"Yego hade jag ingen chans på"
Ett brons med mersmak. Efter en av alla tiders spjutfinaler kunde inte Tero Pitkämäki vara annat än nöjd med ännu en stortävlingsmedalj.
PEKING. – Jag kastade på min egen nivå och gjorde en bra serie, säger en alldeles uppenbart nöjd Pitkämäki efter sin sjunde stortävlingsmedalj.
Vad är hemligheten bakom dina framgångar?
– Jag tränade så otroligt hårt då jag var yngre att jag inte behöver göra det mera utan kan koncentrera mig mera på att tävla och finjustera tekniken. Grunden är solid. Och så är jag en väldigt säker kastare, min lägsta nivå är rätt hög.
– Och ska vi vara helt ärliga så skulle jag inte längre kunna träna så hårt som tidigare.
Finalen blev ett mäktigt fyrverkeri med fem man över 87 meter. En stod i en klass för sig, en man som Pitkämäki varnade för redan efter kvalet. Julius Yegos tredje kast på fenomenala 92,72 punkterade guldstriden.
– Jag visste att jag inte kan matcha det. Silvret hade krävt 89 meter och det kanske kunde ha gått om jag fått till det under de tre första omgångarna. Sen tog energin delvis slut även om mitt bästa kast kom i fjärde omgången. Min teknik blev bättre mot slutet.
87,64 är ett resultat som många gånger hade räckt till guld. Men alltså inte denna gång.
– Tero tog det som fanns att ta. Han är en fenomenal idrottare. Åt Yego fanns inget att göra, säger tränaren Hannu Kangas.
Mellan Yego och Pitkämäki fanns en egyptier stor som en ladugårdsdörr och from som ett lamm då han inte kastar spjut. Ihab Abdelrahmans 88,99 var ett mäktigt kast det med.
– Jag är superöverlycklig, säger Abdelrahman vars respektingivande, rentav hotfulla yttre står i bjärt kontrast till hans sätt. En leende, snäll man är bilden man får av honom och den understryks ytterligare då han berättar varför han och hans finska tränare Petteri Piiroinen råkade lite på kollissionskurs tidigare under säsongen.
– Min mamma var svårt sjuk och hade väldigt ont och jag ville vara nära henne och hjälpa till. Nu mår hon bättre, säger den väldige egyptiern som vistats en hel i Finland under de senaste åren.
– Det är mitt andra hemland. Alla är så vänliga och glada där. Jag älskar Finland.
Ruuskanen nöjd
Antti Ruuskanen hade små problem med baklåret men kunde ändå fullfölja tävlingen och göra det bra. Han var illa ute och höll på att missa de tre sista omgångarna då han i tredje omgången fick upp 87,12. Ett resultat som en stund höll honom på bronsplats.
– Jag hade på känn att det inte räcker då både Pitkämäki och Thomas Röhler var i så fin form. VM-femma är helt okej och det känns ännu bättre då jag ändå kastade över 87 meter, säger Ruuskanen.
Ruuskanen var uppriktigt glad över Pitkämäkis bronspeng.
– Tur att han höll undan för Röhler. Hade känts surt att åka hem utan finsk medalj. Tero är en verkligt tuff kille.
Mot Rio
En lång säsong börjar gå mot sitt slut men de blåvita spjutbjässarna har ett kanonår att se fram emot år 2016. Först EM i Amsterdam och sen OS i Rio de Janeiro.
Samma hinder lär ligga i vägen då i form av en kenyan, en egyptier, några vassa tyskar, ett par tjecker och kanske en också en ojämn man från Karibien samt en lovande japan.
Tidigare har det snackats om Pitkämäki skulle tacka för sig efter Rio men några sådana planer har han inte.
– Är kroppen i skick och jag alltjämt kastar långt fortsätter jag också efter det. Men i det här skedet av karriären är det säkrast att ta ett år i taget.
Ett år och en stortävlingsmedalj i taget ja. Sju har han. Om ett år kan den siffran visa på nio för tävlingsmänniskan med stort T.