Post Scriptum: Som på gamla goda tiden
Finland är fortfarande ett av världens minst korrupta länder. Men siffrorna beaktar inte strukturell korruption eller möjligheten till mutor.
Så fort ens misstanken om lite för blöta fester och lite för många taxiresor på affärsbekantas bekostnad hamnar i rubrikerna är konsulterna där och förklarar vikten av att bilda nätverk. Gränsen mellan acceptabel representation och officiell och inofficiell kommunikation som ingår i jobbet, är ändå luddig. Det visar några färska polisutredningar och domar i huvudstadsregionen.
Esbo stads tekniska direktör Olavi Louko är fälld för mutförseelse. Av domstolshandlingarna framgår att Louko ätit och rest lite för ofta tillsammans med entreprenörer i byggbranschen, firmor som Esbo stad gör, har gjort eller planerar att göra stora affärer med. Brottsrubriceringen är lindrig vilket Louko själv varit tydlig med när han kritiserat hovrätten. Många Esbopolitiker anser fortfarande att Louko är rätt man på rätt plats och att han därför ska få fortsätta som tjänsteman med ansvar för stadsplanering och byggande.
Tingsrätten i Helsingfors dömde på fredagen två tjänstemän vid Helsingfors trafikverk HST som tagit emot mutor till böter. Mellancheferna var ansvariga för ett avtal med ett numera nedlagt företag i avfallsbranschen. Enligt avtalet skulle Jätepörssi serva HST med nya soplådor och askkoppar. Avtalet broderades utanför protokollet med bjudningar och utlandsresor som enligt domstolen överskrider det som kan anses allmänt lämpligt. Enligt ett vittne skulle det också ha ingått prostituerade i överenskommelsen men detta fann polisen inga bevis för.
Det pågår en annan och betydligt allvarligare polisundersökning vid ett annat av Helsingfors ämbetsverk. Ett trettiotal personer misstänks vara inblandade i en muthärva vid byggnadskontoret. Här handlar det om fiffel med tilläggsarbeten i olika byggprojekt. Polisen misstänker att de inblandade har bakat in kostnader som inte hört till projekten och sedan delat på pengarna. Det är frågan om minst 150 000 euro men summan är troligtvis mycket större. Fifflandet har pågått i åratal.
Inte heller Vandaborna har sluppit läsa om muthärvor. Centralkriminalpolisens utredning kring den förra stadsdirektören Jukka Peltomäkis bostadsarrangemang är på slutrakan. Gemensamt för alla fallen är att festtal och åtgärdsprogram är en sak, verkligheten en annan. Samtliga städer har tvingats se över ramarna för acceptabel representation. Reglerna och även lagen är lika för alla men tolkningarna varierar, verkar det som. Och det är ett stort problem.
Städer och kommuner köper varor och tjänster för flera miljarder euro om året. Många upphandlingar är i klassen flera hundra miljoner euro. Det är patientregister som behöver förnyas, lokaltåg som ska köpas och en metrobana som ska utvidgas. Det är i gränszonen mellan offentligt och privat, där affärsvärld och offentlig förvaltning möts, som korruption kan frodas. Vad är det som äventyrar en tjänstemans eller politikers moral och etik, är det bjudresor och luncher? När hamnar beslutsfattarna i tacksamhetsskuld? Mot bakgrunden av vad som avslöjats de senaste åren verkar bästa broder-systemet vara lika aktivt i dag som det var för 30-40 år sedan. Det systemet är betydligt effektivare för det är konstant. Med mutor tvingas de medverkande att rigga upp ramarna varje gång på nytt när ett projekt startas.
När jag granskat metroaffären har jag sett många politiker slå dövörat till kritiken mot den slutna förvaltningen. Märkligast är när personer som är uppenbart dåligt insatta i metroprojektet samtidigt argumenterar starkt för dess genomförande – kosta vad det kosta vill. Kostnaderna är skyhöga. Förutom pengar räknas ett sjunkande väljarstöd till förlusterna. De partier som drabbas är de som håller i trådarna för kantstötta upphandlingar.