En ny Selänne i rampljuset
"På måndagskvällen fick han för en stund uppleva vad det betyder att heta Selänne, vara hockeyspelare och dra lejonskjortan på sig", skriver Filip Saxén om cirkusen kring Eetu Selänne.
Cirkusen kom till stan.
Så beskriver man bäst det som utspelade sig i Ishallens träningshall på måndagskvällen.
– Titta där är han! I vitt!! Med nummer 23 på hjälmen!!!
Ropet kom från läktarna där det fanns gott om publik.
Om man inte vetat vad som i verkligheten hände och bara på måfå vandrat in i hallen hade man kunnat tro att det var en större stjärna som fanns på isen.
Det fanns ett tjugotal kameror som smattrade av bilder, lika många reportrar som frenetiskt antecknade i sina block, knackade meddelanden på telefonen eller rapporterade om det finländska U18-landslagets träningar via Twitter, Facebook och Instagram.
Träningarna direktsändes på MTV Sports nätsida med expertkommentator och intervjuer.
Men den här gången var den stora stjärnan okänd för de flesta. Ingen av journalisterna på plats hade sett honom spela. Ingen i publiken kände till hurdan han är på isen. Inte ens landslagstränaren Mika Marttila hade en aning om vad för kvaliteter kvällens huvudperson har som spelare.
Men namnet är bekant för alla som någonsin följt med ishockey i Finland.
Eetu Selänne stod efter träningspasset omringad av journalister och försökte så gott han kunde svara på frågor om sig själv som spelare, om vilka råd pappa Teemu gett honom, hur det kändes att för första gången dra på sig den finländska landslagsdressen, om han var förvånad över uppståndelsen kring honom och vad han tyckte om den finska vintern jämfört med klimatet i Kalifornien.
17-åringen fick för en kväll uppleva vad det betyder att heta Selänne i efternamn och ha på sig lejonskjortan.
– Jag hade aldrig kunnat föreställa mig något sådant här, säger han och tittar omkring sig med tindrande ögon.
Framför, bredvid och till och med bakom honom trängs journalisterna för att höra och se vad han säger, hur han säger det, om han ser ut som pappa Teemu då han säger det och om den yngre versionen av Selänne är lika charmig och korrekt som den äldre.
Och trots att Eetu säger att han är sin egen person och att ett av råden pappa Teemu var var att han skulle vara sig själv då han deltar i landslaget för första gången finns det ingen på plats som inte skulle jämföra honom med just Teemu.
Att Eetu är med på lägret och en del av det lag som siktar på VM senare i vår har inte så mycket med hans hockeykunnande som det har med namnet Selänne att göra. En spelare som landslagsledningen aldrig sett spela, som bor i USA och spelar i en liga (Tier 1 Elite Hockey League) som inte ens de mest inbitna experterna känner till hade knappst fått chansen att visa upp sig i en internationell turnering. Namnet Selänne hjälpte.
Då är det också naturligt att man jämförs med sin pappa. I synnerhet som utseendet påminner, om man skjuter från höger och om man till vardags har nummer 13 på spelskjortan.
– Det känns rätt märkligt att det är så många av er här. Jag hade ingen aning om att det här var en så stor grej här (i Finland). Jag är ju ingenting jämfört med farsan, säger Eetu nästan generat.
Han har i ett par års tid hoppats på att bli uttagen till juniorlandslaget men inte riktigt tänkt att det skulle ske. Därför kom inbjudan till lägret i Finland och turneringen i Tjeckien som en överraskning för honom.
– Jag har satt upp vissa mål för mig själv. Jag vill gå långt. Och jag vill vara mig själv, säger han.
I träningshallen får han koncentrera sig på att svara på otaliga frågor. Och man märker att han inte är helt van vid att tala inför kamerorna. Orden kommer ibland lite hackigt, svaren är inte alltid helt slipade och strukturerade och han låter blicken vandra en del medan han försöker ge kommentarer till höger och vänster.
Lagledningen och landslagstränaren följer roat med cirkusen på avstånd. Varken Mattila eller lagledaren Timo Bäckman har varit med om en likannde uppståndelse kring U18-landslag tidigare.
Också om det finns en del likheter mellan Teemu och Eetu utanför isen kan man se en hel del skillnader mellan far och son i rinken.
Teemu spelade så gott som alltid huvudrollen på isen, var självskriven i powerplay och den naturliga ledaren på och utanför isen.
Eetu är, som han själv säger, 13:e anfallare i laget, fick spela boxplay mot lagets bästa spelare uder träningen och såg stundtals ut att själv också följa med det hela med en viss förvåning och distans där han stod i centrum av händelserna.
– Han kommer att börja i en liten roll men han får säkert speltid under turneringen, säger tränaren Mattila som medger att han inte har koll på Eetus färdigheter som spelare.
– Han är en öppen person som frågar och är intresserad, kommenterar Mattila.
Eetu Selänne själv står kvar i intervjuzonen som verkar vara uppriggad enbart för honom. De övriga spelarna får gå rakt in i omklädningsrummet efter att träningarna är slut medan de sneglar på lagkamraten som tålmodigt försöker stilla journalisternas hunger.
Eetu Selänne kanske inte vill jämföras med pappa Teemu.
Men på måndagskvällen fick han för en stund uppleva vad det betyder att heta Selänne, vara hockeyspelare och dra lejonskjortan på sig.