Sällström besegrade skräckskadan tre gånger
Efter tre korsbandsskador har Linda Sällströms syn på fotbollskarriären förändrats. – Slarv finns inte i min värld. 100 procent gäller på varje träning, säger landslagsanfallaren.
Eerikkilä
2012, 2013, 2014. Där är tre år som Linda Sällström gärna lägger bakom sig. Anfallaren har nött betydligt mer tid i gymmet än på fotbollsplanen på grund av tre tunga skador.
Nu är hon tillbaka på allvar men oron och tankarna på att lägga av vilar ständigt i bakhuvudet.
– Om jag drar av korsbandet en till gång, är det slut. Det är något som jag tänker på under varje träning, varje match.
Att leva under de premisserna som elitidrottare låter snudd på absurt. Samtidigt har skadorna gett Sällström nya perspektiv på vad fotbollen betyder för henne.
– Under den tredje rehabiliteringen var jag inte ens säker på att jag ville tillbaka. Min plan var att köra rehaben och sedan känna efter om fotboll är roligt. Och visst, det är fotboll jag brinner för.
Det sista säger hon med ett leende på läpparna. Några minuter tidigare har Sällström ingående beskrivit hur man genomför en rehabilitering av en korsbandsskada.
Numera är hon något av en expert på området.
– Den andra perioden av rehaben, efter ungefär tre månader, är riktigt rolig. Då får man börja löpträna. Det har jag gillat varje gång. Jag har känt mig som Rocky: Ut i spåret och springa skiten ur sig.
Många alternativ
De två första skadorna var inte så mentalt tunga för Sällström. Den första gången var allt nytt, den andra gången jagade hon rätt orealistiskt en plats i EM-truppen.
Den tredje rehabiliteringen, som inleddes i januari 2014, var ett helvete. En stor anledning till att hon orkat kämpa sig tillbaka är landslagets sjukgymnast Titta Nyström.
– Jag tänkte bara: Seriöst, är det här ens möjligt? Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.
– Jag ska inte sticka under stol med att det har varit väldigt tungt mentalt. Om det kommer bakslag i rehaben, vill inte någon vara nära mig. Men Titta har varit ett stort stöd och jag har varit i goda händer.
Under de skadefyllda åren har Sällström tillhört Linköping, ett topplag i allsvenskan. Hon säger att det nästan har varit en chock att hon har fått stanna i klubben så länge, men både tränare och sportchef har backat upp henne.
Efter den tredje skadan visste hon att det inte skulle bli förlängt kontrakt.
– Jag förstår deras beslut till hundra procent.
Hur många alternativ hade du i höstas?
– Förvånansvärt många. Jag var inställd på att ta ett mellanår och spela i Finland, men tydligen fanns det intresse. Alla erbjudanden tyder ju också på att jag har gjort saker rätt när jag har kunnat spela.
Valet föll på Vittsjö, en mindre allsvensk klubb i Skåne. Det beslutet har hon inte ångrat en sekund.
Jag är precis där jag ska vara i år. Jag ville veta vad jag ger mig in på och Vittsjö ger mig stort förtroende.
Comeback i landslaget
Under försäsongen åkte Sällström på en ny skada, men nu har hon startat två matcher och gjort ett mål.
– Jag är inte i den form jag hade före skadorna, men jag tror absolut att jag kan nå dit igen. Under sommaruppehållet ska jag jobba på fysiken. Den träningen blev lidande i våras.
Skadorna har gjort att den snabba anfallaren har blivit medveten om att ge allt på varje träning.
– Slarv finns inte i min värld. Jag ger alltid 100 procent. I och med alla skador har jag gett så stort försprång åt alla andra att jag inte har råd att ställa ut skorna.
I kväll kan hon spela sin första landskamp sedan hösten 2013. Under hennes långa frånvaro har strukturen i landslaget blivit yngre och annorlunda. Under den tiden har hon själv slagits mot motgångar. Det vill hon lära de yngre.
–Korsbandsskador är vanliga i damfotboll, en skräckskada. Jag har visat att man kan komma tillbaka flera gånger. Karriären tar inte slut vid en korsbandsskada.