Veckans dj: Ville Matvejeff
Ville Matvejeff börjar vid nyår som chefsdirigent för Jyväskylä stadsorkester. För Hbl:s läsare rekommenderar han allt från Chopin och chanson till Chick Corea och Jonas Kaufmann.
Matvejeff, 27, är känd som pianist, dirigent, sångare och operadirektör och på hans Spotifylista ryms låtar från livets alla skeden.
Vad har du i allmänhet i din mp3-spelare?
– Jag använder mest Spotify med en massa spellistor. När man jobbar med musik lyssnar man inte särskilt mycket för nöjes skull, men jag lyssnar ofta på kommande konserters program eller nya stycken. När jag vill slappna av lyssnar jag på radio. En bra dj är guld värd.
Vilken musik står dig närmast?
– Det är svårt att säga, men åtminstone all musik från början av 1900-talet: Sibelius, Berg, Szymanowski, Zimmermann etc. Wagners tankar var egentligen närmare 1900-talet än de flesta av hans samtida. Ny musik av levande tonsättare är alltid också rolig att göra.
Vad blir ditt viktigaste uppdrag i Jyväskylä?
– För det första vill jag utveckla orkesterns klang och stilkänsla. Orkestern har redan nu en bra och transparent klang och bra musiker i alla sektioner, men jag tror vi kan komma vidare. Målet är att spela lite mera nutida musik och fortsätta våra inspelningsprojekt – redan i år har orkestern gett ut fyra skivor. Jag vill också föra vidare konsertsalsprojektet som pågått i fyrtio år.
På din spellista finns Chopin med Samson Francois, Straussånger, fransk chanson, Chick Corea, Mendelssohns Elias, körmusik, Sibelius fjärde symfoni, Värttinä, Jonas Kaufmann och Peter Jöback. Hur har du valt musiken?
– Alla låtar är sådana som i olika skeden varit viktiga för mig. Både Chick Corea och Samson Francois är exempel på personliga pianister som gör starka tolkningar. Det tilltalar mig.
Den 17.1 dirigerar du HSO i ett program med Lindbergs Aura och Alban Bergs Sieben frühe Lieder. Hurdana förväntningar har du inför konserten?
– Det blir väldigt spännande att få jobba med Magnus Lindbergs musik, och tonsättaren själv har sagt att han ser fram emot att höra det stycket första gången i Musikhusets sal. Det blir roligt!
Matvejeffs första konsert som chefsdirigent i Jyväskylä äger rum 8 januari.
Här är Ville Matvejeffs låtlista:
– Det blev ingen heavy den här gången, kanske det hade blivit av på en annan lista. I stället är här mera stämningsfull musik, säger Matvejeff om sina val.
1. Chick Corea: Spain
– Min fascination för Chick Corea härstammar från tiderna i högstadiet. Vi hade ett jazzband där jag spelade piano och ibland lite saxofon. Corea har alltid varit en av mina största idoler som pianist. Jag har också hört honom spela Bartók och Skrjabin, det var en stor upplevelse att höra honom live. Corea har en magnifik groove i denna inspelning på Light as a Feather med Return to Forever-bandet.
2. Chopin med Samson Francois
– För varje klassisk pianist är Chopin otroligt viktig och av alla hans magnifika stycken betyder f-mollballaden väldigt mycket. Jag har alltid försökt hitta pianister som gör annorlunda tolkningar och Samson Francois är en originell pianist. Han hade också en oregelbunden livsstil och lär ha gjort inspelningar berusad, men det finns knappast mer originella inspelningar av Chopin och Fauré än hans. Han spelade dessutom in nästan hela Chopins oeuvre.
3. Strauss: Allerseelen
– Jag skulle ha valt en inspelning med min duopartner Karita Mattila om det hade funnits en. Vi framförde sången tillsammans under vår turné förra året. Det fanns något i Karitas tolkning som rörde mig djupt. Den enda inspelning som jag har hittat som närmar sig Karitas är Hermann Preys. Själva kompositionen är fint uppbyggd: den börjar som en romans, men så småningom klarnar det att den handlar om döden, fast det framgår först alldeles i slutet.
4. Dalila y Alain Delon – Paroles Paroles
– Jag har alltid gillat väldigt mycket fransk chanson. Bland annat träffade jag flickvän i Paris där jag blev bekant med flera sånger. Den här sången fångar bra den parisiska stämningen.
5. Mendelssohns Elias-oratorium
– Den här har jag valt av två orsaker. Dels är Bryn Terfel är en av mina favoritbarytoner i hela världen. It is enough! O Lord, take away my life är också en av de finaste arior som finns. Den andra orsaken är att jag assisterade Michael Güttler i Elias-oratoriet i Malmö förrän han blev Nationaloperans chefsdirigent. Det här är ett stycke som jag absolut kommer att spela i Jyväskylä i framtiden.
6. Max Regers Nachtlied med Talla-vokalensemblen
– Det här är en länk till min historia som sångare, ett av de stycken som jag har gillat allra mest. Det låter enkelt, men är harmoniskt väldigt komplext och svårt att sjunga rent. En av de finaste encorestycken som vi gjort med Talla.
7. Peter Jöback – Stockholm i natt
– Jag bodde ett och ett halvt år i Stockholm. Den här låten kom ut då och hördes överallt, bland annat i tunnelbanan. Jag minns att det var stämningsfullt att lyssna på just den låten när jag kom sent från jobbet och kunde blicka ut över Södermalm eller Kungsholmen. En minnesbild öppnar sig för mina ögon. Textraden "jag springer ut utan att låsa" påminner mig också om att man alltid måste komma ihåg att låsa dörren i Sverige till motsats från Finland.
8. Sibelius fjärde symfoni med Paavo Berglund
– Det är viktigt att det är fyran och viktigt att det är just Paavo Berglund. Tredje satsen ur fyran har alltid varit den symfonisats som stått mig närmast personligen. För mig handlar den om östfinländska och karelska vyer, ett själslandskap som beskrivs träffande i musikaliska fraser här.
9. Värttinä: Vihi
– Den är som en nutida och populär motsvarighet till Sibelius. När jag kör i Karelen brukar jag ofta lyssna på Värttinä.
10. Lohengrin med Kaufmann
– Om Terfel är den främsta barytonen är Kaufmann den främsta tenoren. De flesta Wagnerarior passar inte så bra på konsertestraden, men i In fernem Land finns en fin dramatisk båge, samma gäller för Wotans avsked. Det var först efter att ha upplevt Bayreuth två gånger 2011 och 2012 som jag förstod hur stor Wagner var som tonsättare och dramaturg.
11. Sibelius: Giv mig ej glans tolkad av Karl-Magnus Fredriksson
– Om en sångare skulle premieras för världens vackraste sång borde det priset ges till Karl-Magnus Fredriksson. Bryn Terfel och Karl-Magnus Fredriksson påminner mycket om varandra. Det är konstigt att han inte är mera känd, för ingen annan kan frasera lika vackert. Han har lärt mig väldigt mycket om hur man kan färga rösten och enskilda ord. Varje sångare skulle ha något att lära sig av hans sångkonst.