I blickfånget och utom synhåll samtidigt
De vuxna passerar dem på väg från jobbet, när de ska handla mat och sköta ärenden: ungdomarna som hänger i och utanför köpcentren. De hänger inte där för att de inte har något bättre att göra, tvärtom är "hängandet" en viktig form av umgänge och ett sätt att forma sin identitet och få en relation till sin närmiljö.
Det är eftermiddag en kylslagen oktobertorsdag. Skoldagen vid yrkesinstitutet Omnia har nyss tagit slut och Viivi Lähteenmäki, Santeri Ala-Peijari, Ronja Murto och Albert Hyrri har sökt sig till det närbelägna köpcentret Iso Omena i Esbostadsdelen Mattby. De har slagit sig ner bredvid läsk- och spelautomaterna, pratar lite med varandra, Viivi sminkar sig omsorgsfullt.
– Vi är här ganska ofta. Vi brukar promenera runt, ta en kaffe och bara snacka, berättar Santeri.
– Och sitta här, inflikar Ronja.
Tjejerna i det här gänget är 17, Santeri 18 och Albert 20. Albert har redan egen familj: fru och två barn. Tjejerna brukar också gå på gym på sin fritid, killarna gör musik ibland. Alla fyra tycker att det viktigt att ibland bara få hänga, utan att det behöver ha någon större mening. När det är varmt ute brukar de hänga i parker, när kylan kommer krypande söker de sig till någon kompis – eller till Iso Omena.
– Det är ganska stressigt att gå i skola. Självklart behöver man bara få träffa sina vänner ibland.
För prestationsinriktat
Det är det här professor Sirpa Tani vid Helsingfors universitet vill betona: att alla, ungdomar lika mycket som vuxna, har ett stort behov av att bara vara ibland, att allt inte ska behöva vara prestationsinriktat. Vi fäster stor uppmärksamhet vid ungdomars hobbyer, men det de gör när de "hänger" på allmänna platser är minst lika viktigt.
– Det är på det sättet man bygger sin identitet och formar en relation till den egna närmiljön. Allt behöver inte ha en mening, säger Tani.
På alla ställen är man ändå inte välvilligt inställd till att unga ser sig ha rätt att bara hänga i till exempel köpcenter och utanför dem. I vissa länder har man installerat metallkanter på trappor så att det inte ska gå att skejta på dem. Ett köpcentrum i Lahtis började använda den brittiska uppfinningen mosquito, som producerar ett irriterande ljud på hög frekvens. Äldre uppfattar inte ljudet, medan unga hör det desto bättre.
En proteststorm från allmänheten fick köpcentret ändå att ge upp myggan. En mer human variant för att hålla unga på avstånd är att spela klassisk musik, det alternativet har till exempel ett köpcentrum i Tammerfors valt. Det är också vanligt att köpcentrum väljer att plocka bort bänkar, men de unga som Sirpa Tani intervjuat för sin forskning vittnar om att det inte spelar någon större roll. De sitter gärna på golvet så länge de har någonstans att vara.
"Det enda folk gör"
Lönkaneleverna Nina Ottelin, Ellen Lindström och Victoria Svartström, alla 13 år gamla har ändå aldrig upplevt att någon vuxen skulle ha velat bli av dem.
– Ingen har någonsin sagt något till oss. Vi brukar äta och se oss omkring, berättar Ellen.
Trion har danstimme i Mattby på torsdagar och brukar sticka sig in i köpcentret för att äta något innan dansen börjar. De här tjejerna har sport som hobby och tränar flera gånger i veckan. Det är ändå viktigt att bara få hänga med kompisarna ibland, och de brukar också ta sig till köpcentren Kampen eller Forum i Helsingfors ganska ofta.
– Det är skönt att kunna ta det lugnt med kompisar, om man har mycket prov och så, säger Ellen.
Flickorna berättar att det är ganska vanligt bland Lönkaneleverna att hänga i köpcenter.
– Det är typ det enda folk gör.
Vad brukar ni göra i köpcentren?
– Vi äter, tittar oss omkring, sitter.
Andra regler för unga
Sirpa Tani säger att andra regler gäller för unga ute på stan än för andra åldersgrupper.
– Om en grupp ungdomar beter sig dåligt i ett köpcentrum, slänger man ut alla ungdomar. Ingen skulle få för sig att slänga ut alla medelålders män, om några i den gruppen bråkar. Man tar till gruppstraff när det gäller ungdomar, men inte när det gäller vuxna.
Själv blev Sirpa Tani intresserad av att forska i ungas hängande, när hon dagligen passerade Kampens köpcenter i Helsingfors på sin arbetsväg.
– Medierna skrev om Kampens köpcentrum som "Finlands största ungdomsgård". Jag blev intresserad av hängandet som det diffusa fenomen det är. Varifrån kommer de här ungdomarna till Kampen?
Till Tanis förvåning visade det sig att ungdomarna kommer från olika håll i Finland, speciellt på helgerna: från Lojo och Mäntsälä, till ex-empel.
De ungdomar från huvudstadsregionen som hänger i Kampen kommer heller inte från några få stadsdelar i närheten utan från hela regionen: Vanda, Esbo och Helsingforsstadsdelarna Eira och Sörnäs och från förorter som ligger relativt långt från Kampen.
– Ungdomarna har också väldigt olika socioekonomisk bakgrund. Det är många olika slags unga som samlas här.
Tani var också intresserad av om det är ungdomar av någon viss subkultur som mest hänger i köpcentren, om de tillhör någon speciell grupp. Svaret på den frågan visade sig vara nej: ungdomarna tillhör många olika subkulturer och många olika grupper.
Marcus Hyvönen och Aleksi Katisko, 16, hör till dem som kommit till Kampens köpcentrum lite längre ifrån, från Högfors. När HBL träffar killarna har de höstlov från skolan och har haft möjlighet att ta sig till Kampen fast det är tisdag eftermiddag. Vanliga veckor brukar de hänga i Kampen på lördagar.
– Vi brukar prata med varandra, säger killarna.
Finns det tillräckligt med lokaler för ungdomar?
– Inte i Högfors åtminstone. Det skulle vara bra om vi hade ett ställe där det är varmt att hänga på.
Också Marcus och Aleksi värdesätter högt den tid de får hänga ute på stan med sina vänner.
– Det är viktigt. Man har inte bråttom någonstans på samma sätt som när man deltar i en organiserad aktivitet.
Professor Sirpa Tani poängterar också att till exempel ungdomsgårdar och shoppingcenter inte utesluter varandra.
– Man talar ofta om att bygga skejtparker eller parkourparker för att ungdomar ska ha något att sysselsätta sig med. Men de uppfyller andra behov än allmänna lokaler.
Tani menar att ungdomarnas hängande tydligt har två olika syften: dels vill man vara on stage, på scen, i blickfånget. Dels vill man vara back stage, bakom scenen, utom synhåll för föräldrar och lärare.
– De här båda behoven uppfylls väl i ett köpcentrum.
Färre unga
Viivi, Santeri, Ronja och Albert som dricker energidryck och snackar i Iso Omena har inte upplevt att någon skulle ha varit speciellt avogt inställd till dem.
– Ingen har åtminstone klagat, säger Santeri.
– Ibland kan väktarna komma och be oss byta plats, säger Albert.
Gänget funderar på om andra unga ändå kan ha haft sämre erfarenheter.
– Åtminstone hänger det betydligt färre ungdomar här än tidigare.
Skapar rädsla
I höst har ett ungdomsgäng som misshandlat andra unga ute på stan i huvudstadsregionen väckt mycket uppmärksamhet.
– Man har det i bakhuvudet hela tiden. Jag är försiktigare än förut när jag rör mig ute på stan, säger Vilma Hovi.
Själv brukar hon inte hänga i köpcenter, men har kommit till Kampens köpcentrum för att plocka upp kompisen Janina Eerolas gammeldansklänning.
Har ni funderat över varför sådant här våld förekommer?
– Bara det jag har läst om, att det finns för få ställen för ungdomar att vara på, säger Janina.
– Ja, att det handlar om brist på sysselsättning, säger Vilma.
Tycker ni själva att det finns tillräckligt många ställen för unga att vara på?
– Vi har inte det behovet. Vi går hellre hem till någon kompis, eller hänger i en park eller på kafé.
Att många unga har behov av ett ställe att hänga på visar besökarantalet på Starttis på Iso Omenas bibliotek. Här kan man spela biljard, konsolspel, läsa läxor eller bara prata med varandra.
Starttis har mellan 200 och 300 besökare per dag, samtidigt vistas mellan 20 och 40 ungdomar i lokalen. Det här är en lite annan form av hängande, eftersom det hela tiden finns någon vuxen på plats. Man försöker också ordna aktiviteter på bland annat sommarlovet och höstlovet.
– Vi har ett gott samarbete med närpolisen, med köpcentrets väktare och med församlingen, berättar Jani Nieminen som jobbar med ungdomarna.
– Om någon skolkar och kommer hit mitt på dagen innan skoldagen är slut, brukar vi skicka den tillbaka till skolan.
Ibland blir det oroligheter och problem, berättar Nieminen.
– Hit kommer också unga som hoppat av skolan och som varken har jobb eller en studieplats. Det här skulle vara ett bra ställe för bland annat socialverket att fånga upp ungdomarna.