Hjälteligan jobbar i sin egen verklighet
Det finns bara en hjärtbazooka i hela världen. Den har Petteri Mäkinen tillverkat för filmen Lovemilla som har premiär i februari. Plastmassa, spackel, tvättmaskinsdelar och Tupperwareburkar blev ett rymdvapen. På andelslaget Sankariliiga är det här en del av vardagen.
Scenografer och kostymtecknare i teater- och filmproduktioner jobbar för det mesta ensamma i hopplösa utrymmen när de skapar kläder, miljöer och rekvisita. Undantaget är andelslaget Sankariliiga som hyr in sig i en enorm industribyggnad och samarbetar om projekten. Andelslaget skapades för att deltagarna aldrig skulle behöva säga ”Jag hinner inte”, ”Jag har inte plats” eller ”Jag kan inte” åt en beställare.
Infrastruktur
– Vi är sju medlemmar i andelslaget och vi hyr ut lediga utrymmen för kortare eller längre tid åt frilansare som vill jobba här med sina projekt. Det vi inte klarar själva kan någon inom vårt kontaktnät säkert ta hand om, säger Kari Kankaanpää som är scenograf. Tanken är att Iron Sky-konceptet ska leva vidare och utvecklas i Finland. Vi kan göra vad som helst även om de traditionella filmfinansiärerna kanske inte tror det.
– Med andelslaget vill vi förbättra den verklighet som scenografer och kostymtecknare hittills har jobbat i. Det är oftast ett ensamt jobb och resurserna är knappa. Målet var att skapa en färdig infrastruktur för den här typen av jobb, säger Heikki Ulmanen som jobbar med specialeffekter.
– Förr kunde jag bara sköta ett projekt i gången, nu kan vi lättare koordinera flera jobb samtidigt. Dessutom är det bra att ha kolleger till hands när man vill utveckla en idé och få den ännu bättre. Det bästa är när man lyckas sälja en avancerad idé till en regissör som trodde att det inte var möjligt att göra, säger Kankaanpää.
Började med en lunch
Alla medlemmar i andelslaget har studerat vid Aalto-universitetet och idén föddes mer eller mindre under en lunchpaus.
Kostymritaren Venla Korvenmaa och scenografen Kari Kankaanpää tyckte att det var improduktivt att alla inblandade i ett film- eller teaterprojekts rekvisita jobbade skilt för sig i trånga utrymmen.
Kostymritarna Laura Haapakangas, Laura Malinen och Roosa Marttiini samt scenograferna Petteri Mäkinen och Heikki Ulmanen hakade på, och resultatet blev det hus som nu är rekvisitaverkstad, dräktstudio och idékläckarcentral. Namnet på andelslaget låter lite superhjälteaktigt och ska inte tas så högtidligt, säger Ulmanen.
– Vi bollade hit och dit och enades snart om att det inte ska vara något vanligt tråkigt namn. Vi vet att vi kan skapa ungefär vad som helst, så Hjälteligan passar bra, säger han.
Snabb takt
Filmen Lovemilla i regi av Teemu Nikki var det stora jobb som ska etablera Sankariliiga. Nu är den produktionen klar för andelslagets del, och nästa filmprojekt ska småningom fylla utrymmena på Gäddviksgatan där provdockor, symaskiner, virke och material fyller de olika rummen. Den gamla väskfabriken och bilverkstaden har förenats till en enda stor verkstad.
– Det verkar bli så att filmerna är det dominerande i verksamheten, även om teatern också finns med i bakgrunden, säger Ulmanen.
Fortfarande blir de själva då och då lite tagna över hur snabbt allt gick sedan de hittade rätt lokal. I januari började de riva bort gamla mattor och onödiga mellanväggar för att få en överblick, sedan delade de in utrymmena på nytt.
– Målet var att lokalerna ska spegla vad vi jobbar med, säger Petteri Mäkinen där vi sitter i ett stort mötesrum med väggar i sjuttiotalsgrönt, gamla soffor och en mörkbrun bokhylla. Verkstaden där science fiction-rekvisitan tillverkas finns ovanför den stora hallen med virke och maskiner, och dit kommer man naturligtvis genom en dörr som kunde vara plockad från ett rymdskepp.
– Det intressanta är att det blir väldigt lite avfall trots att vi gör så många olika saker här, säger Kankaanpää. Efter renoveringen har andelslaget inte behövt åka till avfallsstationen en enda gång.– Mycket kan återanvändas och det vi inte använt får plats i lagret till nästa uppdrag, säger han.
Största avfallsmängden vid renoveringen av industrifastigheten var enorma mängder av gammal heltäckande matta som revs ut.
Fullbokat
Från och med invigningen i mars har det varit fullt i alla utrymmen. När vi går runt och tittar ser vi många små rum där grafiker, kostymritare och scenografer jobbar med sina egna projekt. Vi får se allt utom det hemliga som ligger bakom ett plastskynke i verkstadshallen. Vissa saker är ännu inte offentliga.
– Vårt kontaktnät blir större för varje dag, och det här är något som vi vill utnyttja på sikt. Man kunde del med sig till andra av den passiva kunskapsbank som finns i nätverket, säger Kankaanpää.
Den stora fördelen är att huset nu kan leverera både dräkter och rekvisita till en produktion enligt principen ”nycklarna i handen”.
Hjälteligan har roligt på jobbet. Det ser man på glimten i deras ögon när vi talar om upptäckarglädje, utvecklandet av galna idéer och bristen på respekt för det omöjliga.
Här passar det utmärkt att starta med en science fiction-produktion, för i den världen handlar allt om att ta ett par steg vidare från den vedertagna verkligheten.