”Det känns så jävla bra”
Två finalsegrar avklarade, nu ska matchbollen tryckas dit. Dicken har HIFK i en djup brygga – efter ännu en utskåpning.
Dicken–HIFK 33–23 (17–11)
Dicken leder med 2–0 i matcher.
Onsdagens andra finaldrabbning hann aldrig bli riktigt spännande. Två bollar ner efter tjugo minuter blev sex i paus för Dicken. Som mest var ledningen uppe i tolv mål i andra halvlek.
– Vi gör en jättebra match. Vi har många målskyttar och sätter dem under press hela tiden, säger Dickens kapten Anna Lindahl.
– Det känns så jävla bra just nu.
Scenerna under och efter matchen talar inte emot det. När Dicken jublade stup i kvarten var det betydligt bistrare miner i HIFK-lägret.
Inte undra på. HIFK är dominanten inom finländsk damhandboll. Det här är klubbens femtonde raka final – fyra av de fem senaste åren har det slutat med guld för HIFK.
– Det är dags att knäcka dem nu. Jag tror det är rätt många i Finland som vill att vi ska ta hem det här nu, säger Lindahl.
På fredag har Dicken chans att paketera ihop den här handbollssäsongen i final tre i Idrottshuset i Berghäll. Med 2–0 i matcher är det ett otroligt guldläge som Dicken håller i sin hand.
– Det är svårt att avgöra, det vet vi. Vi måste bara visa samma inställning som i de två första finalerna, säger Betina Lillqvist.
Behöver ni ändra på någonting?
– Allt kan bli lite bättre.
Hur skönt skulle det vara att avgöra på fredag?
– Det är alltid skönare att avgöra på en fredag än på en söndag, säger Lillqvist och skrattar.
Senast Dicken tog handbollsguld var 1995. Lindahl kan knappt beskriva hur det skulle kännas att föra klubben till FM-guld.
– Vi har tre matchbollar nu. Vi ska förvalta en av dem, förhoppningsvis på fredag.
– Det skulle vara helt sjukt att ta guldet. Att föra moderklubb från division 1 till titeln … Det skulle vara otroligt. Men vi ska inte gå händelserna i förväg. Vi har lett med 2–0 i matcher tidigare och tappat läget.
Hjälper den erfarenheten nu?
– Absolut. Vi har varit här tidigare och vet hur vi ska hantera den.