Armbandet som håller dig under uppsikt
Det följer med din träning, ditt kaloriintag och till och med din sömn. Men hur trevligt är det att bli observerad dygnet runt? HBL testade Årets julklapp 2014, aktivitetsarmbandet.
Bzz, bzz, bzz. Det första jag gör när jag vaknar är att trycka på armbandet i några sekunder för att signalera att jag vaknat. Snart kan jag avläsa nattsömnens effektivitet på mobilen: jag har sovit i 7,5 timmar sömn, vaknat två gånger och sovit oroligt 8 gånger. Ganska bra!
En av de vanligaste klapparna under julgranen i år var ett aktivitetsarmband, enligt handelns utredningsföretag HUI i Sverige som varje år utser året julklapp. Det finns en mängd olika modeller och tillverkare och de som HBL testar är av den lite dyrare sorten, det ena kostar cirka 100 euro och det andra några tior mer. Båda av märket Fitbit och loggar både motion, sömn och kaloriintag.
Men eftersom två armband börjar användas i samma hushåll samtidigt blir det genast strul med tekniken. Det löser sig efter första testdagen på sämsta tänkbara sätt: det dyrare armbandet drar sin sista suck. Man kan inte längre ladda det och ingen tutorial eller helpdesk kan hjälpa. Så vi fokuserar på armband nummer två: Fitbit Flex.
Armbandet känns trevligt på armen, är vattentätt och sköter egentligen sig själv. Man märker snart att man inte behöver göra särskilt mycket för att uppnå de rekommenderade 10 000 stegen per dag. Att promenera räknas så klart, men också att dansa runt i vardagsrummet, springa upp för trappor och gå omkring i lägenheten. Man blir nästan misstänksam, för även de allra slappaste juldagarna när jag mest rör mig mellan soffan och köket, meddelar armbandet att jag gått hela 4 000 steg. Å andra sidan loggar armbandet inte alls statisk träning som yoga. En shoppingrunda, däremot, får siffrorna att skjuta i höjden.
Svårt att hålla reda på kalorier
Vill man räkna kalorier blir det svårare. Varje matbit som slinker ner ska bokföras för hand i appen eller via webbsidan. Listorna är uppsatta enligt amerikanska produkter, och det är inte helt enkelt att hitta finländska motsvarigheter. Det tar ganska lång tid, och dessutom känns det sällsynt trist under juldagarna. Att omvandla en ljuvlig chokladbit till simpla kalorier känns fel på alldeles för många nivåer.
Enligt tillverkarna ska armbanden i första hand användas som ett slags "personlig tränare" för vardagsmotionären. Men att följa med sömnen – som jag hittills aldrig kunnat monitorera även om jag ofta satt upp träningsmål – är nästan ännu roligare. Har man glömt att ställa in sömninställningen när man somnar och vaknar kan man i stället logga sin sömn på sitt fitbit-konto som synkar med armbandet och därför fortfarande kan presentera information om sömnen.
Lite irriterande är att Fitbit inte erbjuder någon info om vad som räknas som normal sömn, och första gången jag får infon om sömnen blir jag nervös. Vadå vaknar mitt i natten? Lider jag av sömnapné? Med Googles hjälp får jag snart veta att jag sover rätt normalt men jag stöter också på mycket kritik mot sömnmätningen: armbandet mäter ju egentligen inte sömnkvalitet utan bara rörelse.
Motiverar till motion
Till armbandets största fördelar hör att det verkligen motiverar till att röra på sig. Nackdelen är att man själv måste vara ganska motiverad från början för att orka med självmonitoreringen i längden. Det är egentligen ganska absurt att armbandet blivit utsett till årets julklapp. Är så många verkligen så absorberade av sin egen hälsa? Och är det inte lite oartigt att ge någon en julklapp som säger "du borde träna lite mer"? Tekniken och användarvänligheten kunde också vara bättre.
Under testtiden tänker jag ofta på den grunka som min sambo köpte under en resa i Sydkorea för några år sedan. Sin tids hetaste hälsopryl – en liten sändare som placerades i skon och som loggade varje joggningsrunda.
– Den spelar Eye of the tiger på min Ipod när jag spurtar! berättade han en dag med lysande ögon.
Trots den stora ivern gick det så här: några månader efter inköpet hade den "kommit bort". Och ingen orkade leta rätt på den igen.