Nu hinner han lyssna på orden
Vasilij "Gugi" Kokljuschkin har pensionerat sig från posten som vd för Universal Music, men musiken har han inte lämnat på kontorshyllan.
Som 66-åring gav Gugi Kokljuschkin nyligen ut Isot opit elämään, den första soloskivan efter att han spelat i ett drygt dussin band sedan 60-talet.
– I stället för att segla eller resa mera eller äntligen börja spela golf, kände jag att jag vill ägna mig åt det mest intressanta, och trots att det tog lång tid att få skivan färdig tycker jag att det var både spännande och roligt, säger han.
– Först var det inte så lätt att hitta den röda tråden. Eftersom jag jobbat så länge i branschen hade jag så mycket som jag ville få gjort rätt. Efteråt har jag slappnat av lite och faktiskt blivit hungrig på att skriva fler låtar. Det kanske blir en fortsättning.
Han erkänner att han under projektet fick en större förståelse för nojiga och nervösa artister, men det var ändå en positiv upplevelse.
– På en av de få kurser jag deltagit i efter Hankentiden var det en föreläsare som sa "Det är bra att vara nyfiken och testa nya saker, det kan hända att man hittar något intressant".
Efter pensioneringen har Gugi blivit mindre intresserad av nya soundexperiment och stora ljudanläggningar. Numera lyssnar han mycket på texterna i sångerna, och utrustningen är ofta en laptop med bluetooth-högtalare som är lätt att ta med sig.
– Hemma har jag en enkel musikanläggning med små högtalare, och ute på promenader lyssnar jag via telefonen.
Av alla de band och olika sammansättningar som han medverkat i är Topmost det som visat sig mest livskraftigt. En av låtarna på hans Spotifylista, Gary Moores Friday on my Mind, finns med för att hedra Topmost, fast Garys version är något vildare.
Gugi Kokljuschkins favoriter
1. Lorde: Royals
En ovanlig artist med en bra melodi. Egentligen fastnar jag oftast för alla detaljer omkring melodin som gör låten så intressant.
2. Kent: La Belle Époque
En lite anemisk låt med fin text. Den har en magi som växer fram mer och mer för varje genomlyssning.
3. Gary Moore: Friday on my Mind
Nu är vi inne på nostalgiavdelningen. Jag gillar speciellt den här versionen med solopartier som blir nästan lite galna emellanåt.
4. Robert Plant & Alison Krauss: Sister Rosetta Goes Before Us
Låten finns på ett av de bästa album jag någonsin hört, och i den här låten har jag fastnat för det otroligt vackra arrangemanget.
5. Tom Jones: Tower of Song
Här finns det någon av den magi som jag vill höra i en låt. Produktionen är lagom oslipad för att det ska låta äkta.
6. Lauri Tähkä: Puolikas
Här är det skäl att utfärda en liten patosvarning, men det är ändå en av de vackrare inhemska kärlekssångerna på länge.
7. Bruno Mars: Grenade
Man kan göra nyansrika låtar på många sätt. Den här svänger skönt och hör till dem som jag gärna lyssnar på.
8. Softengine: Something Better
Om man har lyssnat mycket på brittisk musik känns det här ganska rätt. Låten är bra producerad och killarna har en klar och tydlig linje.
9. Suvi Teräsniska: Vaiettu rakkaus
Ibland behövs en stämningsfull finsk melodi, och då passar den här ganska bra.
10. Olavi Uusivirta: On niin helppo olla onnellinen
"Finsk" och "feelgoodmusik" kan för många låta som oförenliga storheter. Då ska de lyssna på den här.