Finlands dröm sprack definitivt
Ta tag i spelet, få Ungern ur balans, skapa chanser och göra mål. Så lät det ungefär ur varje finländsk spelares mun under dagarna inför match. I stället var det Ungern som än en gång släckte en finsk dröm. Den här gången hette banemannen Zoltan Stieber. Ungern vann med 1-0.
Då det väl var dags för match fanns bara ett lag på planen inledningsvis. Dessvärre var det Ungern som hade kalas på Olympiastadions fina gräsmatta och utan Lukas Hradeckys fantastiska räddningar hade den vackra sommarkvällen snabbt förvandlats till ännu en iskall historia för finsk landslagsfotboll. Iskall blev den till slut men det var sannerligen inte Hradeckys fel.
Men nu hade Finland Fru Fortuna, andra högre makter, Jari Litmanens och Sami Hyypiäs auror och Hradeckys blixtsnabba reflexer på sin sida och på något märkligt sätt lyckades laget reda ut den första stormen. Matchen kunde ha varit punkterad efter åtta minuters spel, så hemsk var inledningen.
Supportrarna, missnöjda med framför allt Mixu Paatelainen redan före match, vädrade sitt missnöje i ett tidigt skede och inte ens en liten taktisk justering där Paatelainen faktiskt i viss mån frångick sin älskade julgran till förmån för en 4-2-3-1-formation lyckades dölja de problem som är så frapperande tydliga i Finlands spel. Det händer alldeles för lite, den kollektiva pressen fungerar inte och tillfällena då Finland kommer att anfalla med fart och tillräckligt många rättvända spelare är så få att det är snudd på omöjligt att göra mål på ett så pass bra lag som Ungern ändå är.
Sakari Mattila fick igen chansen från start men hade i ärlighetens namn inte många rätt. Markus Halsti hade lite problem med bollen ett par gånger men till Halstis fördel ska sägas att han smällde på rejält i närkamperna vid ett par tillfällen. Sådant behövs i ett lag där det fysiska spelet i långa stunder saknas helt. Dessutom räddade han Finland från ett baklängesmål då han rensade på mållinjen.
Efter Ungerns inledande press lyckades Finland som sagt lugna ner spelet men offensivt fanns inte så mycket mera än en i och för sig läcker tunnel av Kari Arkivuo. Närmast mål kom Finland då Tomas Kadars nick så när slank in bakom Gabor Kiraly, Kiraly i sina kännspaka gråa mysbrallor. Fashion never goes out of style skulle någon kanske säga.
Tempot bedarrade ju längre halvleken led och att kalla inledande 45 minuter sprittande är att ta i.
Spelade upp sig
Den reaktion på ett prekärt läge i kvalet de cirka 20 000 på plats hade väntat sig att få se redan i första halvlek kom i stället efter paus. Vet inte vad Paatelainen gjort eller sagt i paus men en kvalificerad gissning är att han möjligen höjde på rösten lite.
Finland fick bättre rörelse i sitt spel, mera energi och inte minst attityd. Riku Riski var en energiinjektion då han kom in i stället för mer än bleka Teemu Pukki och skapade tillsammans med Perparim Hetemaj en viss oreda i de ungerska leden. Bollen snurrade och studsade retfullt framför Kiralys mål men de finska stegisättningarna stämde inte riktigt. Närmast kom Roman Eremenko men hans rökare från 23-24 meter lyckades Kiraly styra ut till en hörna.
Den fina sekvensen kom av sig och Ungern tog över. Och visst lyckades Pustans söner än en gång förstöra kvällen totalt då Zoltan Stiebers rökare definitivt gjorde slut på alla förhoppningar om en finsk medverkan i EM i Frankrike. Tre poäng var det enda som dög, nu blev det noll.
Paatelainens sits och ställning lär debatteras och ifrågasättas under de kommande dagarna och visst måste man på Bollförbundet avväga om han är rätt man att fortsätta vid rodret. På basis av gårdagen är svaret på det ett tämligen entydigt nej.
Fiaskot i kvalet med stort K kommer att få vissa ekonomiska konsekvenser för Bollförbundet för vem i hela friden ska orka masa sig till Olympiastadion för att se Färöarna respektive Nordirland på hösten? Inte särskilt lyckat för ett förbund som inte direkt badar i pengar.
En seger i går hade gett trovärdighet och lite framtidstro. Nu finns ingendera.