Mer glädje än sorg
Henrik Dettmans manskap kan gläda sig över de fina prestationerna i basket-EM, i stället för att hänga läpp över förlusterna i Ljubljana.
Det är givetvis lätt att känna en besvikelse över att Finland i kväll spelar sista matchen i EM. Efter de snudd på magiska insatserna i grundserien i Koper hade man unnat laget mer. Tre fina segrar över etablerade basketnationer ingöt hopp om att Finland på allvar kan slåss i den europeiska eliten.
Laget spelade drömlik basket i en fullsatt hall med 2 000 finländska supportrar på plats. Allting stämde. Med ett fördomsfritt spel tog Finland på förhand sett namnkunnigare motstånd på sängen. Laget, supportrarna och media befann sig i ett saligt rus. Det fanns till och med de som på fullaste allvar trodde att Finland slåss om ett EM-guld.
I Ljubljana har man med besked kommit ner på jorden. Plötsligt har Finland varit tvunget att spela i en stor hall och utan publikens stöd. Två solklara förluster i fortsättningsserien mot två toppnationer i basket. Kroatien och Spanien har kyligt och effektivt brutit upp Finlands starkaste sida – försvaret. Av det ettriga försvar som Finland hade Koper syntes inte mycket av i Ljubljana. Det har inte funnits samma energi som i matcherna i Koper. I ett digert matchprogram är det inte konstigt.
Med tanke på Finlands konsumerande spelstil är det inget under att vissa av spelarna spillt sitt bästa krut. Det är mänskligt. I matcherna mot Kroatien och Spanien fanns inte tillräckligt med prestationer som skulle ha höjt hela laget till stordåd. Till exempel mot Spanien höll Petteri Koponen långa stunder Finland ensam med i matchen.
För att Finland ska ha en chans mot toppnationer måste distansskyttet av samtliga spelare fungera felfritt i 40 minuter. Nu gjorde det inte det. Henrik Dettmann sade att hjärtat rivits bort från Finlands lag när Hanno Möttölä skadade sig. Stora och kloka ord. Med sin erfarenhet är Möttölä fortfarande en högklassig spelare och en viktig del av det finländska laget. Hans frånvaro märktes. En liten basketnation som Finland har inte råd med skadade spelare i ett EM.
Trots att Finland i kväll spelat färdigt finns det ingen orsak att klä sig i säck och aska. Henrik Dettmann och hans tränarstab har gjort ett fantastiskt jobb med att få ut nästan allt som fås av spelarna och lite till. Det är ändå skäl att minnas att basket är världens näst största sport. Mot bakgrunden av att Finlands spelarmaterial till en stor del bestod av spelare från den inhemska ligan är prestationen fin. Det är trots allt en viss skillnad med att spela i Loimaa Bisons i jämförelse med klubbar i NBA eller Euroligan. Valet av årets idrottslag 2013 torde knappast vålla något problem.
Det blir intressant att se vad insatserna i årets EM har för betydelse för landslaget i fortsättningen och för basket i Finland. Nästa år spelas VM i Spanien. Dit kan inte Finland ta sig på spelmässiga meriter, men finns det ett intresse och pengar att ansöka om ett av de fyra så kallade wild cards som delas ut i Buenos Aires i november?
Basketlandslaget har fått många nya vänner med prestationerna i EM. Att basket är en världssport märks sällan i Finland. Nu gäller det att rida förnuftigt på framgångsvågen och öka antalet juniorer, utbilda nya tränare och jobba för att landslaget någon gång i Helsingfors skulle få visa upp sina kunskaper i ett eget hem. Bollen är kastad - nu är det upp till basketfolket att få den att rulla mot nya framgångar.