Inga förklaringar – finländarna var värdiga förlorare
Framför tv-apparaterna hemma gormades och svors det, men de finländska hockeylejonen hanterade förlusten mot Sverige på bästa sätt. Teemu Selänne och hans lagkompisar ställde snabbt om siktet: på lördag ska landslagskarriären avslutas med OS-brons.
SOTJI
Att Teemu Selänne är en stor idrottare också i nederlagets stund bevisades på nytt efter Finlands knappa förlust i semifinalen mot Sverige. 43-åringens sista chans att vinna ett OS-guld hade gått upp i rök en halv timme tidigare, men när alla andra svenska och finländska spelare för länge sedan lämnat intervjuzonen stod Selänne fortfarande kvar och svarade på frågor, utan brådska eller bitterhet.
– En större besvikelse än resultatet är att vi inte lyckades spela turneringens bästa match. Kanske var det så att Rysslandsmatchen kändes i våra ben och motståndarna därför var mer energiska. Men det finns inga bortförklaringar, de var bättre, sade Selänne.
De andra finländska spelarna följde kaptenens exempel. Stor besvikelse, visst. Men inte fräsande, muttrande eller sura miner.
– Jobb gjorde vi minsann. Men det fanns tydligen inte mer att ge i dag. Vi gav allt och jag är mycket stolt över laget, sade Selänne som också fick frågan vilken
Sverigekamp som grämde mer, den här eller finalförlusten 2006.
– Svårt att jämföra. I Turin hade vi chans att vinna det största, här var vi ännu inte i det skedet.
Förbundskapten Erkka Westerlund bjöd heller inte på några bortförklaringar eller någon ilska, utan analyserade sakligt vad som gått snett.
– Vår laddning var absolut inte för liten, om något var den för stor, den gick över. Men det kändes som att vi inte hade lika mycket energi som Sverige. Vi förlorade i närkampsspelet. Fysiken kom fram, att de har ett större lag. Snabbhet kan kompensera brist på storlek men det lyckades vi inte med.
– Men vår möjlighet fanns. Om vi hade kunnat spela lite bättre i slutet på andra perioden och hålla vår ledning till pausen tror jag det hade varit lika svårt för dem att komma tillbaka som det nu blev för oss, sade Westerlund.
Chefstränaren gjorde sitt för att försöka ändra på matchbilden genom att ändra i kedjorna. I tredje perioden jagade lejonen kvittering med Mikael Granlund som center i en första kedja med Teemu Selänne och Lauri Korpikoski på kanterna.
– Det har varit ett slit att få fyra balanserade kedjor och vi har inte fått ut så mycket av första kedjan som jag hade hoppats på. Kanske vi ändå hade för smalt material, det har inte varit enkelt att bygga en helhet så att hela paketet fungerar, sade Westerlund.
På frågan om varför Finland för fjärde gången på fem OS-turneringar tagit sig till semifinal utan att hittills nå ända fram hade Westerlund inget svar. I stället ville han koncentrera sig på att ta hem den fjärde blåvita medaljen sen NHL-spelarna kom med i OS-hockeyn.
– Det finns så många vidsynta och rutinerade spelare i laget att bronset intresserar. Och i bronsmatcher avgör det, att man vill vinna, sade Westerlund.
Och fick snabbt medhåll av Teemu Selänne.
– Nu gäller det bara att ta vad som erbjuds. Så här är det, hockey bjuder på toppar och dalar. Förhoppningsvis är morgondagen en topp. Att ta någon som helst medalj i de här sammanhangen är stort, sade Selänne, medveten om att han aldrig kommer att nå karriärens stora landslagsdröm, ett olympiskt guld.
– Historien kan inte skrivas om. När chansen har kommit har vi alltid gett allt och det är kul att jag fått chanserna. Nu måste vi betona att det är mycket på spel ännu, ingen har för många OS-medaljer. Jag har själv ett fint prisskåp hemma med tre, det skulle vara fint att ha fyra, sade den enda kvarvarande spelaren i Bolsjoj-hallens intervjuzon.