Byggandet i blodet

Det sägs att det man talar om vid middagsbordet hemma påverkar barnens framtida yrkesval. Att man talat mycket om hammare och spik i den lindbergska familjen verkar klart. Av åtta barn har tre studerat, eller studerar, till byggnadsingenjör vid Tekniska högskolan.

Roger Lindberg fortsatte i sin fars fortspår och blev byggnadsingenjör vid Tekniska institutet i Vasa 1973 och har varit företagare sedan dess.

– Det var självklart för mig. Jag arbetade ju hela ungdomen i min fars och farfars firma, säger han 40 år senare.

Nu har det åter skett ett generationsskifte och sonen Ron har tagit över som vd.

– Ända sedan jag var tio år har jag jobbat på byggen så branschvalet var klart. Jag jobbade i några år på stora företag för att få erfarenhet och 2004 grundade jag egen firma. Pappa var i det skedet ännu inte mogen att ge över ansvaret i Rolinda, så det fick bli ett eget företag i stället.

Han visste vad han gav sig in på, då han hemma sett vad företagande går ut på.

– Jag hade väl mer praktisk kunskap om byggande än diplomingenjörer vanligen har. Det finns de som aldrig hållit i en hammare. Jag viss­te också att det inte är särskilt lätt att vara företagare. Man har ansvar för både anställda och sig själv både i goda och dåliga tider. Fördelen är att du är din egen chef och kan påverka ditt arbete.

Vackra kåkar strök med

När Roger Lindberg startade sin karriär som entreprenör på 1970-talet var rivningsivern stor både i småstaden Ekenäs och ute i världen. Det gamla skulle bort och ersättas med nytt och modernt.

– I dag skulle man aldrig riva sådana gamla vackra hus som då strök med. De skulle fredas. Men då var stadsplanen sådan att om inte vi hade byggt, så skulle någon annan ha gjort det.

Också annat har förändrats.

– På 1970- och 80-talet gällde det att som tomt- och byggspekulant vara god vän med båda partierna, socialdemokraterna och SFP här i stan och det hörde till att man bjöd beslutsfattarna på fina middagar vid taklagsfirandet.

– Så är det inte i dag. Man får nog vara försiktig med sådant. På grund av lagen om offentlig upphandling kan man inte längre dra hemåt och ge firmor i den egna staden uppdraget. Nu är det i regel den som är billigast som får bygga, säger Ron Lindberg.

Före den ekonomiska depressionen i början av 1990-talet hade Rolinda ett 70-tal egna anställda.

– Men all verksamhet tog slut i ett slag och det var svårt att överleva, säger Roger Lindberg.

Trots att vi lever i en ekonomisk svacka i dag också har de flesta mind­re byggfirmor någorlunda gott om jobb.

– Det stigande saneringsbehovet av Finlands åldrande byggnation och ombyggandet av affärshus till bostäder särskilt i Helsingfors, har bland annat bidragit till att den ekonomiska svackan inte påverkat byggandet i samma grad som på 90-talet, säger Ron Lindberg.

I dag har Rolinda bara några egna anställda, som arbetsledningen och några nyckelpersoner. Företaget lägger ut jobben på underleverantörer i stället.

– Det gör det lättare för oss att anpassa verksamheten till efterfrågan och minskar pressen att hålla anställda med jobb till vilket pris som helst.

Rolinda sanerar bland annat ett av de gamla officersbostadshusen i Dragsvik för tillfället.

– Bostaden är byggd i början av 1900-talet, men konstruktionen är i gott skick och inget mögel förekommer. Att det så ofta påträffas mögel i hus som byggdes för trettio och till och med bara för tio år sedan, är svårt att entydigt förklara. En kombination av strävan att göra allt energieffektivare och tätare hus, samt allt större krav på snabbt färdigställande är säkert en orsak. Man ger sig inte tid att se till att allt material är torrt innan konstruktionerna läggs fast och fukten sluts in. Gamla byggnader är däremot sällan lufttäta och torkar upp av sig själva, säger Ron Lindberg.

Han tillägger att det naturligtvis är bra att hus är välisolerade och sparar energi. Hemligheten bakom en framgångsrik verksamhet är att man väljer de rätta tomterna.

Rolinda lägger nu sista handen vid de radhus som ligger vid stranden till Pojoviken, mellan järnvägs- och bilbron i Ekenäs, i det kvarter där de byggt nästan hundra bostäder i olika etapper. Svanenkvarteren erbjuder bostäder utöver det vanliga, med både havsutsikt och möjlighet till egen båtplats.

– Visst är vi stolta över de här husen, säger Roger Lindberg och berättar att de flesta av bostäderna köpts av äldre, svensktalande personer som flyttat till Ekenäs från Helsingforstrakten.

En bostad i ett av höghusen kostar mellan 3 200 och 3 800 euro per kvadratmeter och i radhusen närmast stranden runt 4 000 euro per kvadratmeter.

– Det är mycket pengar, men nybyggen i Helsingfors går på 7 000 euro per kvadratmeter och på Drumsö kostar de mer än 10 000 euro.

Kunden kan påverka

Ju tidigare kunden kommer in i bilden desto mera kan hen påverka slutresultatet.

– Det finns två sorters köpare. Omkring hälften vill själva skräddarsy sin bostad och välja materialen, medan andra hälften vill se vad de får för pengarna, säger Roger Lindberg.

– Byggandet förändras hela tiden. Förr ville man ha rum med stängda dörrar. I dag skall det vara så luftigt som möjligt, öppet kök med parkettgolv och mikrovågsugn hör till och naturligtvis diskmaskin som standardlösning. Det skall vara lätt att röra sig i bostaden och inglasade balkonger är alltid ett plus.

Inom den närmaste framtiden väntar Rolinda på en ändring i stadsplanen så att den tomt som nu ligger bredvid Svanenkvarteren närmast landsvägen ändras från affärs- till bostadstomt.

– Vi har väntat väldigt länge på att något skall hända, men man har på staden varit överbelastad med and­ra projekt och det har dragit ut på tiden, säger Roger Lindberg och syftar på planeringen av Norra hamnen där Jakobstadsbaserade byggföretaget Mäenpää planerar att bygga både bostäder och ett köpcentrum, något som väckt ett ramaskri bland en stor del av invånarna i staden, men hittills klingat för döva öron bland beslutsfattarna.

– Vi var också intresserade av Norra hamnen i början, men villkoren var sådana att vi inte tyckte att det gick att genomföra ekonomiskt. Bland annat krävdes att man skulle bygga parkeringsplatser under jorden. Det kravet finns, så vitt jag vet, inte med längre, säger Ron Lindberg.

Staden har satt ett vite på 400 000 euro som Mäenpää måste betala om de bygger bara bostäder och inte förverkligar köpcentret.

– Det är en struntsumma eftersom de kan göra en storvinst på bostäderna, säger Roger Lindberg, som inte heller gillar tanken på att Kungsgatans affärsutrymmen gapar tomma ifall köpcentret blir av.

Roger Lindberg medger att det har varit svårt att släppa taget om firman.

– Men det är roligt också att den fortsätter och jag är ju med på ett hörn ännu. Nu har jag tid att leta efter bra tomter och projekt att förverkliga.

– Vi är ett litet företag för tillfället, men vill gärna expandera. I Helsingfors finns bättre förutsättningar för det, säger Ron Lindberg.