Pikkarainen stortrivs i Ishallen och IFK
Två matcher, två segrar och 1+2. Hannu Pikkarainen har fått en flygande start i HIFK:
HIFK-Pelicans 3–2 (0–1, 2–1, 0–0, 0–0, 1–0)
Under sommaren och hösten sneglade Hannu Pikkarainen på Ishallen och funderade på hur bra det skulle kännas att spela i arenan igen. I går sköt han säsongens första mål då han hemmadebuterade för IFK.
Pikkarainen klär långsamt av sig sin utrustning i omklädningsrummet. Till skillnad från de övriga spelarna har han ingen namnskylt vid sin plats utan den silverfärgade brickan glänser ovanför kroken där byxorna hänger.
– Det är otroligt kul att spela, säger han.
Den första hemmamatchen i Ishallen sedan våren 2009 är över och han har två matcher bakom sig i IFK-dressen.
– Det har väl gått helt ok för mig hittills. Jag funderade nog en del på hur det ska kännas att spela efter en så lång paus och i dag kände jag nog av i benen under förlängningen, säger Pikkarainen.
Efter förra säsongen stod den 31-åriga backen kontraktslös. Men trots att han inte hade ett lag var det full träning som gällde. Tillsammans med NHL-spelare och andra arbetslösa spelare tränade han i Sundholmens ishall.
– Vi har haft ett bra gäng hela tiden. Bröderna Granlund var där precis som bröderna Ruutu och också Pekka Riunne och Valtteri Filppula deltog i träningarna, räknar han upp.
– Kari Jalonen drog träningar för oss en månad och det kändes som att tillhöra ett lag trots att jag egentligen inte gjorde det.
En efter en försvann Pikkarainens träningskompisar i takt med att de skrev kontrakt. Då Arto Laatikainen, Esa Pirnes och Jarkko Ruutu hittade klubbar tränade Pikkarainen på egen hand torsdag och fredag förra veckan.
– Jag hade omklädningsrummet bredvid IFK eftersom de var i exil då Horse Show var här i hallen. Efter fredagens tråningar var det kort väg att flytta utrustningen från ett omklädningsrum till ett annat, säger han leende.
Den här veckan återvände IFK till den egna hallen och det egna omklädningsrummet. Ett omklädningsrum som är både bekant och obekant för Pikkarainen som spelade sex säsonger i HIFK innan han via Modo, Dynamo Minsk, Skellefteå, TPS, Medvescak Zagreb och Leksand hittade tillbaka till Helsingfors.
– Jag bor här alldeles intill hallen och har flera gånger joggat här förbi och tänkt att det nog skulle vara kul att få spela här igen. Jag har sett en del matcher från läktarplats och det känns otroligt bra att vara här igen, säger han.
– Omklädningsrummet är ju snyggt och nytt. Första dagen måste jag fråga Ramu (Teemu Ramstedt) var jag kan hitta kaffe då allt är på nya platser här. För tolv år sedan var det min uppgift att koka kaffe och nu hittade jag inte ens kokaren. Så visst har en hel del förändrats under åren.
Pikkarainens kontrakt sträcker sig till den sista november och han gör ingen hemlighet av att han gärna fortsätter i klubben efter det.
– Men det är ingen idé att fundera på den saken nu. Jag tar en dag och en match i taget och försöker bara göra mitt arbete så bra som möjligt. Jag tycker det gått rätt bra. Laget har tagit fem poäng och mitt eget spel har väl varit ok också.
Pikkarainen sköt säsongens första mål i straffsegern över Pelicans och har poängen 1+2 på sina två matcher i IFK. Fortsätter han spela lika stabilt både framåt och bakåt lär sportchefen Tom Nybondas lägga ett kontraktsanbud för hela säsongen framför Pikkarainen under den nuvarande kontraktsperioden.