Kommentar: Segrarna värda mer än sex poäng
"Men man vet också att en framgång, också om den är liten, är precis vad det här laget behöver", skriver Filip Saxén om fotbollslandslaget.
Två matcher och två segrar. Tiden efter Mixu Paatelainen har varit bra för fotbollslandslaget. Åtminstone om man ser på resultaten.
Man kan säga att laget spelat två dåliga matcher trots att det blev seger både över Grekland och över Färöarna.
Man kan också säga att det är enklare att spela då man inte har någon som helst press på sig efter att de realistiska chanserna att nå slutspelet försvunnit.
Och man kan säga att segrar över ett genomuselt Grekland och blåbärsnationen Färöarna på hemmaplan inte är allt för märkvärdigt och att man inte ska hoppa jämfota av glädje.
Då man ser de finländska spelarna med megafon i handen, skrikandes i kapp med supportrarna efter en knapp hemmaseger över Färöarna inser man att landslaget är på botten.
Men man vet också att en framgång, också om den är liten, är precis vad det här laget behöver och något som svetsar samma spelarna efter allt de varit med om under det senaste året.
Spelarnas miner var samtidigt både lyckliga och lättade.
Lättnaden berodde förstås till stor del på att det hårt kritiserade landslaget för första gången på fyra år tagit två kvalsegrar i följd. Då spelade det en mindre roll om segrarna kom trots dåligt spel och mot svagare motstånd.
Under Mixu Paatelainens ledning såg lagets spel lika krampaktigt ut som Paatelainens grepp om den genomruttna julgranen.
På sex matcher i det pågående kvalet blev det fyra poäng under den sparkade tränarens ledning. Med Markku Kanerva vid rodret är saldot två matcher och sex poäng.
Och segrarna är värda betydligt mer än sex poäng.
Under Kanervas ledning har spelarna börjat jobba stenhårt för kollektivet i varje situation, de ser ut att ha fått rättare roller på planen och spelsystemet stöder bättre lagets kunnande och nivå. Dessutom har den tillfälliga tränaren vågat peta ineffektiva Teemu Pukki ochhittat en ny toppanfallare i Joel Pohjanpalo.
Men framför allt verkar Kanerva, Jonatan Johansson och Mika Nurmela ha fått spelarna att slappna av, våga börja tro på sig själv och gilla att spela landslagsfotboll.
Utgångsläget för Hans Backe blir betydligt bättre i och med den lilla segersviten. Han ärver ett lag där självförtroendet, stämningen och humöret är på väg uppåt efter Paatelainens tid.
Men laget har en lång väg kvar att vandra. Det visar insatserna på planen i de två senaste matcherna också om resultaten talar ett annat språk.
Med två omgångar kvar av det som kallades "alla tiders kval" finns det minimala teoretiska chanser att knipa tredjeplatsen i gruppen och avancera till följande kvalskede då Finland bara ligger tre poäng efter Ungern.
Finland möter grupptvåan Rumänien och -ettan Nordirland medan Ungern ställs mot jumbon Grekland och nästjumbon Färöarna. Med tanke på hur det finländska spelet sett ut rekommenderar jag inte att ni satsar några pengar på att det blir slutspel i Frankrike för de blåvita.