HIFK förtjänade oavgjort mot mästarna
I 15-20 minuter fanns bara HJK på planen och 0-1 hade kunna vara mera då HIFK-spelarna, helt förståeligt var något tyngda av stundens allvar. Men efter en nervös start samlade hemmalaget ihop sig, spelade upp sig och ingen kan påstå att 1-1 var särskilt orättvist.
– Det var oerhört starkt av oss att komma igen efter en så trevande start, säger Fredrik Lassas som precis som HIFK successivt spelade upp sig.
Inramningen var fin, stämningen fin, spelet sisådär. Av HIFK kan man inte kräva så oerhört mycket mera. Att nykomlingen håller jämna steg med mästaren och den överlägsna favoriten värmde garanterat alla yngre och äldre Kamratsjälar på plats på ett lika kallt som utsålt Sonera Stadium.
De började illa för HIFK då Jukka Sinisalos något slarviga rensningar var upprinnelsen till HJK:s ledningsmål. Bollen letade sig ut till Robin Lod vars inlägg fann Mike Havenaars panna.
Där kunde matchen ha runnit iväg om HJK trampat ordentligt på gasen. I stället gav man HIFK chansen att samla ihop leden, hitta positionerna och få ett lugn i spelet. Då Tapio Heikkilä sedanorsakade en aningen lättdömd straff kom HIFK ikapp. 1-1.
Senast där växte HIFK-spelarna några centimeter och även om Rasmus Schüller hade en rökare i ribban var hemmalaget med i matchen igen.
Chanserna fanns
1-1 i paus och i andra kunde det ha gått lite hur som helst. Tanaka hade en bicicleta som Eriksson klarade, Sihvola rann igenom då Heikkilä slarvade men Örlund klarade och Lassas fick på en kanonträff på bollen som slickade ribban.
– I första halvlek var HJK så grymt starka rent fysiskt. Det var svårt att komma åt dem, säger Lassas.
– I andra skapar vi alldeles tillräckligt för att ta tre poäng. Det är sådant vi tar med oss och ger oss råg i ryggen.
Två poäng efter två svåra matcher är med beröm godkänt för HIFK. Samma saldo är snudd på underkänt för HJK.
Gnistan och glädjen över att spela verkade större i hemmalaget. Något som också märktes efter match där HIFK-lirarna gärna stannade för ett snack medan mästarna smet förbi och sade att de skulle tänja eller jogga ner. HIFK hade allt att vinna och tog chansen. HJK luktade diesel i aprilkvällen.
– Vi gav precis allt. Vi hade inte mera energi i kroppen. Allt blev kvar ute på planen, säger målskytten Korhonen.
Det nya konstgräset på Sonera Stadium kommer att bli en snackis om man inte väter ner planen före match i framtiden. Nu var det HIFK som i egenskap av hemmalag som fick bestämma vad som skulle göras före match.
– Det var ett medvetet val från vår sida att inte vattna. På det här sättet blev underlaget långsammare och vi räknade med att det skulle gynna oss, säger HIFK-tränaren Jani Honkavaara.
Det beslutet ledde till att spelkvaliteten led. Bollen och fötterna verkade fastna i mattan.
– Vi hade full koll i 20 minuter. Sen tappade vi greppet, löd kollegan Mika Lehkosuos analys.