Lipponen älskar svenska och ångrar undfallenhet
Det var Georg Henrik von Wrights Tanke och förkunnelse som öppnade den unge Paavo Lipponens hjärta för svenskan. Han läste boken på originalspråk och blev fascinerad.
Georg Henrik von Wright och Erik Allardt var vid sidan av Arvo Salo de främsta intellektuella på 1960-talet, skriver den tidigare statsministern i del två av sina memoarer som presenterades på tisdagen.
Lipponen beundrade också Tage Erlander och de svenska socialdemokraternas framgångar.
– Att lära känna Sverige genom det socialdemokratiska samarbetet har varit en av de starkaste upplevelserna i mitt liv, skriver han i memoarerna.
Lipponen blev nordist när han deltog i en säkerhetspolitisk paneldebatt i Göteborg 1965. Där måste han både tala och skriva på svenska och försöka förstå den talade norskan och danskan. Han lärde sig förstå talad danska och säger att han aldrig använt en tolk.
– Jag tycker om språk överlag, svenskan älskar jag, det är ju min äldsta dotters och mina barnbarns hemspråk, skriver Lipponen.
Hans äldsta dotter bor i Sverige.
På 2000-talet blev Lipponen ordförande för Svenska.nu-nätverket och har också kritiserats för sitt engagemang av bland annat sannfinländare.
Ångrar uteblivet förslag
När den politiska ordningen i Finland omskapades i början av 1980-talet satt Lipponen på bästa utkiksposten som politisk sekreterare för dåvarande statsministern Mauno Koivisto (SDP) och fick smeknamnet Vice-Manu. Karriären fortsatte inte spikrakt uppåt. Lipponen blev invald i riksdagen 1983, men föll ut i följande val.
Det Lipponen mest ångrar under sin politiska karriär var att han lät bli att föreslå att Finland ska gå med i Europarådet i ett tal som han höll i Nordiska rådet 1987. Han hade fått en hälsning från Koivisto om att det inte vore klokt.
– Jag var ett får, skriver han.
Lipponen var en av de första inflytelserika politiska personerna som ställde sig bakom ett finländskt medlemskap i det europeiska samarbete som senare blev EU. Han föreslog att Norden skulle ansöka om medlemskap gemensamt på den Nordiska arbetarkongressen 1990.
– Jag glömmer inte Gro Harlem Brundtlands (Norges arbetarpartis ledare) och Ingvar Carlssons (Sveriges socialdemokratiska statsminister) uttryckslösa miner. Jag var en störande person, skriver Lipponen.
Centern slogs med häpnad
Lipponen skriver också om hur hans första regering bildades våren 1995. Han valde Samlingspartiet som regeringspartner, eftersom han befarade ständiga förhandlingar med Centern. Regeringsprogrammet förhandlades fram snabbt.
– Centern slogs med häpnad då vi på måndagsmorgonen meddelade att vi håller en presskonferens i Smolna samma dag.
Lipponen glömde att informera Esko Aho innan han bjöd till presskonferens. Jag bad om ursäkt för att jag försummat en sådan sak, skriver han. Aho var statsminister i den föregående regeringen och Centerns ordförande. Paavo Lipponen: Murrosten aika, muistelmat 1979–95 WSOY 2014, 558 s.