Från Norsen till Bolsjojakademin
I höstas lämnade femtonåriga Anna Patomäki skolgången i högstadiet Norsen i Helsingfors för att studera balett på heltid i Moskva. Hon tränar sex gånger i veckan med de bästa i världen. Hon bor i ett trångt studentrum. Hon är lycklig.
Scenen är upplyst, stor och tom. Plötsligt börjar klassisk musik strömma ur högtalarna och in på scenen kommer en lång, slank flicka i enkel svart kjol. Hon dansar, svävar fram i luften. Det är så vackert att jag inte kan släppa henne med blicken.
Plötsligt hörs en skarp röst från läktaren.
– Anja! Ryggen! Ryggen! Glöm inte vänstra handen!
Rösten fortsätter ljuda medan flickan dansar. Än är det huvudet som ska upp, än axlarna som ska ner. Och hela tiden det återkommande:
– Ansiktet! Anjuta, ansiktet!
Utropet ”Ansiktet!” har att göra med uttrycket. En balettdansös ska inte se plågad ut men inte heller le stort. Hon ska vara värdig. Och samtidigt balansera på tåspetsarna med ena benet i en båge ovanför huvudet, göra höga hopp och piruetter. Det är ett fysiskt arbete som kräver järnkondition.
När musiken stängs av och läraren Irina Pjatkina går upp på scenen för att handgripligen instruera Anna Patomäki ser man hur Patomäkis bröstkorg höjs och sänks av ansträngningen och hur svettpärlorna tränger fram i hennes panna.
Irina Pjatkina kallar sin adept vid ryska smeknamn: Anja, Anjuta. Rösten är sträng men varm. Förhållandet till sin lärare är en av de saker som Anna Patomäki uppskattar mest med sina balettstudier i Moskva.
– Med sådana här lärare vill man inte annat än anstränga sig. För dem duger bara det bästa. Det här är allvar, på ett sätt som jag inte upplevde i Finland. Det är så här det ska vara! säger Patomäki när vi en halvtimme senare sitter uppe på hennes trånga men ljusa och trevliga studentrum. Balettakademin ligger i de västra stadsdelarna, några metrohållplatser från centrum i ett lugnt och lummigt område nära Moskvafloden.
Krävande studier
Vi befinner oss på Moskvas statliga akademi för koreografi, en av världens mest högstående balettskolor. Ofta kallas den bara Bolsjojs balettakademi eftersom den världsberömda Bolsjojteatern anställer de flesta av sina dansare härifrån.
Just nu har skolan två finländska elever som bägge råkar vara finlandssvenskar: Anna Patomäki och Kristian Lever. När HBL besöker skolan är Lever skadad och vilar upp sig i Finland, men Anna Patomäki tränar för fullt.
– Vårt schema är väldigt krävande. Vi har träningar sex gånger i veckan, jag läser ryska fem gånger i veckan och så måste jag sköta min skolgång. Jag har fått specialtillstånd av Undervisningsministeriet att vara borta från skolan, men jag måste läsa in allt på egen hand. Sist jag var hemma på jullovet skrev jag sju prov på en vecka. Det är tungt, men det är värt det. Jag har rätt många håltimmar och hinner läsa in allt som mina jämnåriga lär sig i Finland.
Anna Patomäki är bara femton år. Hennes mamma Katarina Patomäki säger att hon först inte trodde att flytten till Moskva skulle gå att genomföra.
– Hon hade ju hela nionde årskursen kvar. Men det visade sig att hon kunde sköta skolgången på distans. Lärarna i Norsen har varit fantastiska. Anna har inte gjort det lätt för sig, men det här är hennes val. Hon blomstrar, säger Katarina Patomäki.
Anna Patomäki delar rum med en svensk och en haitisk balettstuderande. Tre sängar har baxats in i det lilla rummet. Toalett och dusch ligger ute i korridoren.
– Man får sällan vara ensam. Men samtidigt är det skönt att alltid ha kompisar omkring sig. Jag kunde ju ingen ryska när jag kom, men det kunde inte de andra heller. Jag behövde inte känna mig utanför, säger Anna Patomäki.
Vid det här laget har hon redan hunnit lära sig en hel del ryska.
– Jag kan alla balettermer och alla de nödvändiga kroppsdelarna. Huvud, rygg, händer, ansikte ... Min lärare visar mig om jag inte förstår. Det har sällan varit några problem med kommunikationen. Irina är väldigt krävande men hon skriker aldrig. Jag känner stort förtroende för henne. Jag vill helt enkelt inte göra henne besviken och därför kämpar jag extra hårt.
Stor potential
Irina Pjatkina, själv före detta dansös på Bolsjojteatern, var den som rekryterade Anna Patomäki till skolan efter att hon hade sett henne dansa på en sommarkurs. Patomäki fick börja direkt i den ryska gruppen och behövde inte gå via den internationella.
– Anna är lång och elegant, hon har en klassisk kroppsbyggnad för en balettdansös. Sedan hon började här i oktober har hon blivit mycket mjukare, smidigare och kvinnligare. Hon har också fått en större säkerhet på scen. Jag upplever inte språkbarriären som något problem, principen här är enkel. Allt går på ryska och är det något mina elever inte förstår så visar jag det.
Disciplinen på balettakademin är stenhård. Efter varje avslutad årskurs måste eleverna genomgå ett prov. Klarar man inte provet åker man ur skolan. Det är inte bara balett utan också gymnastik och karaktärsdans som ingår. Ryska elever läser dessutom vanliga skolämnen enligt den ryska läroplanen, medan de utländska själva får klara av sin skolgång.
Balettakademins yngsta elever börjar vid 10 års ålder och vid 18 års ålder avslutar man sin utbildning. Anna Patomäki har alltså tre år kvar på skolan – om hon passerar nålsögat.
– Alla som studerar här vet att det inte är någon självklarhet att få fortsätta. Man måste göra sitt bästa hela tiden och det gäller inte bara dansen. Vi ska se prydliga ut, håret ska vara snyggt uppsatt under träningarna och trikåerna hela och rena. Men jag har inte hemlängtan. Jag får träna med de bästa i världen och jag vill absolut avsluta min skolgång här, säger Anna Patomäki.
Är ditt mål att dansa på Bolsjoj?
– Jag är inte helt säker på om jag vill jobba i Ryssland. Men jag vill studera här. Det är här den bästa undervisningen finns.