Ryggskadan början på något stort
En ryggskada kan sällan vara en bra sak, i synnerhet inte om du är toppidrottare. Men för trestegshopparen Kristiina Mäkelä innebar ryggproblemen ett nytt, bättre sätt att tänka.
– Före ryggskadan tränade jag utan att egentligen veta om det jag gjorde var rätt. Med facit på hand kan jag säga att jag sannolikt gjorde det mesta fel då, säger den 185 centimeter långa, 22 år unga trestegshopparen på ett hotell i centrala Helsingfors.
Med på presskonferensen finns också Tero Pitkämäki och några stavhopperskor men den här gången är Mäkeläs historia och tankar de klart mest intressanta. Sommaren 2013 kunde hon inte tävla alls då ryggen sade ifrån. Ett par år senare är situationen en helt annan, Mäkelä formligen skiner av självförtroende och välmående och det är lätt att tro henne då hon säger att hon inte ens är nära sitt tak som trestegshoppare.
Hon gjorde 14,20 i hallen och säkrade med hoppet en biljett till VM i Peking i augusti. Nationsrekordet på 14,39 innehas av Heli Koivula och finns inom räckhåll.
– Jag vill göra en väldigt bra insats i VM och gör jag det lär vi få se ett nytt finskt rekord.
Du verkar väldigt säker på ditt kunnande just nu?
– Jag kan ärligt säga att jag först under det senaste året på allvar börjat förstå mig på toppidrott, träning och vad som krävs för att nå långt.
Och vad krävs för det?
– Det kanske allra viktigaste är att vila tillräckligt. Det är bara via vila du kan få ut effekten av all träning. Tränar du för mycket går kroppen sönder, så enkelt är det.
Hyfsad inledning
Mäkelä har redan inlett utomhussäsongen då hon hoppade 13,94 i Dessau. Inget kanonresultat men fullt godkänt i det här skedet av säsongen.
– Dessutom hoppade jag med 14 stegs fart i stället för sedvanliga sexton då vi är så tidigt inne på säsongen och Dessau fanns ursprungligen inte inplanerat i mitt program. Jag gjorde några längre hopp där men trampade över.
Tillbaka till ryggskadan, för den innebar verkligen inte slutet på en ung karriär utan början på något som kan bli riktigt bra.
– Numera ska allt jag gör på träning göra mig bättre och tjäna sitt syfte. Det betyder i praktiken mera kvalitet och mindre kvantitet. För en idrottare, åtminstone för mig själv, är det väldigt viktigt att hitta rytmen i det du gör. Jag har kommit en bit på vägen och känner mig starkare och tryggare i allt jag gör.
Orsakerna till skadan var säkert många men Mäkelä lyfter upp en sak framför de övriga.
– Jag tränade saker jag inte behärskade. Försöker du dig på för svåra saker blir det inte bra.
Hur gick du vidare efter skadan?
– Till att börja med lydde jag fysioterapeutens råd och vilade upp mig hela sommaren. Det var fantastiskt att ha så långt sommarlov. Efter det började jag fundera på vilka människor jag behöver ha runt mig, sen lade vi upp en plan och så började vi bygga upp allt från början.
Hur långt har ni kommit på den gemensamma vägen?
– Vi är alldeles i början och det är något som känns fantastiskt. Jag är inte ens nära mitt tak ännu utan kan bli så otroligt mycket bättre. Men nu tror jag mig veta hur jag ska komma dit jag vill nå, det visste jag inte tidigare.
Nationsrekordet på 14,39 ska bara vara ett mellanmål mot de riktiga längderna.
– Du når inte framgång av en slump, det har jag lärt mig. Samtidigt är jag och mitt team väldigt lyhörda för att göra förändringar. Bara för att vi slagit fast något är det inte hugget i sten att vi fortsätter att göra på ett visst sätt om vi märker att det inte fungerar, säger 22-åringen som vid sidan om idrottandet pluggar husdjursvetenskap vid Helsingfors universitet. Hon är i princip redo att börja på att skriva på sin kandidatexamen men säger sig inte ha så bråttom.
– Just nu gör vi allt på idrottens villkor.
Målmedvetenhet saknar hon inte, inte talang heller. Kan vara skäl att skriva upp namnet Kristiina Mäkelä med lite större bokstäver.