Jörn Lundsten

Borgå stad hade gjort sitt yttersta för att ta emot de tusentals begravningsgästerna på bästa sätt, vilket framgår av Hufvudstadsbladets reportage 13.5.1877:

"Alla gator, genom hwilka sorgetåget passerade, woro tjockt beklädda med granris, husen wid desamma woro prydda med swartochhwita eller blåochhwita flaggor och standarer, ordningen uppehölls öfwerallt på bästa wis, och wid bantågens ankomst emottogos de skilda korporationerna af hwar sin festmarskalk, som wisade dem wägen till samlingsplatsen.

Från Helsingfors ankommo med de särskilda bantågen tillsammans omkr. 1,500 sorgklädda personer. Antalet af de från andra städer och kringliggande landsorter komne kunna wi icke beräkna."

HBL fortsätter med att beskriva sorgetågets färd från Runebergs hem mot kyrkogården, där "grafwen hade af Borgå stads fruntimmer blifwit warmt inbäddad med mossa, blommor och cypressqwistar".

"Tåget satte sig derpå i rörelse. Främst studentsångarne med sorgflor kring de hwita mössorna. Derpå likwagnen. Efter den skaldens storsinnade maka, jemte hennes syster, i wagn, sönerne och öfriga anhöriga till fots. Sedan generalguvernörens representant, adjutanten öfwerste Thesleff, och senatens ledamöter, omkr. tio till antalet. Derefter Finlands ständer, talrikt representerade och anförde."

Det är nästintill omöjligt att överskatta J.L. Runebergs betydelse för sin samtid. Man brukar säga att Runeberg med Fänrik Ståls sägner gav Finlands folk en identitet och att diktsamlingen lade den kulturella grunden för vårt nationsbygge. Redan under sin livstid fick Runeberg uppleva berömmelse, och efter hans död nådde dyrkan närmast överjordiska höjder.

Det här märks i J.V. Snellmans sorgetal, som "återgåfwos äfwen på finska":

"Det war såsom skulle först han hafwa upptäckt, att wi ega en fädernejord, så wärd att älskas, då han wisade på wåra tusen sjöar, på de löfrika landtuddarne, speglande sig i deras famn, på de herrliga furuskogarne kring deras stränder."

­- "Men han upptäckte här på denna jord, hwilken wi wäl alltid älskat, men för hwars skönhet han öppnade wåra ögon, ett slägte, i hwilket wi knappt wågade igenkänna oss sjelfwe så enkel, så hög står för oss den mot frostens härjningar modigt kämpande mannen i Finlands skogsbygd, när han bjuder lägga bark i eget bröd och lägga den besparade säden åt den än hårdare pröfwade grannen."

Läs resten av tidningen från 13.5.1877 här.
Under 150 år har Hbl visat upp samhället omkring oss och de händelser och människor som har lämnat spår efter sig i historien. Här återger vi 150 historiska nyheter under jubileumsåret. Gå in på eHbl via dator, läsplatta eller mobil för att läsa de återpublicerade numren av Hufvudstadsbladet.