Ligans utropstecken finns på Åland och vid polcirkeln
En dryg tredjedel av ligan har avverkats i raskt tempo. HBL summerar våren.
Över förväntan:
RoPS. Såg lovande ut redan före säsongen med bland annat Mostagh Yahgoubi på plussidan. Ligan började ändå illa med några förluster och en twitterorkan efter att tränaren Juha Malinen uttalat sig lite oförsiktigt.
Men RoPS vände skutan på rätt köl och är det klart formstarkaste laget i ligan. Om nyckelspelare som Yaghoubi och Kokko hålls hela är medalj full realism.
IFK Mariehamn. Något av en svart häst inför ligan men då spelgeniet Petteri Forsell gick sönder direkt kraxade olyckskorparna om att avsaknaden av kreativitet blir ett problem för öborna. Rena rama tjafset. Pekka Lyyski, alltjämt en av de mest underskattade tränarna i republiken, har uppdaterat Grönvitts spelídé och sämre lär ju inte laget bli då Forsell är tillbaka. Ser ljust ut.
Ilves. Spelmässigt vet väl egentligen ingen vilken stil Ilves egentligen förespråkar men resultatmässigt är de inledande omgångarna med ett poäng i snitt per match godkänt. Håller man samma takt hela vägen finns förhoppningar om ligafotboll i Tammerfors också nästa år.
Som förväntat:
HJK. 29 av maximala 42 poäng är godkänt för den stora förhandsfavoriten. Där tar det roliga slut för HJK om man räknar bort ett par halvekar mot Inter och SJK. För hur man än vrider och vänder på det har spelet i långa stunder varit under all kritik. Långsamt och fantasilöst, rent ut sagt tråkigt. HJK lär vinna titeln men visst har man rätt att kräva bättre spel av ett lag som opererar med helt andra resurser än konkurrenterna. Fortsätter laget i samma stil lär det snart synas i publiksiffrorna.
SJK. Försvaret har fungerar utmärkt vilket fem insläppta mål på 12 matcher talar sitt tydliga språk om. Simo Valakari har resurserna och spelarna att på sikt kanske till och med kunna rubba HJK. Chansen finns alla gånger redan i år, i synnerhet om inte HJK skärper sig. Finns stundtals ett väldigt fint flyt i Seinäjokilagets spel.
Inter. Inledde starkt då Vahid Hambo spred skräck i motståndarförsvaren. Takten har bedarrat en hel del sedan dess och Inter får skärpa till sig för att inte medaljstriden åter ska avgöras utan åboländsk medverkan. Formen imponerar inte.
HIFK. Den tredje nykomlingen hade det på pappret bästa utgångsläget och Kamraterna har väl ungefär presterat på förväntad nivå. Jani Honkavaara har en solklar spelidé och nivån varierar inte särskilt mycket även om han roterar manskapet rätt friskt. Bortamatcherna som väntat ett problem. Hemma på Sonera är laget utan förlust.
KTP. Ett tippat bottenlag som under Sami Ristiläs vakande öga är ett riktigt jobbigt lag att möta. Det gör ont att möta KTP och är man inte beredda att offra kroppen och ådra sig några blåmärken får man ingenting med sig. Materialet är dock väldigt tunt. Det kan stå hamnstadens stolthet dyrt.
Under förväntan:
FC Lahti. Medalj sade många i förhandstipset om Toni Korkeakunnas mannar och visst finns chansen kvar men då ska det bli lite annat flyt i spelet rätt snabbt. Korkeakunnas har gått från klarhet till klarhet under de senaste säsongerna, nu blåser det lite snålare. Hur hanterar han det?
KuPS. Miljonären Ari Lahti fortsätter att pumpa in pengarna in den anrika föreningen men något verkar vara lite på tok. Med undantag av en fulländad insats mot HJK har glädjeämnena varit rätt få Savolax. Freddy Adu är eller kanske snarare var ett stort namn en gång i tiderna.
Jaro. Tränare Eremenko är inte nöjd med nio poäng och visst har Senior en viss orsak att känna sig orolig. De senaste säsongerna har Jaro klarat sig kvar i ligan tack vare urstarka vårsäsonger. Med en medioker vår kan sommaren och hösten bli nog så besvärliga.
VPS: En seger och fem poäng för laget där allt gått på tok. Olli Huttunens ledarskap testas nu egentligen för första gången riktigt på allvar i Vepsu. Rapporter från träningarna tyder på att det är väldigt mycket V-ord och mindre konstruktiv kritik. Materialet borde räcka till en plats på övre halvan. Men bara på pappret. Gäller att få ut något av kunnandet också.