"Mamma behöver inte vara perfekt"

Riikka Venäläinen är chefredaktör på Helsingin Sanomat och mamma i en fembarnsfamilj. Det låter väldigt präktigt.

– Ha! Här råder ofta kaos. Ibland är jag så trött på kvällen att jag gråter. Trots att vi är jämställda grälar min man och jag om både hushållsarbetet och annat då och då. Vi äter också färdigmat och jag kan ha 300 olästa mejl när jag går hem från jobbet. Sömmarna går upp lite här och där, men man måste vara nådig mot sig själv och inte kräva att allt är perfekt. Jag som varit väldigt prestationsinriktad har fått lära mig en hel del. Men det är roligt också. Jag skulle inte vilja byta liv med någon som helst annan.

Det här är inte ett mysigt hemma-hos-reportage, även om vi är hemma hos Riikka Venäläinen i familjens stora, hyrda lägenhet i Tölö.

Ren tvätt ligger i en hög bland barnteckningar på matbordet och man snavar över små dinosaurier och tigrar på golvet.

Hennes man Kari Räisänen, som är nyhetschef på Helsingin Sanomat öppnar när vi ringer på, men drar sig tillbaka eftersom han är ordentligt förkyld. Deras gemensamma pojkar på fyra och snart två år får se på en video medan vi sätter oss i köket och pratar.

Till familjen hör dessutom Riikkas snart fjortonåriga dotter och Karis flicka på tio och pojke på nio år. Själva blev de sambor, efter att ha varit gifta på var sitt håll tidigare, för drygt sex år sedan.

– Barnen blev snabbt vänner, men det dröjde mycket längre än jag hade tänkt mig att skapa en gemensam familjekultur. Vi vuxna var överens om de stora linjerna, men fick diskutera oss fram till vilka regler som gäller och justera detaljerna. Jobbigast med en styvfamilj är nu att ta hänsyn till många vuxnas semesterönskemål. Det är mångas tidtabeller som skall klaffa.

Framförhållning A och O

Att Riikka och Kari i dag klarar av ett ansvarsfullt jobb, fem barn, vardag och hobbyer på olika håll handlar om god planering.

– Vi gör upp tidtabeller. Min man jobbar i skift så vi får göra upp listor som handlar om vem som för barnen till dagis, vem som hämtar och vem som köper mat, som det skall vara massor av. Jag gör ofta upp en matsedel för hela veckan. Vi skulle inte heller klara oss utan vår betrodda barnvakt, som nästan har blivit en familjemedlem.

– Visst är det tungt och allt går inte alls som i Strömsö ibland, men det får man bara anpassa sig till.

Hon pekar på ett köksskåp. Där har äldsta dottern skrivit upp förhållningsregler, som till exempel att föräldrarna skall sluta skrika och att barnen inte först skall säga nej till allting.

– Ganska bra, säger Riikka.

Familjen strävar efter att äta gemensam middag.

– Alla är inte alltid hemma samtidigt, men det är viktigt att ha en stund tillsammans.

Nu vet Riikka Venäläinen att livet handlar om olika skeden. Småbarnstiden är väldigt kort och efter det lättar det.

– Jag kan till och med bli lite vemodig över att vi inte kommer att få flera små babyer. Men när jag fick mitt första barn var det en chock att märka hur mycket allt förändrades och hur mycket man måste ge avkall på. Jag drabbades dessutom av en förlossningsdepression och livet kändes som ett långt, mörkt rör. Just nu har jag inte mycket tid för mig själv, men jag vet att det kommer andra tider.

Hon har inte planerat någon karriär, utan säger att det fanns kolleger som såg potentialen i henne och knuffade fram henne till hennes förs­ta chefsjobb.

– Jag var 33 år, nyskild och ensamstående mor och tänkte att det ordnar sig. Men utan mina föräldrars hjälp och en smidig ex-man skulle det ha varit svårt. De familjer som inte har ett tryggt nätverk omkring sig har det tufft.

Riikka Venäläinen tycker att man borde våga ge och ta emot hjälp och bygga upp en gemenskap med sina vänner och grannar, för att göra vardagen lättare.

– Vi finländare är onödigt skygga på den punkten. Det är helt okej att föra lite makaronilåda till sin sjuka vän, släkting eller granne.

Dramatiskt telefonsamtal

För ett år sedan var hon ännu mammaledig när Helsingin Sanomats ansvariga chefredaktör plötsligt fick sparken och Riikka fick ett telefonsamtal: Kan du ta över?

– Situationen var dramatisk. Det är klart att jag ställde upp när de behövde mig. Vi hade egentligen tänkt fira en skön sommar tillsammans då Kari, min man, blev vårdledig, men nu fick han ta ansvar för babyn som var nio månader. Jag märkte att det var härligt att vara på jobbet igen. Jag är inte den som gillar att sitta vid sandlådskanten i många år, utan fungerar bäst när jag får både jobba och leva med familjen.

Riikka Venäläinen är förvånad över att hon, ännu 2014, får ta emot en del kritik av folk som anser att småbarnsmammor skall vara hemma.

– När man jobbar i ett offentligt yrke får man lära sig att ta kritik. Man blir naturligtvis inte en dålig mamma för att man börjar jobba igen, och allt gick bra här hemma. Pappor är lika bra på att sköta barn som mammor, om de vill.

Hon är irriterad på att männen fortfarande betraktas som "mammas lilla hjälpreda" i hushållet.

– Man har gjort religion av moderskapet. Faderskapet är lika viktigt, även om samhället på många sätt understryker moderskapet till exempel på rådgivningen eller då man skiljer sig. Man borde alltid också fråga manliga ledare hur de klarar av att jämka ihop arbete och familj. Kvinnorna har varken ensamrätt eller ensamma skyldighet till att förvalta föräldraskapet.

Hon förundrar sig över att många unga föräldrar är så osäkra.

– Lyssna på din inre röst och strunta i vad andra tycker och hur det ser ut utåt. Det räcker med att vara tillräckligt bra. Om det fanns perfekta människor och perfekta föräldrar skulle de vara olidliga.

Ingen förvaringsplats

En förutsättning för att människor skall få familjeliv och arbete att gå ihop är att dagvården fungerar och är av god kvalitet.

– Dagis skall inte vara en förvaringsplats och föräldrar skall inte ha dåligt samvete för att de för sina barn dit. Att ge avkall på kvaliteten är farligt. Det kan leda till att främst kvinnor stannar hemma igen. Jämställdhet handlar om att samhället tar vara på den potential människor besitter. Det är också viktigt att hushållsavdraget består eftersom det både ger arbete och underlättar för familjerna. Man behöver inte göra allt själv hemma.

Efter att som chef har läst hundratals arbetsansökningar förargar sig Riikka Venäläinen över att kvinnor fortfarande har en tendens att förminska sig själva i fråga om sin yrkeskompetens. Männen är mycket bättre på att framhäva det de kan.

– Kvinnor måste våga säga att de är bra. Det räcker med att man har goda förutsättningar för att klara ett jobb. Man behöver inte kunna det när man tar emot det.

Riikka Venäläinen anser att arbetsgivarna bör ha en förståelsefull attityd till att människor har ett privatliv och inte skuldbelägger dem om de har en jobbig period hemma.

– Många arbetsgivare bjuder redan till exempel på barnvaktsservice när barnen är sjuka. Kanske företagen också kunde bjuda på städförmån i stället för bilförmån och vid behov tillåta distansarbete.

– Men, säger hon, ofta piskar människor, i synnerhet utbildade experter, sig själva och har svårt att låta bli mejlen och telefonen på fritiden. Jag har också blivit tvungen att uppfostra mig själv till att vara närvarande här hemma medan barnen är vakna. När de har lagt sig kan jag jobba lite in­nan jag lägger mig. Men arbetet tar inte slut hur mycket man än jobbar. Man skall inte tro att man orkar vara skarp hur många timmar som helst i sträck.

Till sist: Hur skall mors dag firas?

– Jag gissar att jag får en deckare i present och förhoppningsvis en bukett pioner. Därefter åker vi allihopa och gratulerar min mamma och lagar mat hos henne tillsammans.