Studentrevolten som kom av sig

Protestaktionen tog sin början när Ylioppilaslehti fäste sig vid att studentkåren planerade att fira sitt 100-årsjubileum med en traditionell solenn fest på Gamla studenthuset för kårens ledning och inbjudna dignitärer med president Urho Kekkonen i spetsen. Det här passade dåligt in i den rådande radikala stämningen bland studenterna och tidningen uppmanade sina läsare att stoppa festen.

Ryktet om en kommande aktion spred sig på universitetet och på måndagskvällen den 25 november, dagen före den planerade festen, lyckades över tusen studenter ta sig in i studenthuset trots vaktmästarnas tappra försök att stoppa dem. Hela huset ockuperades på ett ögonblick och Hufvudstadsbladet beskriver 26.11.1968 situationen så här:

"En stor transparang med texten 'Studenthuset åt folket' hängde på måndagskvällen på Gamla studenthusets balkong. Plakat som upplyste att huset var ockuperat, bilder av Che Guevara och protestaffischer fanns överallt. Runtom i byggnaden vandrade studentordningsmän med röda armbindlar, utanför stod ett massivt polisuppbåd avvaktande. Och i festsalen krävde ett massmöte genomgripande reformer av både Helsingfors universitets och studentkårens ledning."

Det stod alltså klart från början att ockupanterna till övervägande del var radikala vänstersympatisörer, även om det också förekom borgerliga studenter bland deltagarna. Många av talarna på massmötet ville ha ett socialistiskt Finland med Sovjetunionen som förebild, men bland de ämnen som togs upp fanns allt från u-landshjälp och sociala reformer till kvinnofrigörelse och trosfrihet.

Också studenternas egen situation diskuterades och man gick in för att driva en radikal förvaltningsreform. I Hufvudstadsbladet 27.11.1968 citeras ockupanternas krav: "Universitetet måste demokratiseras. Det skall ske så att studenterna deltar i valet av rektor, kansler och konsistorier. Varje fakultet skall bestås med en marxistisk arbetsgrupp som reder ut i vilka avseenden vetenskapen är klassbunden och formad av borgerliga värderingar."

Revolutionen på Gamla studenthuset kom ändå snabbt av sig. Redan följande eftermiddag meddelade studenterna att ockupationen var avblåst. Ockupanterna hade lyckats med att få studentkårens jubileumsfest flyttad till en annan lokal, men i övrigt verkade ingen riktigt kunna säga vad man hade uppnått med alla flammande brandtal.