Kolumn: Ackreditering begränsar inte pressfriheten
"Att sätta likhetstecken mellan krav på ackreditering hos utrikesdepartementet och begränsande av pressfriheten är att förvränga sanningen."
De senaste dagarna har debatten om journalisternas arbetsmöjligheter under ishockey-VM gått het. Högljudda protester mot att de vitryska myndigheterna begränsar pressfriheten under VM i Vitryssland har hörts från alla tänkbara håll.
Då man lyssnat på argumenten kunde man tro att något revolutionerande hänt under de senaste dagarna.
Diskussionen om pressfrihet, journalisternas arbetsmöjligheter i Vitryssland, diktaturen i landet och det politiska klimatet är bra att föra. Men att den blossar upp i det här sammanhanget känns märkligt då ingenting har förändrats sedan tidigare.
Om en journalist för ett år sedan ville åka till Vitryssland för att arbeta måste reportern ansöka om visum och ackreditering hos utrikesdepartementet i Vitryssland.
Samma sak gäller i dag, samma sak gäller under VM i maj och samma sak gäller med stor sannolikhet om både ett och fem år.
Det som i samband med VM skiljer sig från vanlig praxis är att de vitryska myndigheterna meddelat att en journalist som reser till Minsk för att enbart bevaka ishockey-VM inte behöver ansöka om ackreditering eller visum hos de vitryska myndigheterna.
Ackrediteringen till själva mästerskapet, som beviljas av internationella ishockeyförbundet IIHF, är tillräcklig om man bara skriver om ishockey.
Vill man rapportera om något annat än ishockey gäller samma regler som tidigare. Då måste man alltså ansöka om ackreditering hos utrikesdepartementet.
Hur det här förfarandet begränsar journalisternas arbetsmöjligheter eller inskränker pressfriheten är svårt att förstå.
Det är fritt fram för oss alla som åker till Minsk för ishockey-VM att ansöka om ackreditering både från IIHF och från det vitryska utrikesdepartementet. Beviljas dessa kan vi sköta vårt jobb som under vilket mästerskap som helst, det vill säga med texter om VM, om evenemang och fenomen kring mästerskapet och om vardagliga händelser i staden och landet vi befinner oss i.
Ackrediteringstiden för VM, den som IIHF sköter, går ut i morgon. Ackrediteringen till utrikesdepartementet behandlas enligt myndigheterna på 20 dagar.
Hittills har det inte rapporterats att någon finländsk journalist blivit utan ackreditering från utrikesdepartementet eller att en visumansökan avslagits inför VM.
Det som skapat rubriker och ramaskri här i Finland är det faktum att IIHF:s ackreditering inte duger för journalistiskt arbete i Vitryssland. Vilket väl är självklart att den inte gör.
Man kan inte heller resa till andra länder och arbeta utan att ha myndigheternas tillåtelse i en eller annan form.
Att sätta likhetstecken mellan krav på ackreditering hos utrikesdepartementet och begränsande av pressfriheten är att förvränga sanningen en hel del. Och att börja tala om mediebojkott för att journalister måste ha visum och ackreditering betyder väl att mästerskap i andra länder som kräver visum också borde bojkottas.
Innan någon journalist fått avslag på sin visum- och eller ackrediteringsansökan är det onödigt att kritisera de vitryska myndigheterna på den punkten.
Det finns många andra saker i landet som både ska och bör granskas kritiskt. Men det är en helt annan diskussion och debatt.