3.8.1914 – När natten föll över Europa
Marne, Ypern, Verdun, Somme, Passchendaele, Tannenberg, Gallipoli, Isonzo ... Obetydliga platser som gått till historien som symboler för det stora barbariet som bröt ut för exakt hundra år sedan. Första världskriget ritade om Europas karta och förändrade världen för gott – till det sämre.
"Nu släcks ljusen i hela Europa."
Den brittiske utrikesministern sir Edward Greys ord från den 3 augusti 1914 har blivit klassiska. Föga anade han hur rätt han hade den där kvällen när han blickade ut genom fönstret mot S:t James Park i London. Hela Europa mobiliserade och det stod nu klart för Grey att också hans sista medlingsbud hade runnit ut i sanden.
- Hundra år har gått sedan första välrdskriget bröt ut.
- HBL:s sommarserie beskriver hur Europas härskare i juli 1914 genom inkompetens, missförstånd, lögner och bedrägeri driver fram kriget.
- I denna första del börjar kriget. De följande sex delarna berättar om upptrappningen till kriget.
Drygt fyra år av krig förestod. Femton miljoner människor skulle dö, av dem över sex miljoner civila. 65 miljoner soldater skulle skrivas ut och möta det blinda barbariet och det besinningslösa dödandet vid fronten.
Mänskligheten brutaliserades och respekten för människolivet smalt ihop. Utan svälten och nöden som följde på kriget skulle aldrig fascister och kommunister ha fått stöd för sina våldsförhärligande program om ras- och klasskamp.
1900-talet hade börjat i en anda av optimism och stark framtidstro. Tekniken skulle tjäna människan och underlätta livet för så många. Bilen, tåget, flyget och otaliga tekniska innovationer fick folk att tro att ingenting var människan omöjlig.
Världen var god, trodde man.
När första världskriget bröt ut skulle den nya tekniken ingalunda tjäna mänskligheten utan bli ett verktyg för död och förintelse. Utan utbyggda järnvägsnät skulle aldrig så många på kort tid ha kunnat koncentreras till samma frontavsnitt, för att dö och sedan avlösas av en ny kontingent kanonmat.
Det var framför allt defensiva vapen som hade utvecklats. För en offensiv krävdes fortfarande oändliga rader av män som störtade upp ur sina skyttegravar för att förgäves försöka erövra någon kilometer land. Oftast misslyckades försöken och angriparna mejades ner av vapeninnovationen, maskingeväret.
De mest effektiva maskingevären sköt 600 skott i minuten.
Tyskarna utvecklade allt effektivare kanoner. Ökända Tjocka Bertha hade en räckvidd på tolv kilometer, men Pariskanonen kunde skicka granater mot Paris från 130 kilometers avstånd.
Pansarvagnen utvecklades av britterna och användes första gången på västfronten. Mot slutet av kriget fick flygvapnet en allt viktigare roll. Giftgaser provades fram, flera hundratusen man dog en kvalfull död efter attacker med klor- eller senapsgas.
I över fyra år var Europas hela industriproduktion underordnad militära behov. Alla resurser satsades på dödsmaskineriet, civilbefolkningens behov kom i andra hand.
I många länder fick folket nog och reste sig. Bara i Ryssland lyckades kommunisterna ta över makten, revolutionsförsök misslyckades i Tyskland och Finland.
Kriget fördes från Kina i öst till Falklandsöarna i väst, från 4 000 meters höjd i Tyrolens alper till Atlantens djup.
Fred slöts den 11 november 1918. Men det var en orättvis fred som banade väg för rond två mellan Europas stormakter, det andra världskriget.
Tre kusiner
Bakom första världskriget stod tre kusiner som var kejsare och kung i var sin stormakt. Wilhelm II i Tyskland, George V i Storbritannien och Nikolaj II i Ryssland.
Det var dessa tre monarker tillsammans med kollegan kejsar Franz Joseph i Österrike-Ungern som förblindade av sin maktfullkomlighet var oförmögna att avstyra kriget.
Efteråt var George V den enda som lyckades behålla tronen. Wilhelm II gick i landsflykt i Holland därifrån han år för år skickade alltmer uppmuntrande gratulationstelegram till Adolf Hitler. När Wilhelm dog 1941 hedrade Hitler honom med en stor blomsterkrans.
Den ryska revolutionen blev tsar Nikolajs öde. Till en början hade han haft en möjlighet att fly ur landet, men kusinen George V i London förvägrade honom asyl. Bolsjevikerna mördade tsaren, hans hustru och deras fem barn i Jekaterinburg sommaren 1918.
Allt gick fel
Det var Tyskland som hade hetsat fram kriget, det var Tyskland som hade den starkaste armén och det var Tyskland som från början följde sin detaljerade krigsplan för att först vinna en snabb seger i väst, sedan i öst.
Precis som väntat kunde tyskarna lätt marschera mot Frankrike genom Luxemburg och Belgien. Den 2 september stod Tysklands armé bara 50 kilometer från Paris, men stoppas tillfälligt vid floden Marne.
Det var nu tyskarna skulle rikta dödsstöten mot fienden och inta Paris. Sådan var planen och så hade det gått om inte ödet velat annorlunda.
Den tyska armén vid östgränsen var inte stark, den skulle nöja sig med avvärjningsstrider i väntan på att kriget i väst var avklarat och förstärkningar kom. Ryssarna kunde därför obehindrade marschera in i Ostpreussen och vinna en första seger i Gumbinnen.
Det är nu allt går galet, för tyskarna. Tyska tidningar fylls av rapporter om blodtörstiga kosackhopar som mördar, bränner och våldtar den tyska civilbefolkningen. General Max von Prittwitz blir blöt och kräver förstärkningar till östfronten.
I stället för att Tyskland skulle ha följt den ursprungliga krigsplanen lösgörs nu två armékårer från västfronten och skickas mot öst. Det innebär att den tyska övermakten krymper ihop, läget på västfronten stabiliseras och trupperna fastnar i skyttegravar där de ska bli liggande i fyra år.
Någon nytta gjorde de två armékårerna aldrig på östfronten, för innan de hann fram hade de tyska trupperna mot alla odds krossat ryssarna först vid Tannenberg i slutet av augusti och två veckor senare i Masurien. 500 000 ryssar stupar i striderna.
Italien, Turkiet med
I oktober går Turkiet med i kriget på Tysklands och Österrikes sida, Italien däremot ansluter sig 1915 till ententen.
Britterna landstiger nu i turkiska Gallipoli medan italienare och österrikare strider längs floden Isonzo i de tyrolska alperna.
1915 förklarar Tyskland det oinskränkta ubåtskriget och börjar använda stridsgas. Österrike-Ungern som förlorat hela Galizien till Ryssland i början av kriget har stora framgångar.
Ryssland är så försvagat att tyskarna kunde ha tagit en slutlig seger på östfronten, i stället satsas resurserna på den stora offensiven mot Frankrike – i Verdun.
700 000 stupar i Verdun 1916. Ungefär lika många faller i det andra stora slaget på västfronten det året, vid Somme.
På östfronten vinner Ryssland i sin tur stora segrar i Galizien så att hela den österrikiska hären står hotad.
1917 avgörs kriget på östfronten. Efter den ryska revolutionen fortsätter nye premiärministern Kerenskij kriget, men störtas av bolsjevikerna som ingår separatfred i Brest-Litovsk.
Myteri skakar franska armén, men tyskarna lyckas inte utnyttja tillfället. I stället går USA med i kriget i april 1917. Tyskarna borde nu ha bråttom att få till stånd ett avgörande, men i stället fortsätter man att kriga på otaliga frontavsnitt, till exempel våren 1918 skickar man trupper till Finland för att hjälpa de vita till seger.
Klockan 11 den 11 november tystnar vapnen. Tyskland kapitulerar och tvingas till en förnedrande fred i Versailles. USA:s president Woodrow Wilson kommer till Europa för fredssamtalen. Hans idé om en rättvis fred, om nationernas självbestämmanderätt och om Nationernas förbund som ett övernationellt fredsorgan urvattnas av Frankrike och England.
Ett halvt år senare återvänder Wilson till USA, grundlurad och förlöjligad. Inte ens amerikanska kongressen går med på Wilsons fredsplan.
I Europa kastar sig segrarmakterna hungrigt över Tyskland, delar upp kolonierna och ålägger förloraren att betala ett gigantiskt krigsskadestånd.
I många europeiska hem frågar man sig vad fäder, söner och fästmän egentligen stupade för? Bitterhet följer på svälten och nöden.
Man börjar göra sig redo för ett nytt världskrig.