jag gärna på.
I dag kommer en stor del av maten från den "ekoring" familjen startat med några andra mataktivister på Drumsö. Tillsammans beställer de direkt från olika lokala producenter.