Komarov: Jag är stolt över laget
Leo Komarov hyllar lejontruppen och säger att VM-silvret säkert kommer att smaka bra om någon vecka.
Minsk
Ryssland–Finland 5–2 (1–1, 2–1, 2–0)
En efter en kom de vandrande sakta genom intervjuzonen. De flesta med sänkt huvud och besvikslse i blicken. Att förlora en VM-final är alltid tungt. Men förlusten mot ett makalöst bra Ryssland är inget att skämmas över.
Finalförlusten i Minsk är definitionen på att falla med flaggan i topp och på vad en hedersam förlust är.
– Det känns dåligt. Jag ville ha guld. Men det är sådan här hockeyn är, säger Leo Komarov och tittar i golvet.
Besvikelsen går att läsa i hans ansikte. Hans lag var sist och slutligen rätt nära att ta VM-guld. Lejonen var det enda laget som på allvar klarade av att utmana de suveräna världsmästarna Ryssland i turneringen. Under finalens första halva var den ryska björnen lite i gungning.
– Vi kämpade så otroligt bra men tog lite onödiga utvisningar, säger Komarov.
Men han är säker på att silvermedaljen han har hängande runt halsen kommer att smaka bra. Inte i dag, men nog om några veckor.
– Det är en fantastisk resa vi gjort med det här laget. Det är fina killar i gänget. Så här är det, säger han och låter tystnaden bli hängande i luften en stund.
– Då man vinner känns det betydligt bättre än då man förlorar en final. Men det är inte så mycket man kan göra åt den saken just nu. Livet fortsätter och i morgon är det en ny dag.
Komarov säger att de sex veckor han varit med i VM-laget varit en mycket bra tid.
– Jag är väldigt stolt över det här laget och killarna. Vi har fantastiska tränare, fantastiska ledare och framför allt fantastiska killar. Det här har varit en tung men mycket bra resa, säger han.
Komarov har varit med i många olika lag i sin karriär och varje lag har en plats i hans hjärta. Det han kommer att minnas av lejontruppen våren 2014 är kämpainsatsen laget stod för.
– Jag kommer att minnas hur vi reser oss efter det där gruppspelet och avslutar mästerskapet med en medalj runt halsen. Det är väldigt starkt gjort, säger han.
Det går inte annat än att hålla med 27-åringen då han står och berättar om sina tankar och känslor med låg ton efter att han upplevt en enorm besvikelse på isen.
– Det handlar om så otroligt små marginaler. Den här medaljen kunde ha varit av en helt annan valör, säger han och skakar på huvudet och blir tyst för en stund.
– Men vi kunde också ha blivit helt utan medalj och missat slutspelet. Som sagt, små marginaler.
Han drar andan ett par sekunder och samlar sig igen.
– Men det är ju just av den orsaken vi spelar hockey. Det är inte alltid så kul, men ändå, säger han och tystnar.
– Det här är stora stunder. Man vill ju så gärna vinna och nå framgång. Vi hade chansen i dag. Men det är inte något vi kan göra åt saken nu. Det är som det är.
Han tittar upp och det är klart att intervjun är över. Komarov nickar en gång menande, går med tunga steg mot omklädningsrummet.
Någonstans mitt i besvikelsen vet han innerst inne att han varit med om en av Hockeyfinlands största bragder.
Att det här lejonlaget ens tog sig till final är ett mirakel i sig. Att man dessutom klarade av att utmana Ryssland som man gjorde i finalen är snudd på ofattbart.
Komarvo har all orsak att vara stolt över vad lejontruppen i Minsk lyckades med.