Anna-Lena Laurén: Den sköna offerrollen
"Muslimer är välkomna i vårt samhälle därför att vi ska vara ett öppet samhälle och islam är en del av Europa. Inte för att vi är rädda för IS."
Det kan väl inte vara möjligt att det alltid är vi i Ryssland som har fel? Vem var det som utvidgade Nato?
Min ryska väninna pustade argt. Vad hon sade är fullständigt överensstämmande med sanningen. Problemet är att när man kopplar ihop ett uppenbart faktum – det vill säga att Nato har utvidgats intill Rysslands gränser – med till exempel kriget i Ukraina, så får diskussionen en besvärlig slagsida. Underförstått blir det plötsligt lite mer acceptabelt att Ryssland till exempel annekterade Krim.
Personligen förstår jag mer än väl varför Ryssland inte gillar att vara omgiven av Natoländer. Jag kan även hålla med om att det finns en irriterande hemmablindhet i väst när det gäller det uppenbara faktum att USA knappast heller skulle acceptera missilsköldar på Kuba.
Men ska vi därmed dra slutsatsen att demonstrationerna på Majdan aldrig hade uppstått om bara EU hade förstått att hålla Ukraina på en armlängds avstånd? Tanken kan kännas lockande i sin enkelhet, men faktum är att det var Ukraina själv som ville närma sig EU. I Bryssel var många måttligt intresserade.
Borde inte Kreml själv ta sig en funderare över hur det kommer sig att så många länder i Rysslands närhet har så bråttom att ingå olika former av allianser med andra?
Den amerikanska historikern Timothy Snyder använder ett begrepp som väcker en rad associationer i mig, nämligen ”victim claim”. I boken Bloodlands om Stalins och Hitlers massmord före och under andra världskriget konstaterar han att både Hitler och Stalin ansåg sig vara offer. Övertygelsen om att man är ett offer får människor att begå fruktansvärd våldsdåd än i dag, tillägger Snyder.
Forskaren Karin Creutz har publicerat en rapport om hur anhöriga till finländska muslimer som har radikaliserats upplever sin situation. Av denna rapport drog många den i sig korrekta slutsatsen att den allt negativare inställningen till muslimer bidrar till polariseringen. Det stämmer att fientlighet mot muslimer ger islamisterna vatten på sin kvarn. Men att man just därför ska vinnlägga sig om att få muslimer att känna sig välkomna är en besynnerlig slutsats. Muslimer är välkomna i vårt samhälle därför att vi ska vara ett öppet samhälle och islam är en del av Europa. Inte för att vi är rädda för IS.
Majoriteten av Europas muslimer är som du och jag. En stor del av dem som åker till Syrien är varken fattiga eller marginaliserade, många är konvertiter. De har gått med i IS av olika skäl, men i en öppen demokrati svarar var och en för sina egna handlingar.
När man ska bedöma varför till exempel en stormakt agerar på ett visst gäller det att kunna sin historia. När man ska förstå varför en människa radikaliseras gäller det att förstå de större sammanhangen.
Det är ändå inte samma sak som att ge stormakter rätt att ta territorier av andra eller se extremister som av egen fri vilja mördar så kallade otrogna som offer.