Fartfyllda fester blev fridfullt friluftsliv
Länge var Fagerö lika med våta fester, men nu har holmen åter blivit helsingforsarnas vardagsrum. Bråkstakarna har försvunnit och barnfamiljerna har återvänt.
Det skulle vara värsta partyön. Ön där ölet flödar, musiken dånar och gästhamnen kryllar av bråksjuka fyllon.
Fagerö, som ligger omkring 22 kilometer öster om Nordsjö, har varit Helsingfors stads rekreationsholme sedan 1959. Men de alkoholdränkta nätterna som ön en gång var känd för lever främst vidare i diskussionstrådar på nätet.
Lördagskvällen då HBL besöker holmen är lugn. På kokplatsen vid södra stranden, som ryktas vara partystället nummer ett, sitter bara ett muntert men tystlåtet sällskap och äter middag. Vi hittar ett gäng ungdomar vid en klippa bredvid hyresbastun, men inte ens de härjar – tvärtom.
– Vi fick låna en kompis segelbåt och googlade efter lämpliga holmar att besöka. Vi skulle åka till Söderskärs fyr, men där är det häckningstid, så vi kom hit i stället, säger Joona Penttilä.
Segelturen från Havshagen gick på omkring fyra timmar trots att Penttilä är den enda som kan segla. Resten av gänget, studiekompisar från Uleåborg som sommarjobbar i Helsingfors, hade aldrig varit på en båt förut.
– Vi tycker om friluftsliv och brukar göra sådant här ganska ofta. Sova ska vi i hängmattor, berättar Johanna Jokitalo.
Kompisarna hade aldrig hört talats om ön förr, ännu mindre något rykte, utan trivs med att steka plättar i solnedgången. Man börjar undra – är detta faktiskt det farliga Fagerö man hört talas om? Har vi kanske kommit till fel holme?
Fagerö besöks årligen av omkring 22 000 personer. Holmen samlar Helsingfors campare, fiskare, svampplockare, friluftsfolk – och helgfestare. Under högsäsongen är dagsbesökarnas antal uppemot 200. Ofta får alla inte plats på den sista förbindelsebåten, utan måste vänta tills den återvänder från Nordsjö för att plocka upp nästa lass.
Fagerö är ett så allmänt förekommande namn att dess betydelse blivit något urvattnad, men Sibbo Fagerö, som holmen officiellt heter, är faktiskt vacker. Holmen har sandstränder, skogar, ängar, klippstränder, lundar, sandmarker och åtminstone en insjö. På 1700-talet befolkades holmen bland annat av estniska fiskare som flydde livegenskap och tvångsrekrytering till armén. Ön har också fungerat som betesmark och som hem för ett vindkraftsdrivet sågverk. Där kan man få syn på bland annat vesslor, uttrar, näbbmöss och lärkfalkar, samt älgar i början av sommaren. På vårvintern 2009 hittade man spår av ett lodjur.
Nätet glömmer inte
På ungefär två sekunders internetsökning hittar man otaliga diskussionstrådar om hur skräniga Fagerönätterna är, särskilt vid gästhamnen, "Grisbukten" i folkmun.
- Sibbo Fagerö är 2 km lång och 800 m bred. Sträckan runt holmen är omkring 5 kilometer.
- Arealen är 100 hektar, och vattenområdet är cirka 790 hektar.
- Holmen har en skyddad småbåtshamn (60 båtplatser). Största djupgående är 1,9 meter.
- Vattenposter finns det flera, men ingen el.
- Det går en turbåt från Sandskutsstranden i Nordsjö. Resan tar cirka 60 minuter. Returbiljett kostar 20 euro.
- Tälta kan man på nästan hela holmen för 15 euro per dygn.
- På holmen finns en snitslad naturstig på cirka 2 kilometer.
- Det finns tre kokplatser med brunn och toalett. Bastur finns det två, en med regelbundna bastutider (onsdag och lördag) och en som man får hyra.
- Staden äger tre hyresstugor på holmen. Sommarens veckoslut är emellertid fullbokade.
- En butiksbåt besöker holmen två gånger i veckan.
– Det är faktiskt inte så längre, annars skulle jag inte ta mina barn hit, säger Heikki Ahola, som tillbringat sexton somrar på Fagerö.
Enligt Ahola är Fagerö nu för tiden mestadels lugnt och barnvänligt. Han är också glad över att öns stigar utvidgades för några år sedan, så att den också passar för funktionshindrade. Numera kommer han lätt fram till de flesta ställen med sin rollator.
– Det är beklagligt att det där ryktet fortfarande lever kvar, för det stämmer inte, säger Kristiina Sädevuo.
Sädevuo hör till de så kallade urinvånarna på Fagerö. Hon besökte holmen för första gången 1969 och började tälta här regelbundet några år senare. Hon hann också se upptakten till "de vilda åren" i slutet av sjuttiotalet, då hon lät bli att komma till ön eftersom hon just hade fått barn.
Då fanns inga ordningsvakter på ön (nu finns det på helgerna), och varken supande eller slagsmål var ovanligt.
– Jag tror det finns en generation som helt fallit bort på grund av vad som pågick då. Men det är glädjande att ungdomar har börjat hitta hit, och att man ser allt fler barnfamiljer, säger hon.
Midsommaren är kanske den enda helgen då Sädevuo rekommenderar att barnfamiljerna stannar hemma. I fjol måste polisen tillkallas då ett slagsmål slutade i ett knivdåd.
– Och i lagunen finns en del härjare, yuppies eller cityhipsters eller vad de nu heter, som kommer hit på helgerna.
Och visst, vi spanar in rätt många ölburkar här och där, men knappast mer än i någon annan gästhamn eller sommarstuga en julikväll.
Återvänder varje år
Vid sidan av festandet är Fagerö mest känt för tältarna som varje sommar återvänder för att tillbringa i stort sett hela säsongen där.
Antalet stamgäster som återvänder varje sommar har minskat under de senaste åren, främst på grund av att en del blivit för gamla för att besöka ön. Nu är det omkring 60 personer som har ett säsongskort. Årligen är det en handfull nya människor som skaffar säsongskort.
– Tält är i och för sig lite missvisande, det är egentligen fråga om sommarstugor med tygväggar, säger Timo Ilomäki.
Tält är otvivelaktigt ett dåligt ord för boningarna som stammisarna inkvarteras i. De står på plankbotten och har oftast både sovrum med vanliga sängar och kök med gasugn och gaskylskåp. Tältfönstren pryds med blommiga gardiner och på gården har de flesta trädgårdsstolar och hängmattor. En del har till och med en egen paviljong eller ett förrådstält vid sidan om, och ett par har egen solpanel. De flesta som kommer för att tälta ett par nätter söker sig till södra stranden, men stammisarna har bildat små tältbyar på olika ställen. Vid sidan av naturen är det just gemenskapen som får många att återvända år efter år.
– Här finns många andra ungar som barnen kan leka med, men så får man också vara i fred om man vill, säger Timo Ilomäki.
Ilomäki är ordförande för föreningen Kaunissaaren ystävät, som organiserar olika evenemang för öborna. För en vecka sedan var det olympiska spel, om en vecka är det beachvolleyturnering.
– Det är folk här som spelar varje dag, säger Heikki Ahola.
Tält- och båtstammisarna kommer bra överens, även om det finns en vänskaplig rivalitet.
– Under mästerskapet var till exempel dragkamp en gren där båtförarna och tältarna tävlade mot varandra, berättar Ilomäki.
Vare sig de övernattar i båt eller i tält är stamgästerna Fagerös kärna, och det gäller att stå på god fot med dem. Det fick holmens nya krögare lära sig genom bitter erfarenhet. Krögarna löppnade en ny webbplats inför säsongen som beskrev holmen i sårande ordalag med anspelning på öns festbakgrund. Stamgästerna började bojkotta restaurangen.
– Men sedan bjöd de oss alla på kaffe och kaka. Vi talade om vad som hade skett och bestämde oss för att lägga det bakom oss, säger Heikki Ahola.
Alla känner alla
För säsongstältarna är tältet lika med en sommarstuga. De tidigaste bygger upp redan i april och stannar till slutet av september.
– I år kom vi hit i april, då var det fortfarande minusgrader på nätterna. Tältet fick vi upp på 45 minuter, men det regnade då, säger Timo Haakala, vars tält finns på "Ungkarlsberget" på holmens östra sida.
Helgerna och sommarloven tillbringar de på holmen – med vissa förbehåll.
– Om det regnar hela tiden är det inget vidare roligt, men då kan man åka hem eftersom det är så nära stan, säger Haakala.
I tältbyn på Ungkarlsberget brukar sommargästerna oftast laga middag tillsammans på grillen. För många är det ändå viktigast att få ha lugn och ro.
Enligt Kristiina Sädevuo håller sig de flesta till sina tältområden.
– Jag trivs med mig själv. Då man vistas här går dagarna snabbt, säger hon.
På en ö som är två kilometer lång och 800 meter bred är det nästan oundvikligt att de flesta känner varandra.
– Det är klart att man stannar upp och småpratar när man råkar på någon. Och så brukar vi se efter varandras tält om någon är borta ifall någon skulle få för sig att snoka. Men det händer nog nästan aldrig, säger Sädevuo.
Sunt förnuft efterlyses
Reglerna på Fagerö är både skrivna och oskrivna. För de flesta är det exempelvis klart att man inte går på andras tältplats, och att man lämnar plats mellan sitt tält och nästa. Till vintern lämnar man plankbottnen på holmen, och man får också lämna möbler bara man packar ihop dem. De flesta brukar respektera att ett visst ställe är paxat av någon, men någon sådan regel finns inte.
– Man kan lämna sina saker på ett ställe för vinterförvaring, men inte betyder det att man har någon rätt till det stället följande vår. Det här är Helsingfors stads mark, vi äger ingenting, säger Sädevuo.
Enligt Sädevuo har människor – både stamgäster och "ryggsäcksfolk" – börjat ta sig friheter som inte finns nerskrivna i någon officiell regelbok, men som tidigare ansetts självklara: såsom att det inte är okej att odla på sin tältplats, eller sätta upp staket, eller sätta upp hur många tält som helst med bara en tältplatsbetalning.
– Det sunda förnuftet verkar ha försvunnit. Nu ser jag att folk fäster linor i träd utan att ha något skydd mellan linan och trädet. Eller så sätter de upp sitt tält mitt på stigen, såsom många gör här helt bredvid mitt tält. "Här var marken jämn", säger de. Nu har jag lagt kvistar där, men jag väntar bara på nästa snilleblixt, säger Sädevuo.
Som Sädevuo konstaterar äger sommargästerna ingenting annat än sitt tält och de tillhörande attiraljerna. Marken är Helsingfors stads och det finns inga garantier för att man nästa år kan återvända till sin "egen" tältplats. Men det gör det de flesta ändå i praktiken. Många av tältarna på Fagerö ifrågasätter hur viktigt det är att äga en egen tomt och en egen sommarstuga – något som alla trots allt inte har möjlighet till. Och hur många har en sommarstuga 20 kilometer utanför Helsingfors?
– Jag har allt vad jag behöver här, klippan här bredvid är mitt vardagsrum. En sommarstuga måste man hela tiden reparera, här räcker det att man sätter upp tältet på våren och packar ner det på hösten, säger Sädevuo.
Vila. Timo Haakala brukar tillbringa ett par helger per sommar i föräldrarnas tält. – Här kan man verkligen slappna av, säger han.
Gammal bosättning. På 1700-talet fanns det till och med en såg på ön. Numera är den främst ett tillhåll för stadsbor på tillfälligt besök.
Långt men nära. Fagerö är beläget i yttre skärgården. Med turbåt tar det cirka en timme att ta sig ut till holmen från Helsingfors.
Övernattning. Det går att hyra boende på ön, men många väljer att tälta. Priset för att tälta en natt på Fagerö är 15 euro.
Inbiten. Kristiina Sädevuo räknar sig till urinvånarna på ön. Hon har firat somrar på Fagerö sedan 1969. Hon har sett hur ön varit både festplats och familjeidyll.