Museerna välkomnar konkurrensen
I går berättade Guggenheimstiftelsen om sina senaste planer i Helsingfors. Hypotetiskt kan det inom några år finnas två nya, stora konstmuseer i stan – plus ett 10 000 kvadratmeter stort Centrumbibliotek. Hur skulle det påverka det nuvarande museifältet?
Berndt Arell, som tidigare jobbat på Kiasma och Kulturfonden – och i dag jobbar som överintendent på Nationalmuseum i Stockholm – säger att de planerade museerna inte nödvändigtvis tävlar sinsemellan. Ett Amos Anderson-museum vid Glaspalatset äter inte av Kiasmas publik.
– Publikmässigt tål Helsingfors många fler museer. Konstintresserade människor besöker gärna många utställningar i samma stad. I Stockholm har man under de senaste åren byggt relativt stora privata konstmuseer – Fotografiska, Sven Harrys och Artipelag – och det har inte minskat publiken hos de befintliga museerna. Snarare tvärtom. Det stimulerar konstintresset, säger Arell.
Han menar att det också är bra för konstlivet att det finns flera alternativ.
– Helsingfors problem har uttryckligen varit att det bara finns rum för en konstdiskurs i taget, ett sätt att se på konst.
Pengar avgör
Innehållet styrs ändå av finansieringen, säger Arell. När det gäller Kiasma har kritiken, både inifrån och utifrån huset, handlat om att museet har för lite pengar.
– När jag började på Kiasma 2007 var vår budget hälften av vad den varit när Kiasma öppnade. Och jag har svårt att tro att de fått mera pengar.
Nej, och det bekräftas också av Pirkko Siitari, museichef på Kiasma.
– Vi har fortfarande ungefär samma budget som när Arell jobbade här. Det är en ständig utmaning, men vi är fortfarande det näst mest besökta nationella museet, säger Siitari.
Enligt henne är alla nya museiplaner välkomna.
– Amos Andersons utvidgning verkar vara genomtänkt, både som koncept och rent byggnadsmässigt. Om Amos utvidgar får vi en stark museikvartett kring Tölöviken, plus det nya centrumbiblioteket.
Skicklig lobbning
Enligt den nuvarande tidtabellen ska centrumbiblioteket öppna 2018. Berndt Arell tror inte att det blir några problem att hitta kunnande för att driva alla de nya husen.
– I Finland finns en gedigen utbildning. Men man kan också bredda begreppet, alla som jobbar med konst behöver till exempel inte vara konstvetare. I Sverige har man också anställt konstnärer och pedagoger, det vidgar perspektivet.
Också på Konsthallen, som är stiftelseägd, välkomnar man fler museer till centrum.
– Speciellt om Amos utvidgar mot Glaspalatset är det positivt ur vår synvinkel, eftersom det redan finns flera museer i samma kvarter. Man kan tänka sig alla möjliga samarbeten, säger Lotta Nelimarkka, som är informatör på Konsthallen.
Thomas Wallgren (SDP) sitter i styrelsen för Helsingfors konstmuseum. Enligt honom är det en "utopi" att vi skulle ha två stora nya museer inom några år i Helsingfors – både Guggenheim och Amos.
– Tennispalatset bygger ju också om, och Helsingfors stad satsar flera miljoner på det. Guggenheim kommer knappast att förverkligas om staten inte bidrar, och det är svårt att se att näringsminister Jan Vapaavuori skulle hitta en massa extra miljoner i nuvarande läge, säger Wallgren.
Enligt Wallgren är nyheten om Amos Andersons utvidgning mot Glaspalatset "skicklig lobbning".
– Man lyckades få stadsdirektören att säga att han var för museet innan stadsfullmäktige ens sett några planer. Det har aldrig varit en offentlig diskussion om detta. Vi har sett en siffra på 50 miljoner, men ingen har talat om vad de där miljonerna innehåller. Alla lobbare kan lära sig något av Konstsamfundet, säger Wallgren.
Museiintendenter hör i allmänhet till Museiförbundet. Antalet jobb inom branschen ökade i viss mån för några år sedan då Kulturministeriet pumpade in extra pengar i museivärlden. Men nu står det still igen. Om Helsingfors plötsligt får två nya konstmuseer skulle det ge fler jobb.
– Inom tio år kommer vi dessutom att ha en stor grupp människor inom branschen som går i pension. De som är födda på 50-talet är rätt många, säger Eeva-Liisa Taivassalo på Museiförbundet.