Marcus Lindqvist: Anaheims ankor åkte på en stjärnsmäll
Chicago och Tampa Bay gör upp om Stanley Cup.
Det gick precis enligt manuskriptet. Chicagos superstjärnor blixtrade till när det gällde som mest och gjorde slarvsylta av Anaheim. Precis som förra våren smälte Anaheims profilspelare som snögubbar i Kalifornien.
Därmed får Kimmo Timonen och Teuvo Teräväinen en strålande chans att gravera sina namn i ishockeyns mest eftertraktade trofé: Stanley Cup. Tampa Bays Valtteri Filppula kan dock ha något att säga till om saken.
Chicago har chans att skriva ett slags modern historia genom att vinna sin tredje Stanley Cup inom sex säsonger – i dagens NHL skulle det motsvara Edmontons fem mästerskap 1984-1990 eller NY Islanders fyra raka mästerskap på 1980-talet.
En kollega skrev inför de avgörande konferensfinalerna att hela konceptet game seven är överskattat. Att till slut är det bara tur, ett tursamt domslut, en lyckosam studs, en stolpe-in som avgör. Struntsnack.
Det var inget slumpmässigt med Tampa Bays behärskade 2-0-seger över NY Rangers. Och det var definitivt ingen slump att Chicago besegrade Anaheim med 5-2 i den sjunde och avgörande västra konferensfinalen.
Det var egentligen aldrig någon tvekan om hur det skulle gå. Anaheim hade förlorat redan på förhand. Ryan Getzlaf, Corey Perry, Ryan Kesler, Sami Vatanen, Frederik Andersen – innerst inne visste de att de kommer att förlora. För Jonathan Toews, Patrick Kane, Marian Hossa, Duncan Keith och Corey Crawford fanns bara ett tänkbart scenario: seger.
Matchen var i praktiken avgjord efter en period, då Toews fört Chicago upp i en 2-0-ledning. Det går att diskutera i all oändlighet vem som är världens bästa spelare alla kategorier, men det finns många väldigt bra argument för Toews.
Det finns många skickliga spelare. Många som kan snitsa till spektakulära mål i en betydelselös seriematch. Men ytterst få har Toews förmåga att överträffa sig själv när insatserna är som störst. Han har gjort 38 slutspelsmål under sin karriär – och tio av dem är segermål. Då räknas inte ens hans två mål i den sjunde konferensfinalen – eller hans två mål som utjämnade den femte konferensfinalen under de två sista minuterna av tredje perioden och framtvingade en förlängning.
I de två sista konferensfinalerna spelade Toews i en kedja tillsammans med Chicagos andra superstjärna Patrick Kane och Brandon Saad. De stod för poängen 5+4=9 – samtidigt som Anaheims första kedja Ryan Getzlaf, Corey Perry och Patrick Maroon gjorde 2+2=4 poäng. Där är skillnaden mellan mediokritet och storhet.
Ryan Keslers andra kedja gjorde ett styvt arbete med att mörka Toews kedja i de första matcherna. Men i den sjätte matchen i Chicago utnyttjade Blackhawks rävsluga coach Joel Quenneville med framgång hemmafavören för att matcha Toews mot Getzlaf.
Anaheimcoachen Bruce Boudreaus plan inför sjunde matchen var att låta Kesler skugga Toews och Kane, men det misslyckades kapitalt. Quenneville och Chicago utmanövrerade Anaheim helt och hållet och Toews & Co dominerade över Getzlaftrion.
Har på känn att det kan vara dags för förändringar i Anaheim. Det här var tredje året i följd som Ducks tappade en ledning med 3-2 i matcher och förlorade den sjunde matchen hemma i Anaheim. Förra äret förlorade Anaheim med 2-6 mot LA Kings i en match som påminde förbluffande mycket om lördagens förlust mot Chicago.
Boudreau har lett sitt lag i en sjunde och avgörande match på hemmaplan sju gånger. Han har förlorat sex gånger. Redan i Washington skaffade han sig ett rykte som en coach som når framgångar i grundserien, men vars lag alltid floppar i playoffsen. Under fyra säsonger i Anaheim har han inte gjort mycket för att hävda sig – låt vara att Ducks missade slutspelet helt under hans första säsong.
Anaheims klubbledning gjorde många bra drag inför den här säsongen. Nate Thompsons köttkvarnskedja fungerade bra och Ryan Kesler är en grym matchvinnare som gav Anaheim en stark andra kedja. Men Kesler är också ett problembarn som skapar trubbel och osämja utanför rinken.
Det känns ändå som att Anaheim har ett bra gäng också nästa säsong. Men Boudreau lär ha gjort sitt.
Det finns knappast någonting som kan stoppa Chicago längre. Den östra konferensen är betydligt svagare än den västra konferensen och under de senaste åren är det egentligen bara Boston som under sin storhetstid kunde utmana västra konferensens topplag.
Ja, Quenneville belastar Chicagos tunna försvar något omänskligt. Men Duncan Keith, Keith Seabrook, Niklas Hjalmarsson och Johnny Oduya visade inga trötthetstecken i den sjunde konferensfinalen – tvärtom, i synnerhet Keith var en av segerarkitekterna med sitt fantastiska spel.
Det enda som kan hindra Chicago är att någon av stjärnorna Kane, Toews eller Keith blir skadad. Annars tar Chicago sin tredje Stanley Cup inom sex säsonger – något ingen annan klubb lyckats med sedan lönetaket infördes 2005.
Därefter kan det vara slut på det roliga – för ett tag. Chicago kommer att få grymma problem med lönetaket när Kanes och Toews nya jättekontrakt – 10 miljoner doller per skaft per år – träder i kraft i sommar. Åtminstone Oduya, Patrick Sharp och Brad Richards lär få lämna laget.
Tampa Bay och Chicago möts i NHL-finalerna. Den första matchen spelas på onsdag.