Lukko har kopplat greppet
Nu fick det vara slut med målkalasen – Lukko täppte till försvaret och avväpnade Blues i sin hemarena.
Lukko-Blues 2-1 (0-0, 2-0, 0-1)
Lukko leder med 3-2 i matcher.
Det är en tung stämning i korridoren utanför gästernas omklädningsrum i Äijänsuohallen. Tystlåtna figurer klädda i Blues träningsoveraller eller enbart underställ joggar eller cyklar långsamt motionscykel.
De vet att säsongen kan sluta i dag. Raumolaget spikade igen, gav aldrig gästerna en chans att vinna och leder med 3–2 i matcher då bäst av sju avgör.
– Lukko försvarade bra. Vi kom inte fram till deras mål. Först i den tredje perioden fick vi i gång vårt anfallsspel, säger en nedstämd Miro Aaltonen som före gårdagen satt tre mål i fyra slutspelsmatcher.
– Vi kanske försökte spela via försvaret efter de senaste matcherna. Men det går ju inte att göra mål utan att anfalla.
De fyra första kvartsfinalerna var svängiga tillställningar där det rasslade i nätmaskorna var och varannan minut. I går såg det mer ut som slutspelshockey, med tätt försvar och få målchanser.
– Jag tycker den här matchen var likadan som de tidigare matcherna. De matcherna var typ 2–2– och 3–3–matcher, men båda lagen utnyttjade effektivt sina målchanser. Det var skillnaden till i dag, säger Bluescoachen Jyrki Aho.
– Det har hela tiden varit hårda, tajta duster. Bra slutspelshockey.
I ärlighetens namn hade Blues få, om ens en enda riktigt bra målchans. Lukko bemannade området framför Ryan Zapolskis mål och höll gästerna borta från de farligaste lägena. Först i tredje perioden åstadkom Blues stundvis lite tryck i Lukkos zon.
Den enda som lyckades spräcka Ryan Zapolskis nolla var Tommi Huhtala, vars passning studsade i mål via Ville Vahalahtis klubba och Sean Gagnons skridsko. Något för JFK–konspirationsteoretikerna att bita i. Men målet gladde honom föga.
– Vi förlorade i dag och därmed punkt, säger den vanligtvis utåtriktade stjärnforwarden tystlåtet.
– Vi måste bara fräckare ta oss in i krigszonen, slänga puckar mot mål och få gubbar i målgården.
Det var fysisk och intensiv ishockey hela vägen, med tunga tacklingar och tuffa tvekamper. Eetu Pöystis tackling ruskade om grundseriens poängkung Ville Vahalahti, men Juho Tommila svarade med att sänka Valtteri Virkkunen.
– Det är fysisk playoffhockey med högt tempo. Jag gillar det, säger Miro Aaltonen och ser plötsligt ut att bli lite på bättre humör när han ser fram emot dagens chans till revansch i Esboarenan.
Det heter att små saker avgör i slutspelet och det låg en viss sanning i det i går. Olli Sipiläinen gav Lukko ledningen efter en grov markeringsmiss av Bluesförsvaret och Toni Koivisto satte segermålet efter att pucken studsat omkring i målgården utan att vare sig Jani Nieminen eller backarna kunnat sopa bort den.
– Vi kämpade bra i dag och det kan vi ta med oss till den sjätte matchen. Det är en ny dag, en ny match och en ny arena. Det är intensiva matcher och det gäller att leva i stunden, säger Jyrki Aho som är ovillig att göra desto djupare analyser av gårdagens match.
Blues måste vinna i dag, annars tar säsongen slut. De fyra första kvartsfinalerna slutade i bortaseger, men Lukko lyckades bryta den trenden i Raumo. Nu återstår det att se om Blues också kan vinna på hemmais.
– Om vi spelar som vi gjorde i den tredje perioden kan vi vinna, säger Miro Aaltonen bestämt.