Kommentar: Slagsmålet matchens lågvattenmärke
"Tyvärr kommer en del av publiken att främst minnas Grattons och Generous show i stället för allt det fina som hände efter den" skriver Filip Saxén om hockeyslagsmålet i torsdags.
På torsdagen rök Ässäts Josh Gratton och HIFK:s Matt Generous ihop i rinken i Björneborg.
På fredagen meddelade ligan att man utreder incidenten och överväger disciplinära åtgärder för duon.
Det dröjde inte många minuter innan supportrar fördömde ligans beslut att bestraffa slagskämparna på sociala medier. Man talade om att ligan försöker döda känslan i spelet, att slagsmålet var det bästa som hänt i ligahockeyn i höst och hur torsdagens match var den mest underhållande och känsloladdade under säsongen.
Det sista kan jag hålla med om. Det är inte många gånger i höst jag sett en så intensiv, laddad och fysiskt tuff match som den Ässät och HIFK bjöd på. Men det var trots slagsmålet – inte tack vare det.
Tunga tacklingar, knuffande spelare efter vissling, munhuggning och spontana brottningsmatcher varvades med bländande individiuella prestationer av både utespelare och målvakter. Vad mer kan man önska sig av en match?
Men slagsmålet var helt onödigt. Ni kan se det här.
Generous och Gratton ryker ihop efter att de kommit överens om det på förhand. De tittar på varandra, Ässätspelaren smäller klubban i isen, sedan plockar de av sig handsklar, hjälmar och armbågsskydd, åker mot mittcirkeln och börjar slå varandra.
Gratton berättar dessutom stolt för Ilta-Sanomat att de kommit överens om slagsmålet redan i ett tidiagre skede av matchen och att han fått tränaren Pekka Rautakallios välsignelse för att slåss.
Vad har slagsmålet med hockey att göra och vad har det med matchen att göra?
Folk motiverar ofta slagsmålen i hockey med att det är spelarnas sätt att markera då någon överskridit gränsen för vad som är tillåtet i den mytiska hockeykoden (koodi). Andra säger att det helt enkelt är en del av hockeyn. Vissa tycker att det ska klassificeras som "manligt" då två spelare tar till knytnävarna på isen.
Grattons och Generous slagsmål handlade inte om något annat än en show. Det hade ingen effekt på spelet. Det hade ingen koppling till matchen.
Det är klart att spelare kommer att ryka ihop i hockey då det hettar till framför målet. Det är inte acceptabelt eller godkänt men rätt förståeligt. Spelar man mot samma spelare flera gånger per säsong och går in i fysiska kamper byte efter byte är det inte helt oväntat att det någon gång hettar till lite extra.
I Grattons och Generous fall startade slagsmålet efter två och en halv minuts spel, utan någon initierande fysisk kontakt, långt utanför spelet och efter att de kommit överens om det på förhand.
Då spelarna lämnat matchen efter sin pinsamma fight bjöds publiken på en fantastisk drabbning med alla ingredienser en bra hockeymatch ska ha.
Ligan har nu en bra möjlighet att visa vad man anser om showslagsmål.