Sexindustrins budskap är lätt att svälja
De så kallade sexarbetarorganisationerna, som för kampanj för att legalisera sexhandeln, representerar bara en bråkdel av de prostituerade.
Organisationerna arbetar inte för kvinnor som Alina, utan lobbar i själva verket för sexindustrin, säger Kajsa Wahlberg, kriminalkommissarie vid svenska Rikspolisstyrelsen.
Sverige införde ett totalförbud mot sexköp redan 1999. Ända från början har lagen fått kritik. En del hävdar att människohandel frodas och de mest utsatta kvinnorna drabbas när kunderna hittar dem på nätet och själva köpet sker utom samhällets kontroll. Andra menar att samhället inte ska bestämma vad kvinnor väljer att göra med sin kropp.
Kajsa Wahlberg, kriminalkommissarie och nationell människorättsrapportör vid svenska Rikspolisstyrelsen påpekar att argumenten hämtas från länder där sexindustrin är stark. I Sverige förs den här debatten enligt henne nästan inte alls. Tvärtom finns en stark opinion som vill skärpa lagen.
- Finland införde 2006 en lag som förbjuder sexköp av minderåriga och av personer som är offer för människohandel eller koppleri.
- Det måste gå att bevisa att kunden varit medveten om att det handlar om människohandel eller koppleri, vilket i praktiken visat sig vara ytterst svårt.
- 2008 dömdes en man till böter för att ha utnyttjat en 21-årig estniska som var offer för människohandel.
- 2012 friade Högsta domstolen mannen. Kvinnan hade enligt ett läkarutlåtande en utvecklingsstörning och kunde inte finska, men HD ansåg att kunden inte kunde veta att det handlade om människohandel.
- Av de sexköpsfall där åtalet gällt människohandel har bara sex fall lett till fällande dom.
- I samtliga fall som uppdagats är sexköparna män. De flesta är välbeställda medelålders män med familj.
- Justitieminister Anna-Maja Henriksson vill ändra lagen så att sexköp totalförbjuds.
- Justitieministeriets arbetsgrupp föreslår totalförbud som första alternativ för en lagändring och en minskning av bevisbördan som andra alternativ.
- Våldsdåd som våldtäkt och förorsakande av kroppslig skada är brott oberoende av vem offret är och hur lagen om sexköp ser ut.
– Totalförbudet fungerar utmärkt. Lagen har ett starkt stöd, mätningar visar att cirka 75 procent av svenskarna stöder den. Inte heller tillämpningen är problematisk. Totalförbud innebär ju att man inte måste bevisa att kunden känt till att det handlar om människohandel eller koppleri. Kunden erkänner ofta genast för att undvika offentlighet.
Wahlberg hänvisar också till statistik som visar att gatuprostitutionen mer än halverats i Sverige och att antalet personer som erbjuder sex via nätet är betydligt färre än i länder utan totalförbud. Det har visserligen skett en ökning, men ökningen är inte större än på annat håll.
– Totalförbudet har fungerat som ett skydd mot etableringen av organiserad kriminalitet. Inget tyder på att våldet mot prostituerade skulle ha ökat eller att prostitutionen skulle ha gått under jorden. Sexhandlarna kollar noga var det går enklast att tjäna pengar.
Sexindustrin har alltså ett starkt intresse av att sexköpslagen inte skärps?
– Naturligtvis. Sexindustrins budskap är att det här är bra för kvinnorna, de kan tjäna mycket pengar på det här och det stärker kvinnans roll och så vidare. Det är lätt att lyssna på det budskapet för då är det ju inget problem. Och är det inget problem behöver vi inte göra något åt det.
Bland dem som argumenterar mot ett totalförbud finns de så kallade sexarbetarorganisationerna, bland dem finländska Pro Tukipiste.
– Det är en väldigt liten grupp av kvinnor som de här organisationerna representerar och de tar ett väldigt stort utrymme i debatten. De kvinnor som far illa av prostitution utgör den absoluta majoriteten. Det vet vi. Det är dem vi vill hjälpa och det är för dem som lagen om totalförbud har kommit till. Prostituerade som påstår sig kunna hantera situationen bråkar vi ju inte med, polisen lägger ingen energi på dem, inte socialtjänsten heller.
Varför får organisationer som Pro Tukipiste så stor plats i debatten?
– De har ett budskap som många vill höra, att det inte finns problem med att sälja sex och att det är en frigörelse för kvinnan. Och som sagt, är det inget problem så behöver man inte göra något.
– I organisationerna finns lobbyister som har ett starkt stöd av sexindustrin. Det är mycket starka krafter som utmanas här, bordellägare, hallickar, människohandlare och så vidare.
De talar för en legalisering.
– Efter att Tyskland legaliserade sexhandeln har problemen bara förvärrats. Människohandeln har ökat, illegala bordeller växer upp vid sidan av de lagliga och man uppskattar att 95 procent av kvinnorna har hallickar trots att legaliseringen skulle göra dem onödiga.