Kolumn: Känslorna svallar i Handbollsfinland
"Avskedet på hemmaplan fick en känsloladdad inramning i Karis. Man kunde ana den negativa atmosfären som pyrde under ytan."
Handbollförbundets beslut att lägga ner damlagets tävlingsverksamhet har väckt starka känslor under den senaste dryga veckan.
Laget, som spelade sin sista match i söndags i Frankrike, är för tillfället utan konkreta framtidsplaner, utan tränare och utan ledningsgrupp. Och deras sista vecka tillsammans präglades av minst sagt märkliga incidenter och en negativ atmosfär.
Avskedet på hemmaplan fick en känsloladdad inramning i Karis. Man kunde ana den negativa atmosfären som pyrde under ytan. Jag hade blivit förvarnad att både ordförande Jari Henttonen och verksamhetsledaren Päivi Mitrunen var upprörda och besvikna över texterna i HBL dagen innan.
Att de inte hälsade inför matchen bekräftade det jag hört. Också spelarna hade upplevt stämningen som märklig.
– När jag kom till hallen kändes det som att det här susade genom hallen och det ska ju inte vara så, var en spelares kommentar om den spända stämningen.
Efter matchen visade det sig att situationen var betydligt mer inflammerad än den tidigare verkat.
– Har Henttonen redan slagit dig på käften?
Frågan var minst lika överraskande som märklig då den kom inifrån laget. Och de som berättade om det för mig var minst lika överraskade som jag själv. Att mot sin vilja bli indragna i situationen var väldigt obekvämt för dem.
Förbundets ordförande, som representerar alla spelare och klubbar i Finland, hade vid ett par tillfällen sagt att "jag vill slå Fille på käften om han har mage att komma till Karis på matchen".
Då jag hälsade på honom på ett par meters avstånd efter att ha hört om hans kommentar stirrade han på mig, vände sig om och gick bort.
– Du och HBL har försökt motarbeta handbollen det senaste året och bara skrivit negativt om den, sade Henttonen med vrede i blicken då jag gått fram till honom.
Att han tidigare indirekt hotat med våld förklarade han med att han varit så upprörd och förbannad över det han läst i tidningen.
Sedan bad han mig försvinna ur hans åsyn – men i betydligt grövre ordalag.
En kvart senare, då han lugnat sig en del ville han diskutera incidenten. Märkbart skärrad och nervös bad han om ursäkt för hotet, sade att han aldrig skulle göra någon illa och berättade gång på gång hur mycket han ångrade vad han sagt.
Landslaget hade förtjänat ett bättre öde. De hade definitivt varit värda att få spela vidare. Att förbundet inte anmäler dem till VM-kvalet med hänvisning till dålig ekonomi är både svårt att förstå och ett slag i ansiktet mot spelarna.
Att beslutet offentliggörs mitt under pågående kval och skapar onödig turbulens i och kring laget är fel på många plan. Och att sedan ytterligare förvärra situationen under den sista veckan genom att sprida negativ stämning kring laget är väldigt orättvist mot spelare, tränare och lagledning.
De borde ha fått en ärlig chans att fokusera på de avslutande kvalmatcherna utan att förbundet – som ska finnas till för dem – skapar turbulens kring laget.
Nu väntar spelarna på att få något slags besked från förbundet om sin framtid.
Vem blir den nya tränaren?
När spelas nästa match?
Blir det någon flernationsturnering i höst?
Finns det pengar för EM-kvalet nästa år?
Hurdan verksamhet ska laget ha?
Ju längre osäkerheten kring lagets verksamhet pågår, desto större är risken att någon eller några spelare hittar något annat att göra och desto svårare blir det att starta upp verksamheten på nytt.
En annan viktig fråga är hur den nya verksamheten ser ut i framtiden. Kommer det efter omstarten att finnas en öppnare atmosfär och ett förtroende mellan landslag och förbund?
Läs Jari Henttonens kommentarer om incidenten.
Läs kolumnen som fick Henttonen att reagera så starkt.