Lejonen föll med flaggan i topp
Ett VM-silver med mersmak eller en bitter finalförlust. Frågade du lejonen i går var svaret säkert det senare. Frågar du dem om någon vecka är det säkert det tidigare. Trots en bitter finalförlust var Finlands insats i VM makalös.
Minsk
Ryssland–Finland 5–2 (1–1, 2–1, 2–0)
Trots att VM avslutades med en svidande finalförlust mot Ryssland är lejonens vandring i Minsk-VM en fantastisk framgångshistoria.
Laget som var nästan utslaget efter gruppspelet och utskrattat på hemmaplan reste sig på nio och kunde till slut som enda lag utmana suveräna mästarna Ryssland på allvar.
Med Rysslands president Vladimir Putin och Vitrysslands dito Alexander Lukasjenko på läktaren var det en laddad stämning under finalen från start i Minsk Arena.
Till slut stod lejonen där som silvermedaljörer och kunde inte göra annat än följa med den ryska festen på avstånd men samtidigt från närhåll.
– Det är klart jag är besviken då vi förlorade den här matchen. Vi hade alla chanser att vinna men räckte till slut inte till, säger Iiro Pakarinen som var en av de största utropstecknen i lejontruppen i Minsk.
HIFK-spelaren avslutade turneringen med att spela i förstakedjan tillsammans med Jori Lehterä och Petri Kontiola och sköt tre livsviktiga mål i turneringen.
– Varje kille gav allt på isen, försökte så mycket man kan och spelade med stort hjärta men Ryssland var bättre i dag, säger han och tittar omkring sig.
Vad som var avgörande för matchen hade Pakarinen svårt att sätta fingret på. Domarinsatsen skapade en hel del heta känslor både på och utanför planen.
– Domarna blåser som de gör och i dag gick det åt det här hållet, säger han.
– Vi tog en hel del utvisningar i dag, men det kan vi inte gömma oss bakom. Vi hade våra egna lägen men fick inte in pucken.
Han säger att han som VM-debutant stortrivdes i VM och att vara en del av det finländska lag som gjort de största framstegen under en pågående turnering.
– Just nu känns det inte så bra men jag är säker på att det kommer att göra det rätt snart. Vi hade svårigheter i början av turneringen men växte bra ihop som lag hela tiden. Speciellt mot slutet av turneringen svetsades vi samman. Men det räckte inte hela vägen, säger Pakarinen.
Pakarinens insatser i VM har säkert noterats utanför ligarinkarna och det är inte alls osannolikt att HIFK får se sig om efter en ny ytter inför kommande säsong.
– Det var en otrolig upplevelse att få vara med här och spela med så skickliga killar som jag gjorde. Och att få möta så bra spelare från den internationella toppen är också mycket fint.
– Jag njöt verkligen av att vara här och hoppas att det inte var sista gången för mig.
Pakarinen behöver knappast oroa sig för att hans första VM skulle bli hans sista. Med tanke på hur utvecklingen gått den här säsongen kommer 22-åringen att kunna vara en nyckelspelare i landslaget många år till.