Strandsatta bland frossande kungar och fala kvinnor
Vädret vänder snabbare än Paavo Väyrynen sin kappa. Efter en maklig färd från Visby runt Ölands norra udde passerar vi den vulkanölika Blå Jungfrun i den varmaste av brisar, men före Ölandsbron slår det om. Strax skummar havet vitt, vinden kantrar och kvicksilvret faller.
Nästa morgon viner stormen och vi finner oss strandsatta i Kalmar, en av Sveriges äldsta städer. Vår belägenhet är inte alls är så tokig. Staden är byggd på en ö och gästhamnen ligger mitt i smeten. I grannbåtarna bor det glada tyskar och tystlåtna polacker med de nationstypiska fiskpinnemustascherna.
Krogkvarteret ligger ett stenkast i från, men det gör också Kalmar slott och, får vi höra, en marinarkeologisk skatt av världsklass.
Vi väljer slottet och den magnifika utställningen kring Regalskeppet Kronan, ett vrakfynd betydligt större än Wasa-skeppet i Stockholm. Båda ger oss en unik inblick i hur hög som låg bodde, åt och betedde sig för 400 – 500 år sedan i Sverige.
Meny för matvrak
Kalmar är en sommarstad och just nu är det tunnsått med turister. Vi kan därför klampa omkring så gott som ensamma på slottet som började uppföras redan på 1100-talet under Knut Erikssons tid. Magnus Ladulås och Gustav Vasa är andra herrar som förknippas med slottet.
I dag är det dock Johan III som står värd. Bordet är dukat för en påskmiddag anno 1586. Och den går inte av för hackor.
Johans matsedel får fotograf Weckström, som befinner sig på 5-2 -diet, att hicka till:
• Färska gäddor med lemoner
• Långganger med ägg och socker
• Charutze (ruda) pastejer
• Äppelmos
• Hackade gäddor
• Färsk lax med russin och mandel
• Braxenpastej
• Rudor med körsbärsmos och vin
• Mandelost med konfekt
• Ålpastej
• Stekt braxen med äpplen
• Syltad abborre med ägg och socker
• Swtezketårta (sviskontårta)
• Äggpastej
• Stekt lax med sky
• Bemfisk med muskotblomma
• Rismos
• Kokt braxen med svartspad
• Leeses av socker, mjölk och rosenvatten
• Hackade gäddor gjorda som päron
• Stek sik med kapris
• Plommonmos
• Gäddpastejer
• Äppeltårta
• Gäddmos
• Inälvor med brunt spad
• Flundror med gröna kryddor
• Id med pepparrot ...
August Strindberg kommenterar menyn i Svenska folket med orden "Sunda förståndet och hovmästaren säga oss att även de största storätare ej gå med livet igenom en sådan matsedel, även om de blott smakade på var rätt".
Strindberg har sannolikt rätt. Listan klår i alla fall dagens Michelinkrogar med hästlängder, eller gäddlängder i detta fall. Efterrätterna var bokstavligen ett skilt kapitel. De var tjugofyra till antalet.
Johan III:s påskmiddag är minsann fiskrik, men det åts också annat på Kalmar slott. Slottets bokföring visar på en imponerande konsumtion. Hovet klämde i sig 63 kor, 28 kalvar, 298 får, 26 harar, 63 gäss, 980 höns, 950 vildfåglar, 7 tunnor syltad fågel, 858 laxar och gäddor, 6 tunnor insaltad fisk och en okänd mängd oxtungor, skinkor och svinryggar. På en månad!
Korna var visserligen småväxta på den tiden, ungefär som stora hundar, men ändå.
Kärlekstörst
Men hovet levde ej på mat allenast. Kärlek stod också högt på listan. Gustav Vasas son hertig Eriks favoritfrilla Agda Persdotter bodde 1558-1560 i den så kallade Agdakammaren i anslutning till Gyllene Salen där kungarna höll sina representationstillställningar. Efter en sådan var det bekvämt att dra sig tillbaka med Agda, som tydligen har glömt kvar nattpajtun på en stol i det fönsterlösa rummet. De älskande behövde inte tänka på att de störde omgivningen, de massiva stenväggarna har säkert sugit i sig alla kärlekens ljud.
Erik var en pragmatiker. Han gjorde Agda med två barn och gifte sedan bort henne med en adelsman.
Värre gick det några år senare för Cecilia Gustavsdotter Vasa, som också hängav sig åt köttets lustar. Efter storasyster Katarinas bröllop på Vadstena slott påträffades Cecilia i sängen med brudgummens lillebror.
Efter den fadäsen måste hon gifta sig långt under sin rang och fick hon nöja sig med en fältöverste med det visserligen fint klingande namnet Kristoffer av Baden-Rodemachern. Med honom fick hon sex söner. Efter makens död fick hon ytterligare en dotter och dog 87 år gammal, utblottad i Bryssel.
Småfolket visste hut
Livet utanför Slottet var betydligt anspråkslösare. Fynden från Regalskeppet Kronan som kantrade, exploderade och sjönk efter en vansinnesmanöver utanför Öland 1676 ger en bild av hur gemene man hade det. Över 20 000 föremål har bärgats och en stor del finns att se på Länsmuseet.
Livet ombord sägs väl återspegla de dåtida förhållandena på land. De som stod lägst var uselt klädda, åt föda som knappt kan kallas mat och fick bara röra sig på vissa bestämda ställen på fartyget. De vanliga båtsmännens egendom ombord bestod av lusborste, hakar och hyskor, en dubbelkam, några kopparmynt, eventuellt ett silvermynt och kanske en bit ylletyg.
– De slapp i alla fall hålla reda på kameror, datorer och borttappade laddare, kommenterar Weckström lakoniskt.
Om båtsmännen, av vilka många kom från Åland och det finska fastlandet, var dåligt utrustade hade de i alla fall ingen brist på sjukdomar och åkommor. Under sommarmånaderna såg dysenterin, rödsoten, till att dödligheten hölls på en hög nivå, på vinterhalvåret tog fläcktyfusen över liemannens roll. En dödlighet på 15 procent betraktades som helt normal på flottans fartyg på den tiden.
Senast när vi ser konstnärens vision av Kronanbesättningens drunkningsdöd i en papier-machéskapelse bestämmer vi oss för att vänta ut stormen innan vi sätter kurs mot Bornholm och Kiel.
Lockropen från Larmtorgets krogar har dessutom blivit alltför oemotståndliga.