Den blåvita drömmen sprack i Belfast
Skulle Finland lyckas hålla Kyle Lafferty på mattan? Skulle Finland hitta ytorna i Nordirlands täta backlinje? Skulle Finlands dröm om EM leva vidare. Nej, nej och nej. Nordirland vann med 2-1.
Nordirland var bättre på alla plan, hade en bättre och klarade spelidé, en bättre koncentration och hetare spelare. 2-1 speglar det som hände på Windsor Park. Finland skapade inte en enda vass målchans före Berat Sadik reducerade på stopptid.
Chris Baird tog busenkelt bort Roman Eremenko ur matchbilden och Teemu Pukki utgjorde inget hot för Johnny Evans. Framåt gjorde Lafferty vad han ville då Joona Toivio, Niklas Moisander och Sebastian Sorsa stod handfallna och såg anfallaren sparka Finland ut på ruinens brant.
Inledningen ingav vissa förhoppningar men sen började Nordirland rulla boll på ett sätt Finland inte kunde matcha. Niklas Moisander, en av de allra sämsta på planen, bjöd Nordirland på en första söndagsmacka, Lukas Hradecky fenomenala räddning räddade det blivande Sampdoriaproffset från skamvrån där. Moisanders passning förde tankar till Torshavn och kvalpremiären. En gång är ingen gång, två är en ovana. Sådana missar tolereras inte i Serie A.
Lite senare kunde inte Hradecky rädda Finland då Lafferty tämligen ostörd fick pricka in 1-0. Ett klassavslut ur ett rätt svårt läge. Finlands markering höll på sin höjd division 7-nivå.
2-0 kom efter att Lafferty lekande lätt nickat in bollen trots att Sorsa och Toivio försökte hålla honom i styr. Ett klassexempel på hur man inte ska försvara.
Där tog matchen mer eller mindre slut för i andra halvlek kontrollerade Nordirland bara sin ledning utan några som helst problem. Det fanns ingen vilja, ingen geist och framför allt ingen röd tråd i det finska spelet som mest gick ut på att flytta bollen inom laget för att sedan bli av med lädret efter den ena usla passningen efter den andra.
Tränare Mixu Paatelainen misslyckades på alla plan. Spelarna verkade inte förberedda, taktiken stämde inte alls och bytena fick inte heller avsedd effekt. Finlands material har sina begränsningar men det är tämligen lätt att slå fast att Paatelainen knappast fått ut maximal effekt ur sina spelare som på klubblagsnivå visat hyfsad eller god form.
Hur resonerar man på Bollförbundet? Får Paatelainen fortsätta? Avgår han själv? Vem skulle ta över i så fall? Mika Lehkosuo, som finns med i teamet, vore väl det logiska alternativet men frågan är om han vill lämna HJK eller om han orkar basa över två lag samtidigt?
Det här kvalet börjar vara över för finskt vidkommande. Fyra poäng på fem matcher är underkänt. Spelarna bär ett stort ansvar men Paatelainens envishet på det taktiska planet ska ifrågasättas. Varför envist stå fast vid ett system som inte fungerar.
Ljusglimtar i Finland? Väldigt få. Oerhört få. Kanske Lukas Hradecky. Roman Eremenko, som borde vara den som lyfter hela laget, hade inte många rätt.
Berat Sadiks reducering på stopptid var till ingen tröst.