Lyxåk fräser förbi allt oftare
Porsche, Ferrari, Jaguar. Varje torsdag kan flanören se sig mätt på nya och gamla sportbilar vid Café Mellsten i Gäddvik i Esbo. Per Grönberg och Sakari Kokkonen säger att sportbilar definitivt blivit en vanligare syn i gatubilden i Helsingfors, speciellt cabrioleter.
– Det gäller vilket märke som helst. Nu för tiden kan du köra vintertid också eftersom många modeller har ett uppfällbart plåttak, säger Sakari Kokkonen.
För Per Grönberg var det en pojkdröm att skaffa sportbil.
– När jag var 17 såg jag en Jaguar i en motortidning. 25 år senare skaffade jag min första Jaguar.
Det har blivit några fler sedan dess. Grönberg säljer sin ögonsten när tidpunkt och pris är det rätta – och skaffar en ersättare. I hans fall alltid en Jaguar.
Och det är hans champagnefärgade Jaguar XK 120 från 1949 som väcker störst intresse bland skaran beundrare på parkeringen den här torsdagskvällen. Bilen andas elegans och bedagad Hollywood-glamour. Ingen mindre än Clark Gable har kört samma modell.
– Bilen var nästan bara skrot när jag köpte den från USA. För att hitta reservdelar måste du vara något av en privatdetektiv, men man kan beställa det mesta på nätet i dag.
Det mesta har han pietetsfullt återställt själv, men el- och plåtjobben har han haft hjälp med.
En tur ut på landet
På träffen i Gäddvik lyser kvinnorna med sin frånvaro – även om man kan se en och annan kvinna bakom sportbilsratten i huvudstadsregionen. Arno Seppänen, ordförande för Sports Car Club of Helsinki (SccH) säger att det finns få kvinnliga medlemmar – men de som är med är hängivna.
Det händer ofta att SariRäsänen får kommentarer när hon parkerar sin lilla röda och snärtiga Mazda MX5. Även hon säger att kvinnorna lyser med sin frånvaro.
– Men om du ser en kvinna köra en sportbil är det troligtvis en Audi TT. Jag har varit intresserad av bilar sedan barnsben. Det är en helt annorlunda känsla att köra sportbil. Motorn kickar i gång mycket snabbare och jag känner verkligen kraften. Bilen är låg och ligger nära vägen, vilket också känns, säger hon.
Mazdan har hon haft sedan våren, och den är hennes första sportbil.
– Tidigare har jag provkört Mercedes, Audi, Mustang och Camaro. Min drömbil är en Porsche 911.
Varför skaffar man en sportbil?
– När det kommer till kritan är det väl frihetskänslan man är ute efter. En sportbil är lite snabbare och lite snyggare, säger Arno Seppänen.
Han får medhåll av Sakari Kokkonen.
– Att åka cabriolet är som att sitta i en båt med hjul. Tar du en tur ut på landet kan du känna alla dofter.
Sakari Kokkonen kör en Triumph TR6 från 1969. Den som någon gång tittat på den brittiska serien Tillbaka till Aidensfield på Yle känner kanske igen bilen.
– Det är en bil för en playboy, även om jag själv inte räknar mig som en sådan.
I stallet har det tidigare stått tyska och brittiska sportbilar: Mercedes och Triumph.
– Jag har tappat räkningen, säger han på frågan om hur många sportbilar han ägt.
Glider genom stan
Många kanske minns hur it-miljonärerna Antti och Jaakko Rytsölä gasade omkring i sina blå och gula Lamborghini-bilar i Helsingfors i slutet av 90-talet. Brödernas bilar var hett stoff för kvällstidningarna och blev en symbol för it-bubblan. I dag väcker en dyr sportbil inte lika stor uppmärksamhet.
– En Porsche eller Ferrari är inte längre en ovanlig syn i Helsingfors gatubild, säger Arno Seppänen.
Linda Turunen som forskar i lyxkonsumtion är förvånad över fenomenet.
– Jag har själv märkt samma sak. Valet att köpa en dyr bil är inte logiskt om man tänker på den ekonomiska situationen i Finland. Bilar är fortfarande samma statussymbol för män som handväskor är för kvinnor, om än i helt annan prisklass, säger Turunen, som doktorerar vid Vasa universitet.
Många i Finland har gått igenom samarbetsförhandlingar och då kanske de upplever att de utåt behöver visa att det går bra, kastar Linda Turunen fram. Det kan förstås även bero på att det blivit vanligare att föra in bilar från länder som Tyskland och Italien. Även kvinnors lyxkonsumtion syns på ett annat sätt i dag.
– På tio år har Louis Vuittons monogramväskor blivit mycket synligare i gatubilden.
I sin forskning har Turunen sett att generation Y – de som är födda på 80- och i början av 90-talet – konsumerar statusprodukter på ett helt annat sätt än föräldragenerationen.
– Generation Y har alltid haft prylar och inte känt av efterkrigstidens torftighet, som kanske föräldrarna har erfarenhet av. Därför är det också viktigare för föräldragenerationen att framhäva sig med bilar och väskor för att signalera att de nått en hög levnadsstandard.
För generation Y är statusprylar inte lika viktiga. För dem är lyx en individuell upplevelse.
– Man spenderar hellre pengar på upplevelser än varor.
Demokratiserad lyx
Tidigare var det lättare att definiera vad lyx och vad en statussymbol är. Det är det inte längre.
– Tidigare gällde bara priset. Men nu talar vi om allt från vardagslyx till demokratiserad lyx. Begreppet är mycket vidare, säger Linda Turunen.
I Finland kan nästan vem som helst spara ihop till en sportbil eller en dyr handväska. Samtidigt förlorar ordet lyx sin betydelse om gemene man trots allt kan köpa produkten om de sparar tillräckligt länge. Tidigare var till exempel mobiltelefonen en lyx, en pryl som få hade tillgång till.
– Lyx beror på kontext och omgivning och skildrar samhället vi lever i just nu. I något land är rent dricksvatten en lyx. För den som redan har allt är lyx det du ännu inte uppnått, en dröm, ett steg före.
Turunen kan se en skillnad mellan finländska och mellaneuropeiska konsumenter. I Mellaneuropa är det vanligare att lyxen omfattar hela livsstilen, medan finländarna kan spara ihop till lyxiga produkter.
– Finländare är rationella. De kan köpa en dyr produkt och motivera köpet med att kvalitén är hög och att den är en investering som håller länge.