Föreningsverksamhet lär flyktingarna dagsrytm och kultur
Hur hjälpa flyktingar att komma in i ett nytt samhälle? Ett alternativ är via idrott – något som Helsingforsföreningen Tapanilan Erä tillsammans med åtta flyktingförläggningar bjuder på.
INTEGRATION Ett tjugotal irakiska, syriska och afghanistanska män samlar sig på tatamin i Staffansby. Föreningen Tapanilan Eräs karatekor Maija Laaksonen, som också är vice ordförande för karateavdelningen, och Juuso Kenkkilä gör sig klara för ett träningspass för flyktingar som ordnas i samarbete med åtta flyktingförläggningar runtom i Nyland.
– Vårt mål är att bjuda på något trevligt och meningsfullt för flyktingarna att göra och samtidigt får de bekanta sig med vår kultur och ett finländskt tillvägagångssätt, säger Laaksonen.
Att det just är en kvinna som fungerar som tränare för träningsgruppen för män är ett genomtänkt val.
– Till en början var jag lite nervös, jag visste att det kan vara en utmaning för en kvinna. Men i slutet av de första träningarna var det ren killar som kom och frågade om de gör någon rörelse rätt och visade hur de lärt sig något nytt. Och så tog vi förstås en selfie efteråt, berättar Laaksonen och skrattar.
Träningsgruppen för herrar, de flesta i en ålder mellan 20 och 35, samlades för första gången i november. I veckan ordnades en träningsgrupp för mammor och barn, där man leker och lär sig grunder i kampsporten. Att det just blev karate som blev den första idrotten som Erä ordnade ledda träningar i var likaså genomtänkt. Ideologin i karate baserar sig starkt på jämlikhet och jämställdhet. Laaksonen berättar att hon var positivt överraskad över hur många som deltog i den frivilliga aktiviteten. Men helt utan kulturkrockar kom man inte undan.
Till de första träningarna hade maxantalet, femtio stycken, anmält sig men endast fem deltagare dök upp den fredagen klockan tio på morgonen. "Om Gud tillåter, dyker jag upp", lät en förklaring då.
– Men de har nog varit öppna och ivriga, säger Laaksonen.
"Jättebra grej"
Mazen Jasin, 23 år, är en av deltagarna på karateträningarna. Han är först ute på tatamin och inleder med att jogga runt och värma upp sig koncentrerat. Jasin kom till Finland från norra Irak för ett halvt år sedan och han är nöjd då han fått en ny hobby – eller egentligen en nygammal hobby.
– Jag utövade karate som yngre, berättar han.
Det är Jasins sjunde träningar. Han storgillar att få syssla med idrott. Och det kalla vädret eller de tidiga morgonväckningarna är inget problem för honom.
– Nä, inte alls! Jag kommer från norra Irak så jag är van vid kyla och i dag vaknade jag redan klockan sex, säger han glatt.
Förutom karate har han fått lära sig finska på lektioner och också på tatamin fungerar finskan som ett andra språk i stället för japanskan.
– Det här är en jättebra grej, säger han innan han springer tillbaka ut på tatamin där övningarna fortsätter.
Laaksonen berömmer träningsgruppens attityd. De första träningarna gick närmast ut på att lära sig att känna gruppen och jobba och kommunicera med dem på rätt sätt. Nästa steg blir att introducera nya idrottsgrenar som storföreningen Erä bjuder på. Och på karateträningarna har man också tagit ett steg framåt.
– Vi har hållit riktigt hårda träningar och några mer avancerade träningar. Riktigt fysiska. De är i god form, säger Laaksonen.
Den nya mamma-barn-gruppen hoppas Laaksonen och de andra Erämedlemmarna att också blir en succé. En trevlig social omgivning där kvinnorna, liksom männen, jämställt får utöva motion och idrott.