Filip Saxén: Kan HIFK koncentrera sig på hockeyn nu?
Det fanns en viss plan inför säsongen men den fungerade inte.
Det är förklaringen som sportchefen Tom Nybondas ger efter att HIFK gett sparken åt Trevor Gillies.
Förklaringen kunder lika väl användas då man talar om lagets spelidé eller om lagbygget.
Att ge sparken åt Trevor Gillies var att bota en del av symtomen. Hoppas att klubbledningen nu också försöker hitta orsakerna till sjukdomen.
Gillies borde aldrig ha spelat i HIFK eller ligan. Att laget ett år efter att Semi Ben-Amor attackerade Ville Peltonen inte kunnat släppa händelsen och gå vidare visar att klubbens fokus varit fel en lång tid.
Då de flesta fansen, en del av spelarna och definitivt de övriga lagen och ligan lagt det som hände bakom sig har HIFK fortsatt klamra sig fast vid hämndbegäret. Under Summanens tid i klubben har verksamheten handlat lika mycket om att utkräva hämnd som att bygga ett vinnande lag med ett fungerande spelsystem.
HIFK ligger för tillfället på elfte plats i tabellen. Orsakerna till det är många.
För det första har sportchef Nybondas misslyckats med sitt lagbygge.
För det andra har Raimo Summanen misslyckats med att skapa ett spelsystem.
För det tredje har alltför många av nyckelspelarna svikit.
För det fjärde har laget mängder av spelare skadade.
Dessutom finns det inga som helst spår kvar av det fysiska spelet som en gång kännetecknade rödtröjorna. Gillies agerande har inget med tufft, hårt och underhållande spel att göra.
Sedan mästerskapet för två och ett halvt år sedan har HIFK varit i fritt fall. Petri Matikainen lotsade laget till tredjeplats i grundserien men sedan blev det tvärstopp i kvartsfinalen mot Jokerit.
Efter det glömde klubbledningen att ersätta förstacentern Mikael Granlund och greps av panik då Matikainen stack inför säsongen och slängde in orutinerade och omeriterade tränaren Pasi Sormunen i hetluften. Då den risktagningen misslyckades kapitalt drog man ännu ett osäkert kort ur leken och anställde Summanen.
Den kontroversiella tränaren har tidigare nått bra resultat men är inte populär bland alla spelare vilket ledde till att lagbygget för den här säsongen både försenades och försvårades. Några spelare som redan tackat ja till
HIFK ändrade sig i sista stund medan andra helt enkelt valde annan klubbadress.
De spelare som kommit till laget har inte heller varit speciellt nyttiga. Matti Kuparinen har inte lyckats ta rollen som första center, den skadedrabbade Tony Salmelainen har varit borta länge medan de utländska spelarna inte är mycket att hurra för.
Endast en handfull spelare kan få helt rena papper den här säsongen.
Summanen har dessutom använt spelare i obekanta roller och bänkat vissa spelare för att samtidigt hämta in nya förmågor från Mestis. Rico Fata fick sparken i Tammerfors medan Gillies fick fortsatt förtroende av tränings- och klubbledningen trots att han aldrig tillförde laget någonting.
Det är inte svårt att räkna ut att det så småningom börjat knaka i fogarna på lagbygget.
Summanens HIFK har samlat 22 poäng på 19 matcher i höst och man ligger hela 13 poäng från en plats bland de sex främsta. Att sparka Summanen räddar knappast säsongen. Att ge honom lite bättre verktyg kan hjälpa en del. Men Summanen borde ha samlat betydligt fler poäng med det manskap han har till sitt förfogande. Laget har sina klara brister men att vara fjärde sist i ligan är ändå katastrofalt dåligt.
På de sju senaste säsongerna har HIFK en gång tagit sig till semifinal. De övriga åren har laget (med en av ligans tre största spelarbudgeter) underpresterat rejält. För tillfället finns det inte mycket som tyder på att den negativa trenden ska brytas. Att sparka ut Gillies var det första steget i rätt riktning klubben tagit i höst.
Nu gäller det att ta nästa. Hoppas det finns en viss plan för fortsättningen av säsongen. Annars blir det en lång och mörk vinter på Nordenskiöldsgatan.