Matriarken tar emot
Farmor Obama bor på en medelstor farm i byn Kogelo i nordvästra Kenya. Nyligen besökte hon USA och var gäst hos presidenten i några dagar.
Den fjärde november 2008 var ett historiskt datum för USA. Då valdes Barack Obama till Förenta staternas president, den första icke-vita innehavaren av republikens högsta ämbete. Ovanligt också i så måtto, att Obama var son till en afrikansk invandrare, som hade kommit till USA såpass sent som 1959.
Barack Obamas släktkrönika har stötts och blötts i amerikansk press, allt efter som hans politiska stjärna har lyst allt klarare. Rötterna på pappans sida finns i Afrika, närmare bestämt i nordvästra Kenya, i Nyanza-provinsen. Här bor Luo-folket, näst störst bland Kenyas 42 olika stammar, och Barack Obama är sålunda Luo-ättling.
En fredag eftermiddag i december är jag och min rikssvenska läkarkollega Eva Grossman på väg till byn Kogelo, för att hälsa på Sarah Obama, presidentens ”styv-farmor”. Sarah var tredje hustru till farfadern Hussein Obama, och presidentens far var född i ett tidigare äktenskap. Men släktbanden är viktiga i Afrika, och Sarah Obama är allmänt känd och aktad som Granny Obama, Farmor Obama.
Kogelo ligger en dryg mil från vår stationeringsort Siaya, och först sticker vi in på byns polisstation, för att anmäla vår ankomst. Så påbjuder protokollet. Sen fortsätter vi några hundra meter fram, till The Obama Farm, där fru Sarah bor. Portvakten öppnar, och visar vägen.
Besök hos presidenten
Obama-farmen är ett medelstort jordbruk, med en herrgårdsliknande huvudbyggnad, och diverse gårdsbyggnader. Bortom husen ligger majsåkrar. På terrassen framför huvudbyggnaden sitter två äldre damer i var sin plaststol. På gräsmattan intill leker några barn.
Från pressfoton känner vi igen Sarah Obama. Vi går fram och hälsar, men fru Obama blir sittande, säger nåt på luo-språket och pekar på sina knän. Hon fyller strax 93, har en ansenlig övervikt, och tydligen förslitna knän. Hon visar med handen på den andra damen: hennes lillasyster. Vi skakar hand.
Så dyker en tredje dam upp, Sarahs yngsta dotter Debra, och till vår lättnad talar hon flytande engelska.
Vi var här redan för två veckor sedan, men då fick vi veta att fru Obama just hade åkt till USA, berättar jag.
Var det en privat familjeträff, eller var det ett officiellt besök?
Det visar sig att fru Obama reste på inbjudan av Förenta Nationerna, för att ta emot ett pris och ett diplom för hennes insatser för skola och utbildning. Själv fick hon aldrig chansen att gå i skola, men har i vuxen ålder lärt sig läsa och skriva. Hon är till och med hedersdoktor vid universitetet i Kisumu, landets tredje största stad.
– Vi var fyra dagar i New York, och sedan tre dagar i Washington, som presidentens gäster.
Har ni någonsin varit politiskt aktiv i ert land?
Nej, det har hon inte. Men hon har varit verksam inom olika medborgarorganisationer, som har arbetat för mänskliga rättigheter, och särskilt för flickors och kvinnors rätt att gå i skola.
Då vår tolk är dotter till matriarken Sarah, undrar jag hur många syskon hon har.
– Vi var åtta i allt. Sex är ännu kvar i livet. Och min mor hade likaså sju syskon.
Hem för föräldralösa
Stora familjer är regel i Kenya, än i dag, och befolkningstillväxten har varit enorm. Då britterna före första världskriget gjorde en folkräkning, räknade man med cirka tre miljoner kenyaner. Nu är man uppe i mer än 40 miljoner!
Ni har upplevt mycket under er levnad, föddes under brittiskt styre, och nu har ni levt i det självständiga Kenya i mer än femtio år. Hur har livet förändrats för gemene man under den här tiden?
Sarah funderar.
– Då jag var ung fanns det livsmedel och förnödenheter för var och en i överflöd, man delade med sig, ingen behövde svälta eller lida nöd. Man behövde knappt ens betala. I dag skall man köpa livsmedel för pengar, och maten blir bara dyrare.
Där vi sitter på terrassen hörs skrik och skratt av glada barnaröster. I likhet med många andra kvinnor som Eva och jag har råkat i Kenya har Sarah Obama – ut-över de åtta egna barnen – öppnat sitt hem för barn som har mist sina föräldrar. Vi påminns än en gång om den fruktansvärda tribut som AIDS har tagit i den vuxna befolkningen.
Kenyabesök för presidenten
På frågan om den egna hälsan låter hon förstå att den är god, om det inte vore för de sjuka knäna. Hon lyfter på fållen till den fotsida klänningen, och Eva klämmer på knäna – svullna, deformerade, förslitna.
– Tidigare brukade hon delta i arbetet på gården, men inte nu längre, säger dottern.
Avslutningsvis undrar jag:
Lyckades ni övertyga presidenten om att komma på besök till Kenya?
Dottern lyser upp:
– Jo, han lovade komma nästa år.
Vi får väl se. USA:s president är en upptagen herre, och något statsbesök till Kenya har inte hittills blivit av. Men kanske år 2015?