Fem dörrar underlättar vardagen
Efter tre miljoner Mini i olika utföranden sedan nystarten 2001 kommer nu den hittills vettigaste versionen. Den har fem dörrar.
Mini är en bil som många vill ha, men som få behöver. Ärligt talat har den en del opraktiska drag som saknas i många förnuftigare bilar. Men så är det med livsstilsprodukter. Man sväljer nackdelarna och fokuserar på det positiva.
Mini har en konsekvent egen logik. Man startar bilen med en vippbrytare i nedre kanten av instrumentpanelen. Mätarna är två olika stora cirklar, den större innehåller infotainmentpaketet med radio, navigering och data om bilens inställningar. Numera är hastighetsmätaren på sin konventionella plats i förarens synfält rakt fram. Det runda går igen i hela formgivningen, trots att bilen i grund och botten är kantig.
Många har haft ett kluvet förhållande till Mini ända sedan klassikern kom 1959 och tog världen med storm. Den var väldigt rolig för den som håller i ratten, men trång för den som hamnar i baksätet. Den här modellen är äntligen till för den som ärligt talat inte får in hela sin vardag i en normal tvådörrarsversion. Mini Cooper med fem dörrar ersätter just nu Clubman, den lilla kombin som i sin tur ska förnyas nästa år och också få bakdörrar.
Barn i baksätet
Halvkombin är fortfarande en liten bil, men så länge de två baksätespassagerarna inte är fullvuxna går det nog att sköta vardagssysslorna med bilen. Det finns bälten för tre där bak, men de två skålade ytterplatserna gör att mittpassageraren knappast kan sitta bekvämt. I praktiken är baksätet däremot en lättåtkomlig förvaringsplats för väskor. Axelavståndet är 7,2 centimeter längre och överhänget bak ger alltså lite mera plats för bagage. 278 liter är förstås inget rekord, men det är nästan lika mycket som i flera andra småbilar.
Det är inte lätt att få plats för bakdörrarna i en liten bil, och Mini har löst det genom att göra dem korta. Insteget är trångt och baksätet sitter ovanligt långt bak. En vuxen ska ha väldigt mjuka leder för att kliva ut elegant.
Vuxen och mogen
Mini med fem dörrar känns mera mogen men utan att ha minskat körglädjen mer än marginellt. Styrningen är fortfarande exakt och direkt, ungefär som i en gokart, och den trecylindriga dieselmotorn låter lagom rå fast den går mjukt och fint genom hela registret. Maximalt vridmoment får man vid 1 750 varv, och kanske det är just här som bilen känns som något annat än en klassisk Mini. Varvandet har ju hört ihop med den klassiska upplevelsen. Och bensinmotorn förstås.
Man märker att chassit är styvare och avståndet mellan hjulaxlarna längre. Lite mera harmoni vid höga hastigheter är bara bra.
När blir Mini för stor?
Man kommer förr eller senare fram till frågan när en Mini upphör att vara en Mini och blir något större. Här har vi en förstorad Mini med någon form av familjekomfort och dessutom lite bagageutrymme. Men det finns ju andra märken som har ännu mer av den varan för mindre pengar. Det krävs fortfarande lite märkestrohet och pionjäranda för att skaffa sig den här bilen om man bara ska ha en. Såpass trångt är det där bak, och så begränsat är bagageutrymmet fortfarande.
Ser man till designen är det här förstås på alla sätt en Mini. Den självsäkra looken har bevarat många drag från den senaste stora förnyelsen 2007. Också interiört finns det mesta kvar, i synnerhet den stora runda mätartavlan i mitten och de stilenliga reglagen.
Prispåslaget jämfört med tredörrarsmodellen är omkring en tusenlapp, och för den som ska ha en Mini är det en investering som betalar sig själv i form av mindre problem och kompromisser i vardagen.
MINI Cooper D 5D Hatchback
Pris: 27 189 euro (AT 29 515)
Slagvolym: 1 499 cc/3 cyl.
Effekt: 85 kW/116 hp/4 000 rpm
Vridmoment: 270 Nm/1 750 rpm
Topphastighet: 203 km/h
Acceleration 0-100: 9,4 sek.
Snittförbrukning: 3,8 l/100 km
CO2-utsläpp:97 g/km
Bränsletank: 44 liter
Bagageutrymme: 278 liter
Mått (L/B/H): 3 982/1 932/1 425 mm
Vikt: 1 220 kg
PLUS
Lättare att utnyttja baksätet
MINUS
För trångt för vuxna i baksätet