Nybondas medger: Jag gjorde fel
Med IFK i serieledning riktar sportchefen Tom Nybondas överraskande skarp kritik mot sig själv och sitt agerande under de senaste säsongerna.
Efter våren 2012 tappade HIFK och sportchefen Tom Nybondas delvis den röda tråden i verksamheten. Tränare och spelare kom och gick, resultaten på isen motsvarade inte förväntningarna och laget skapade rubriker av fel orsaker.
Till en del berodde det på yttre, oförutsägbara faktorer som klubbledningen inte kunde påverka men delvis får Nybondas & Co se sig i spegeln och ta på sig ansvaret.
– Jag gjorde mig skyldig till ett antal felbeslut, säger Nybondas med eftertryck.
– Under förra säsongen då jag analyserade läget insåg jag att vi måste blåsa av spelet.
Orden är tunga och ärliga. Det är inte vardag att en finländsk idrottsledare stiger fram och medger misstag och tar på sig skulden då det gått tungt för en klubb. Därför är sportchefens kommentarer lika välkomna och rakryggade som överraskande och ovanliga.
Nybondas vill egentligen helst tala om det som händer nu och det som kommer att ske i framtiden och inte fundera på det som till slut ledde till vårens beslut att offentligt tala om "att turbulensen tar slut nu" och "det här är dag ett".
– Allt hänger ju ihop. Bakgrunden till att vi är här i dag och på nytt är på rätt väg är att vi i våras insåg att vi måste sätta punkt för vad vi höll på med och starta på nytt, säger han.
Då hade IFK mer eller mindre famlat i mörkret både i och utanför rinken. Man hade haft tre tränare på två säsonger, otaliga spelare och inga framgångar att tala om.
– Jag var otroligt besviken på mig själv förra våren, säger Nybondas med allvarlig röst.
– Jag hade frångått mina egna principer och värderingar om kontinuitet i laget och i lagbygget. I stället för att ha en vision, en strategi, tålamod och att bygga på sikt försökte jag tvinga fram resultat. Och det gick ju helt åt skogen.
Överraskande motgångar
Att Petri Matikainen skulle lämna laget efter bara en säsong var inget IFK kunde påverka. Och Nybondas kunde inte heller förutspå att Tony Salmelainen skulle tvingas avsluta karriären och Matti Kuparinen missa största delen av säsongen på grund av skada.
– De två–tre senaste säsongerna kom jag bort från tanken att jobba med kontinuitet. När man byter coach vill man alltid nå resultat här och nu. Alla vill se resultat direkt och det är farligt, säger Nybondas.
Han beskriver mästarlaget från 2011 som otroligt bra och följande säsongs lag som ännu bättre. Men efter säsongen 2011–12 gick något snett på Nordenskiöldsgatan.
– Jag visste att det höll på att falla sönder men försökte ändå hålla fast vid det gamla, säger Nybondas.
Han syftar på att IFK våren 2012 tappade bland andra Mikael Granlund, Petteri Wirtanen och Janne Pesonen. Då många nyckelspelare försvinner på en gång är det ofta bättre att ta ett steg tillbaka och börja bygga på sikt i stället för att försöka lappa hålen efter dem som försvunnit.
Plötsligt befann sig IFK i en situation där riktningen var fel, ingen försökte ändra på den och snöbollen var i rullning. Att få stopp på en negativ trend som stärker sig själv via nya motgångar och felkalkyleringar är inte lätt. Det är ofta omöjligt att göra det utan att ta till rätt drastiska åtgärder.
– Det svåraste i mitt arbete är att vända en negativ trend. Första gången vi gjorde det var 2008 då vi fick börja helt från början. Andra gången var i våras då vi fick slå näven i bordet, sätta punkt för det gamla, ta ett steg tillbaka och börja om.
– I svåra lägen är det viktigt med en styrelse som har förståelse och insikt och ger sitt stöd. Då är det mycket lättare att stiga upp då man är nere för räkning.
Törmänen nyckelperson
Nybondas lade fram sina tankar och sin plan för styrelsen. Det handlade om att värva en ny tränare för en längre tid, lägga upp mål på sikt, få en större kontinuitet i lagbygget och ha en coach med en personlighet och ett arbetssätt som skapar harmoni i laget.
Med Antti Törmänen på tränarposten med ett långt kontrakt kunde Nybondas och den övriga klubbledningen börja arbeta på sikt med just kontinuitet som ledord. Och nystarten har varit mer än lovande. IFK parkerar högst i tabellen, vann den första kvartsfinalen i Champions Hockey League, har en stigande trend i spelet och Nybondas har ett antal förlängda, opublicerade, kontrakt i skrivbordslådan.
– Jag är oerhört nöjd med vart vi är på väg och hur det ser ut. Vi är inte närapå var jag vill att vi ska vara och ändå går det så här bra för oss. Törmänen har cirka 30 matcher bakom sig och han har skapat så här mycket. Med tanke på att han ska vara hos oss i 250–300 matcher är det bara en liten del av hans potential och resultat vi ser i dag, säger Nybondas.
– Vi har en bra drive i klubben på alla nivåer.
Det finns alltså en långsiktighet och ett tålamod som inte synts sedan våren 2010 då IFK åkte ut i kvartsfinalerna och många krävde att tränaren Kari Jalonen skulle få sparken. Den gången höll klubbledningen med Nybondas i spetsen huvudet kallt och följde sin ursprungliga plan och lät Jalonen leda laget kontraktsperioden till slut.
Resultatet blev IFK:s sjunde mästerskap.
Efter det har framgångarna uteblivit.
Men nu kan man på nytt känna positiva vibbar i Ishallen. Man har en passionerad, kunnig och omtyckt tränare, en välbalanserad och mångsidig spelartrupp och en stark sammanhållning och bra stämning i laget. Och man har en sportchef som lärt sig av sina misstag, som jobbar på sikt och som vet att det inte finns några genvägar till framgång.