Ett liv längs med linjen
Med åtta internationella mästerskap under bältet är Tonja Paavola Finlands internationellt mest meriterade assisterande domare. Under sin karriär har hon följt med hur damlandslagens spel utvecklats enormt. I takt med att spelet blir snabbare ställs allt högre krav även på domarna.
– Under mästerskapen försvinner man in i en bubbla där omvärlden helt glöms bort. Det är lite som att vara på ett skribaläger, skrattar assisterande domaren Tonja Paavola, till vardags ungdomsarbetsledare i Matteus församling i Helsingfors.
Paavola är nyligen hemkommen från fotbolls-VM i Kanada. Den här gången blev det två matcher från sidlinjen, en av dessa kvartsfinalen mellan Kina och de blivande mästarna USA. För första gången åkte hon till ett mästerskap utan några finländska domarkollegor, men hon tyckte att hennes nya domarteam gjorde väl ifrån sig. Även arrangemanget som helhet fungerade bra.
– Fifa ordnar allting väldigt professionellt. Visst är det en helt annan känsla att döma inför tusentals människor än att stå på planen i Tali, men med åren har jag blivit ganska van vid uppståndelsen. I dag känner jag mest tacksamhet för att jag fortfarande är tillräckligt bra för att få vara med.
Högre matchtempo
Under åren som Paavola dömt på elitnivå har nivån på spelet utvecklats med stormsteg. Det allt högre tempot ute på planen gör att det i dag ställs mycket högre fysiska krav på domarna.
– Men jag tycker att vi hängt med utvecklingen. Ibland har det kanske fokuserats lite väl mycket på den fysiska träningen, men samtidigt förstår jag det eftersom en domare ju aldrig kan göra en god bedömning om hen inte orkar springa dit där det händer.
Hon säger också att det ökade intresset för damlagen har gjort att pressen på domarna ökat. I dag spelar lagen om betydligt större pengar, och dessutom är damlandslagen i VM klart mer beroende av Fifas vinstpengar för att finansiera sin verksamhet jämfört med herrarna. De 125 000 dollar extra som Nya Zeeland erhållit om laget gått vidare kunde ha gett dem helt andra förutsättningar inför nästa års OS.
Under VM-slutspelet har det riktats en del kritik mot domararbetet. Efter att just Nya Zeeland åkt ur efter en serie diskutabla domslut höjdes röster om att Fifa borde frångå sin princip att endast låta kvinnor döma i turneringen. Paavola säger att kritik mot domarna är oundvikligt i samband med stora mästerskap, lika mycket för män som för kvinnor.
– Jag ser ingen orsak till att en man skulle ha haft förutsättningar att döma bättre i de situationerna. Överlag har kommentarerna som kommit från spelarna och observatörerna varit positiva under VM. Man måste också minnas att ställa frågan om de som klagar är sådana som kan reglerna eller inte.
Inte en könsfråga
Det har blivit allt vanligare att kvinnor dömer i herrarnas högsta ligor, speciellt i länder där det inte finns en nationell serie för damer. I förra höstens Europa League-gruppspel blev den grekiska assisterande domaren Chrysoula Kourompylia den första kvinnan att tas ut i turneringens domartrupp. I Finland dömde Kirsi Heikkinen för några år sedan i division ett, och Paavola ser inget hinder för att kvinnor skulle börja döma även i herrarnas liga.
– Det enda som ska spela roll är att domarna har den fysik och erfarenhet som krävs för att hänga med i spelet, som ju är mycket snabbare i herrligan. Men det är inte en könsfråga.
Paavola får medhåll av Johan Holmqvist, domarchef på Bollförbundet.
– Så länge en kvinnlig domare klarar av fystest ska det inte vara någon som helst omöjlighet att döma i ligan. Det enda viktiga är att domarna är så bra som möjligt.
I dag finns det 219 registrerade kvinnliga domare i Finland. Enligt statistik från Uefa är det tredje mest i Europa, men de stora marginalerna i statistiken tyder på att länderna rapporterar in efter olika kriterier (som exempel har Sverige enligt Uefa endast 44 kvinnliga domare). Den största utmaningen för framtiden är fortsättningsvis att locka fler kvinnor till att börja döma.
– Sammanlagt har vi omkring 2 500 domare i Finland, så kvinnor utgör fortfarande en väldigt liten minoritet. Detsamma gäller ute på kontinenten, säger Holmqvist.
Nästa år går OS av stapeln i Brasilien, men dit har Paavola inga planer på att åka. Suget att döma på internationell nivå finns dock kvar, och Paavola utesluter inte att det kan bli ytterligare något mästerskap.
– Vi får se hur kroppen orkar, men man ska aldrig säga aldrig.