Efter floppen: Det känns tomt
Matti Heikkinen var grymt besviken efter att ha gått i mål som tjugoförsta man – två minuter långsammare än guldsvensken Johan Olsson. – Det känns ganska tomt, säger han.
Publikhavet strömmar bort från Lugnets stadion, duggregnet fortsätter och några fransmän viftar fortfarande med trikoloren för att fira Mauricio Manificats silvermedalj. Några svenskar förivrar sig att skandera Johan Olssons namn.
Inte en skymt av Matti Heikkinen. Armeniens, Rumäniens och Australiens representanter går förbi intervjuzonen innan Heikkinen dyker upp.
I lördags skakade han av frossa. På onsdagen är han mest – uppgiven.
– Det känns ganska tomt. Jag vet att jag kan bättre än så här, säger han.
– Det märkliga är att jag strävade framåt och försökte hålla mig samlad. Ställvis var spåret riktigt mjukt och ställvis var det saltat och hårt. Men ändå blev jag bara mer och mer efter.
Heikkinen låg efter redan vid de första mellantiderna. Efter 1,5 kilometer låg han 16 sekunder efter Sergei Ustiugov och hade tappat till både Ville Nousiainen och Lari Lehtonen.
– Då tänkte jag att jag får lov att skärpa takten med våld om jag vill hänga med. Lade på ett kol och vid nästa mellantid (3,9 kilometer) låg jag 35 sekunder efter, säger han.
– Det kändes som att det går hål på lungorna och att musklerna exploderar, men jag gav aldrig upp.
För många tävlingar
Heikkinen lade tillsammans med tränaren Toni Roponen om träningen inför den här säsongen och han såg ut att vara i bra form i december och januari – tredjeplatsen i världscupen i Rybinsk vittnade om att han gjort någonting rätt. Men precis när det gäller som mest har Heikkinen tappat formen – han var seg redan i genrepet i Östersund.
– Jag såg redan från början att Mattis skidåkning var svag och kraftlös, säger tränaren Roponen.
– Det syntes att han tappat stinget.
Heikkinen är känd för att ha en känslig kropp som reagerar kraftigt på belastning. I januari körde han tre 15 kilometer långa fristilslopp och två 30 kilometer långa skiathlon.
– Vi hade en strålande situation i januari, men det kan ha blivit en eller två tävlingar för mycket, säger Roponen.
– Matti verkade pigg under det sista VM-lägret i Seefeld och likaså här. Men det saknas den där fysiska styrkan och driven i själva prestationen.
Fortsätter samarbetet
Förbundskapten Reijo Jylhä medger att finländarna inte har lika bra skidor som svenskarna, men det förklarar inte att Heikkinen tappade två minuter till Olsson. Silvermedaljören Maurice Manificat hade likadana Salomon-skidor som Heikkinen.
– Det är onödigt att prata om vallning, slipning eller service. Världens bästa skidor hade inte gett medalj i dag, säger Roponen.
Heikkinen försäkrar att männens samarbete fortsätter – "så länge han lever". Men VM-fiaskot tarvar en ordentlig analys.
– Vi gjorde några lyckade förändringar inför den här säsongen. Jag fick mera rivighet och i vissa skeden har jag varit i bra form och åkt fort, säger Heikkinen.
– Men när det här inte räcker så räcker det inte. Onödigt att förklara någonting. Om idrottskarriären fortsätter måste vi köra hårt, ha bra rytm också i fortsättningen och fundera över att göra förändringar.