ÅIFK imponerade – HIFK tog hem cupen
HIFK gjorde vad som krävdes för att ta hem cuptiteln.
ÅIFK–HIFK 24–25 (10–11)
– Här är det egentligen bara seger som räknas. Inget annat.
Linda Cainberg står på golvet i Riihimäkihallen bara några minuter efter att hon lyft cupbucklan över sitt huvud, tagit den på en kort segerdans runt planen tillsammans med sina lagkamrater och sedan lämnat över pokalen till sina lagkamrater.
– Det spelar inte så stor roll hur man spelar. Och visst känns det bra att vinna efter en så här jämn kamp och efter att man fått spänna sig ända till slutet av matchen, säger hon.
HIFK var storfavorit inför matchen och de flesta hade nog räknat med en rätt enkel seger för de vitklädda. Men de regerande mästarna verkade ha bränt det bästa krutet i lördagens semifinal mot Dicken.
– Vi var rätt oskärpta i dag. Den riktiga inställningen fanns mot Dicken. I dag var vi inte alls på samma sätt, medger Cainberg.
Och då inställningen inte är hundra procent, tanken att motståndarna inte är lika hårda som dagen innan och spelarna vet att en normalinsats räcker för seger brukar spelet inte alltid bli det bästa.
– Jag tror att vi alla vet att vi inte spelade vår bästa match men vi gjorde vad som krävdes. Och matchen mot Dicken var riktigt bra så visst känns det bra att avsluta höstsäsongen på det här sättet, säger Cainberg.
– Vi hade planerat att spela höstens bästa match i finalen men riktigt så blev det inte. Det här är en viktig seger för oss och den öppnar dörrarna till Europa och det var en av säsongens huvudmål.
Men trots att ÅIFK flåsade i nacken och gång på gång knappade in HIFK-ledningen och såg ut att på allvar kunna utmana HIFK säger Cainberg att hon aldrig blev orolig.
– Jag kände mig säker och trygg hela tiden, också på slutet. Vi har alla varit i den här situationen förr med att spela jämna matcher och vara i final medan det var ett helt nytt läge för Åbo, säger Cainberg.
– Vårt spel gick lite för mycket upp och ner i dag. Det kanske visar att vi inte var helt taggade. Vi drog upp lucka flera gånger och lättade sedan på gasen. Vi kunde aldrig göra det avgörande rycket.
Hon säger att just det var faran då laget slog Dicken dagen innan med bra spel.
Med två minuter stod det 24–24 på tavlan. Sedan klev Lotta Kulju fram och satte det avgörande målet med både kraft och beslutsamhet.
– Det känns bra att få göra segermålet och att vinna cupen, säger hon.
Efter segern i Riihimäki ska HIFK-damerna avsluta höstsäsongen med att fira mästerskapet med mat och dryck hemma i Helsingfors.
För Åbodamernas del var gårdagens insats nästintill perfekt.
Laget ligger sist i FM-serien, fick slita hårt för att slå division 1-laget KyIF i lördagens semifinal och skulle egentligen bara vara en miunsbit för HIFK.
Men Åbodamerna visade en enorm beslutsamhet och seghet i matchen.
Anna Harri gjorde mål från kanten, på genombrott och från distans, Carolina Pettersson styrde och ställde i mitten och Maarja Pöldver smällde in bollar från distans. Och målvakterna Vanja Radic och Sara Pollesello var magiska mellan stolparna och stoppade otaliga mängder skott både från närhåll och från distans.
Men till slut räckte den heroiska insatsen inte till mer än en svidande uddamålsförlust.
Och trots att det sist och slutligen bara är seger som räknas i en cupfinal kan ÅIFK-spelarna ta med sig mycket positivt från matchen.